En pendlares dagbok

Livets små glädjeämnen

2011-01-21T17:45:00.001+01:00

Som människa och pendlare bör man lära sig att njuta av de små sakerna i livet. Alldeles nyss var jag bara trött efter en tröstlös arbetsvecka med ett otydligt resultat efter ett annat. Visserligen är det helg nu och Belgoträff imorgon (kom den som kan och gillar belgisk öl), men jag kunde bara se bingen framför mig.

Då är det skönt att en så liten sak som att tåget kom in till perrongen i tid och att jag dessutom perfekt lyckats bedöma tågets längd så jag hamnade vid dörren till främsta vagnen kan lyfta ens humör tillräckligt för en blogpost till och med.

Nu skall jag ta mig hem och lista ut vilken minnesmodul det är som är trasig och har lett till datorns minst sagt instabils beteende på sista tiden. PS. Belgoträffen är på Bridgens hus i Uppsala lördag den 22:a januari. Kolla http://www.shbf.se/ för detaljer. DS.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Dagen etfer

2010-11-26T08:37:00.003+01:00

Dagen efter Awesomeday hade vi valt att vika åt kultur. Ett par kompisar ville gå på utställningen av Anders Zorn som pågår på Waldemarsudde. Detta var något vi hade talat om själva, så det passade sig väl att sammanstråla utanför museet denna mulna vinterdag. När vi till sist alla var på plats (det fanns fler kompisar som var intresserade) så kunde vi tåga in. Vi hade bestämt att vi skulle försöka vara där till museet öppnade klocka elva för att undvika trängsel. Denna planen misslyckades kraftigt då det verkade som om resten av Stockholm tänkt samma tanke. Som tur är så är museet ganska rymligt, så det gick att ta sig runt och se utställningen ändå.

Utställningen var jättekul. Eftersom jag är en kulturell idiot så kände jag mest till Zorn för hans dalkullor som brukar uppmärksammas av media då och då när de känner att man behöver slänga in både lite konst och lite naket. Det var dock inte dessa oljor som var det intressanta här utan Zorns akvareller. Han hade verkligen ett fantastiskt säkert öga kombinerat med en otrolig precision i sitt måleri. Hans vattenspeglar är helt makalösa! Zorn fångar på ett sätt jag aldrig sett en annan konstnär göra de lätta krusningarna jag minns från mina ungdomsår i föräldrarnas båt. En del av hans akvareller, som t.ex den (tydligen) berömda sommarnöje här till vänster, hade en nästan fotolik känsla som var nära på kuslig.

En lustig bild var jätteporträttet av Mrs. J. Donald Cameron i olja som också fanns på utställningen. Jag kunde svurit på att bilden var photoshoppad. Ta en titt på midjan på miniatyren här till höger. I det store porträttet syntes det än tydligare att färgen till höger om hennes midja inte riktigt matchade resten. Min omedelbara reaktion var som sagt var "Photoshopped!". Det ser precis ut som om midjan ursprungligen bar bredare, men att Zorn av någon anledning (påtryckningar?) sedan målat över midjan med lite sofftygsfärg. Jag kan ju omöjligt veta, men det var en kul spekulation och kanske ett tacken på den tid vi lever i att man letar efter sådana här små avvikelser.

Vi åt sedan en lunch på ett café i trädgården och gick sedan för att titta på den permanenta utställningen (inte alla hade vart på Prins Eugens Waldemarsudde tidigare), samt den utställning av Roland Svensson som pågick i slottet. Jag kände att jag kanske borde uppskattat Roland mer då han var skärgårdsbo och målade just motiv från skärgården, men det var svårt att uppskatta hans med drömska och kantiga bilder efter Zorns fantastiska vågor så vi begav oss hemåt istället. Vi fick skjuts hem av våra vänliga kompisar och efter ett snabbt stopp på ICA Maxi Lindhagen (där vi nästan tappade bort deras bil) så kunde vi nöjt luta oss tillbaka och kontemplera en mycket bra helg.

Awesomday förtjänar ett inlägg

2010-11-21T21:08:00.006+01:00

I helgen som gick så hade jag bokat biljetter till Raw Comedy Club på Maxim med tillhörde hotellövernattning (showen skulle sluta kl. 24:00) som present till min kära hustru. Eftersom vi ändå skulle ned till Stockholm planerades det snart in fler saker och Awesomeday föddes.

Först gick vi förbi akademibokhandeln för att höra Henrik Berggren prata om sin bok Underbara dagar framför oss, en biografi över Olof Palme som verkade riktigt intressant. kanske plockar upp den senare. Andra stoppet varLakritsroten på Sveavägen 107. Vi hade hört talas om butiken och lakritstokiga som vi är kunde vi inte låta bli att går förbi. Efter en längre promenad än vi trott (Vi trodde det var Sveavägen 108 först, vilket ligger en bra bit närmare Regeringsgatan än vad 107 gör) så möttes vi av en fantastisk butik med mängder av lakrits. Vi kunde knappast prova allt, men lastade ändå på oss kanske två kilo lakrits.

Saltlakritsen tog upp två hyllor...

Nu var vi ganska hungriga och styrde så kosan till Man in the Moon för en lättare lunch med en god öl eller två. Härefter styrde vi steget mot Kungsholmen och middagen som intogs på restaurang Göken vars ölsortiment lämnar övrigt att önska, men som däremot bjuder på bra, prisvärd mat och juste viner på glas.

Efter middagen skildes vi från vår kamrat CH som följt med under dagen och åkte ned till gamla stan för att checka in på hotell Rica som fått bra betyg på tripadvisor. Betyget stämde väl. Bra läge och juste frukost, men trångt både i rummet och i matsalen. Dock rent och snyggt. Ett hotell i vår smak helt enkelt. Vi lämnade av vår väska och efter en kort vila traskade vi upp till Warehouse 68 för en bägare svensk mikrobrygd AB provade Dugges Celebration Ale, medan jag gick lös på Bangalore Twice från Oppigårds.

Sedermera var det dags för kvällens huvudnummer. RAW comedy club. Kvällen utlovade fyra talanger. Konfrancier för kvällen var Messiah Hallberg som presenterade kvällens komiker: Ola Söderholm, Nour El Refai och Marika Carlsson. Som väntat tog i princip alla komiker upp Sverigedemokraterna från sin egen vinkel och även kungen, eller "Sveriges bäst betalda livare" fick sin del av sleven.

Ola Söderholm

Nour El Refai

Marika Carlsson

Så var showen något att ha då? Får man tro gänget unga herrar vi gick förbi på vägen ut så var det inget vidare. Själva har vi bokat biljetter till februari då RAW kommer till UKK så ni kanske kan gissa vad vi tyckte...

Agaton ett år senare

2010-09-06T11:20:00.003+01:00

Jag skrev för sista gången i bloggen för lite mindre än ett år sedan om vår Agaton. Agaton är en iRobot Roomba 560 som vi nu haft i mer än ett år. Jag kan för det första säga att Agaton uppfyllt mina förhoppningar om robusthet mycket väl. Vi har nu haft honom i mer än ett år, och än har bara batteriet behövt bytas ut. Därmed kan jag inte ännu säga hur bra det modulära systemet fungerar, men jag kan gå i god för att 500-serien är mycket tåligare än 400-serien. 400-orna brukade började strula efter ett halvår och med gott underhåll kunde man hålla dem igång i ett år. Agaton har nu gott och val passerat den brytpunkt där t.ex. hans föregångare Agatha började strula så det verkar som om den mer dammtäta designen betalat sig. Även batteribytet gick smidigt och Agaton har inta klagat över sitt nya batteri.

Vi har inte heller stött på några nya och ökända problem sedan förra recensionen. Ibland har Agaton inte riktigt kört klart sitt schema, eller inte hittat hem. Oftast beror detta på att ett fyrtorn börjat få svaga batterier. Intressant nog börjar ofta dessa irreguljära beteenden innan fyrtornen varnar för dåliga batterier, men om Agaton vid upprepade tillfällen gått dit han inte skall (t.ex in på toan), eller fastnat (vanligen) i hallen så brukar det visa sig att ett fyrtorn börjat varna för dåligt batteri några dagar senare. Det verkar som om fyrtornen kanske varnar för spänningsfall lite sent. I länden har detta dock inte lett till några större besvär.

Om man skall hitta någon ytterligare kritik så kan jag påtala att ir-sensorerna på sidoborstsidan ofta blir blockerade av damm från sidoborsten som faktiskt fäster vid det genomskinliga plastfönstret. Samma sak kan hända med metallskenan för laddningsdockan på samma sida. Man kan behöva torka av dessa med en fuktig trasa då och då, annars får Roomban svårare och svårare att docka med laddningsstationen och jag antar att ir-trappsensorerna inte funkar om fönstren är täckta med damm.

I övrigt måste jag säga att jag tycker Roomba 560 är en stabil och bra dammsugarrobot. Jag kör den dagligen på vardagar klockan två (för att inte väcka grannarna på morgonen) och tömmer den en gång i veckan. Detta funkar utmärkt, även om flitigare människor nog kan spara in lite slitage genom att tömma den oftare. Om man haft en Roomba från 400-serien skall man dock tänka på att:

Det är inte säkert att en Roomba ur 500-serien startar på schemalagd tid om den inte står på dockan. Detta är givetvis inget problem om man inte använder schemat, men för oss krävde det att vi tänkte om vårt städschema och köpte till lite fler fyrtorn.

Virtuella väggar från 400-serien är inte kompatibla med 500-serien. De funkar oftast, men inte alltid, vilket är tillräckligt för att jag skall tycka att de inte funkar alls.

Agaton

2009-10-04T16:24:00.003+01:00

Nu har vi haft Agaton i ett par månader och jag tänkte att jag kan ge en tidig recension. Vi har inte haft honom länge nog för att jag skall hinna börja se vad som går sönder först, men vi kommer nog dit...

Det första man kan nämna är att den som som vi tidigare haft en Roomba Discovery (eller likande modell ut vad som nu kallas 400-serien kan slänga alla därtill hörande prylar på en gång. Roomba 560 och dess gelikar svarar visserligen på de gamla virtuella väggarna, men inte alltid vilket inte direkt ökar användbarheten. Jag hade rejäla problem med att hålla Agaton där han skulle vara innan jag gav upp och kastade ut de gamla väggarna för att ersätta dem med fyrtorn.

Fyrtornen, ja. I de högre modellnummren i serien ersätter de de virtuella väggarna. De har samma funktionalitet, men med en ny egenskap. De spärrar av ett rum till dess att Roomban tycer den har städat klart rummet. Roomban sänder då ut en radiopuls som ställer om väggen till fyrläge. Den tänder då guideljus som leder roomban ut från rummet den är i in i nästa rum. När roomban passerat kvitterar den passagen och fyrtorndet ställer om sig i väggläge igen och spärrar passage tillbaka in i rummet. Genom att gå igenom denna process upprepade gånger (Agaton minns vilket torn han passerat tidigare) kan man få roboten att städa upp till fyra rum (tre fyrtornspassager). Det här systemet fungerar väldigt smidigt och är en stor hjälp, men det har sina begränsningar.

För det första så måste rummen ligga i fil. Om man har mer än en "utgång" från ett rum så kommer slumpen att avgöra vilken "utgång" roomban väljer. Den andra möjligheten kommer lämnas ostädad den vändan eftersom roomban minns vilka torn den passerat och på så sätt följer sina fotspår på väg tillbaka till basen. Basen, ja. Jag har haft en del problem med att få Agaton att starta när han inte står på basen. Efter ett rejält goddag yxskaft från iRobots kundtjänst erkände de sedan att 500-sereien måste stå på basen för att kunna starta från schema. Jag har sett att andra användare fått till det ändå, men jag har inte kunnat få det att fungera ofelbart.

Nu börjar det här låta ganska kritiskt, men jag har valt att ta upp mina klagomål först. I grund och botten är Roomba 560 en bra robot och när jag designat om vår plan för hur Agaton skulle köra och bytt ut alla gamla virtuella väggar så har Agaton fungerat klanderfritt (han började köra in på dass ett tag, men det var jag som missat att batterierna var slut i det fyrtornet). Agaton städar mer tillförlitligt än vad Agatha någonsin gjorde. Fyrtornen är en lysande lösning, men en dyr sådan. Jag har också förhoppningar på att Agaton skall vara slitstarkare än Agatha. 500-serien är modulärt uppbyggd, så det skall vara enkelt att byta ut en felande del. Om ett hjul börjar krångla kan man byta ut hjulmodulen genom några enkla grepp. Agaton har också en tätare design än Agatha hade och det borde ta längre tid för damm och gunk att ansamlas i elektroniken och de finmekaniska delarna. Om detta får dock tiden vittna. Jag återkommer när Agaton börjat uppvisa slitage.

StrUL

2009-09-03T20:01:00.004+01:00

Jag måste skrapa med foten och be om ursäkt för allt dumt jag sagt om Brittiska transporter. Inget kan slå den svensk inkompetens när den är som bäst. Ett litet tips för Cambridgeresenärer i bekantskapskretsen (från, eller till): om ni mot förmodan tar bussen nästa gång ni flyger på Väserås så ligger inte hållplatsen kvar där den gjorde. Dock hade de inte plockat ned skylten, så efter en halvtimmes väntan såg vi den gula bussen dyka upp och köra ned på motorvägsavfarten. UL skylde på VL som skulle ha plockat ned hållplatsskylten och vi traskade ned mot Hälla köpcentrum på andra sidan rondellen för att fånga nästa buss en timme senare.

Hållplatsskylten som inte fanns.

Vi hann med att käka och grabben på PizzaHut kunde dessutom peka ut var hållplatsen låg. Världen såg ljusare ut. Sedan gick tiden, bussen gick från sen till riktigt sen till jättesen och sedan berättade en av våra olyckssystrar (som också väntat vid första hållplatsen tidigare) att hon ringt Upplysningen och att den bussen var inställd. Jag skrattade uppgivet som är min vana vid stora frustrationer och min hustru var rasande. Hon fick faktiskt UL att gå med på att betala en taxi om vi tog en. De betalar dock bara max 400 kr per person (450 om de slipper betala kontant och kan ge en värdecheckar (som vide detta tillfälle snarast skulle känts som värdelöscheckar)), så vi skulle behöva dela taxi med några andra, lyckas splitta kvittot (alla skulle ha kvitto), hitta en taxi som ville ta en körning till Uppsala och så vidare. Nästa buss skulle komma om elva minuter så till sist tyckte vi det var det enklare alternativet.

Jävlar vad full den var! Vid det här laget hade pendlingen och skolåkandet börjat och UL körde en kort buss. Den var visserligen lyxigt inredd. Hade bra utrymme för väskor, luftkonditionering och trevliga stolar, men det var så trångt att det inte fanns utrymme att skjuva undan väskorna och vi fick istället stå till Enköping intill några charmerande unga damer som tuggade tuggummi och högljutt kommenterade folk som busen körde förbi. Mmm...

På slutet lite konsumentupplysning. Bilden nedan visar hur man tar sig från flygplatsen (A) till den befintliga hållplatsen (B). Den gamla, ej längre trafikerade hållplatsen är markerad med en röd pil.

Det SJ ger...

2009-08-20T16:17:00.002+01:00

...kan SJ ta.

Den senaste veckan har SJ börjat köra på hösttidtabellen igen.
Givetvis har detta lett till en del strul och pendeln som under
våren/sommaren vart så punktlig att jag inte orkat upprätthålla min
förseningstabell har nu börjat vänta utanför station mer ofta än inte.

Idag sitter jag för första gången efter hösttidtabellens införande på
17:11-tåget som återigen avlastas av ett direkttåg 17:00. Under våren
gick detta tåg från spår 4 direkt över perrongen från den vanliga
Uppsalapendeln. Mycket praktiskt. Givetvis kunde detta inte tillåtas
att fortgå. Idag upptäckte jag att 17:00 retligt nog stod på spår 5.
En världs skillnad, särskilt om man som jag kommer ned till spåren
från Kungsbron.

En ominstallation senare

2009-08-12T14:45:00.002+01:00

Jag hade ursprungligen tänkt förse mitt föregående inlägg med bildexempel, men blev stoppad av att min mobil plötsligt bestämt sig för att inte prata med datorn längre. Eftersom moderna prylar är så otroligt "användarvänliga" så fick man givetvis en massa användbar information om varför det inte funkade (d.v.s. ingen information) så det har tagit lite tid (och ett par ominstallationer av Windows Mobile Device Centre), men nu har jag äntligen fått tag på bilderna (WiFi hade också funkat, men mobben ville inte prata med hemnätverket heller; det lär bli nästa projekt).

Exempel på cykelparkering i Stockholm:

Exempel på cykelparkering i Uppsala:

Två städer -två själar

2009-08-05T12:03:00.002+01:00

Vare sig Stockholm, eller Uppsala tycks älska sina cyklister för tillfället. I Stockholm har Stella Fares Stockholmsparti tvingat fram cykelleder och cykelboxar, men i farten tycks man ha missat att cyklar inte magiskt försvinner bara för att man inte cyklar på dem längre. Efter att ha cyklat runt i staden lite mer än bara fram och tillbaka till jobbet har jag hittat totalt tre cykelställ och det är små djäklar. Ett finns faktiskt vid centralstation i gränden bakom Absolut Icebar vid Vasaplan, ett finns bakom tekniska nämndhuset vid Fleminggatan och ett på Birger Jarlsgatan ned mot Nybroplan. I övrigt är de som bortblåsta. Kutymen här är tydligen att man låser fast sin cykel i närmaste broräcke.

Uppsala har istället satsat på att ha glaskross liggande över gator och torg. jag vet inte riktigt om det är så att folk krossar mer glas nu, eller om staden helt enkelt slutat städa efter sina borgare. Ett djävla otyg är det hur som helst och jag har tröttnat. Tekniken får som vanligt komma till undsättning, denna gång i form av kevlarbepansrade cykeldäck. Jag har redan ett fram sedan det råkat komma lite otumlat gruskross på vägarna i vintras och det har fungerat mycket bra. Nu är det dags för bakhjulat att få samma behandling.

Vardagsmat

2009-07-30T12:08:00.002+01:00

Tillbaka från semestern och har till sist lyckats återfå mitt sömnmönster. Söndag, måndag och tisdag natt har jag haft svårt att somna så tidigt man behöver om man skall upp klockan fem nästa dag med påföljande stegrande trötthet genom veckan. Igår slumrade jag till framför datorn straxt innan det var dags att gå hem, men då kunde jag äntligen somna så snart jag släckt lampan på kvällen. En nödvändig färdighet för en pendlare som vill optimera sin sömn. Nu skall jag bara komma tillbaka till att kunna somna på tåget som vanligt också.

Eftersom SL stängt av blå linjen till T-centralen (vänder nu vid Rådhuset) så har jag börjat cykla från centralen till jobbet. Tar faktiskt inte längre tid än att ta tunnelbanan så länge man kan komma upp på uppgångarna till Kungsbron. Hornsbergs strand har faktiskt en del vackra cykelstråk också, men man tar ju risken att få sitta på tåget genomblöt av regn. Ja, ja... det är bra för kroppen att röra på sig.

På allmän begäran... köket

2009-07-26T17:52:00.003+01:00

Jag har förstått att det efterfrågats en uppdatering av våran huvudsakliga semesteraktvitet, d.v.s. min ommålning av väggar och omläggning av golv i köket. Vi börjar väl med före och efterbilder på själva köket.

Och sedan före och efterbild på hantverkaren (före och efter han blev klar alltså).

Att noteras är att jag fick gräva lite i arkivet för före-bilden på köket, så det är gamla spisen som syns på det kortet.

Agatha

2009-03-04T13:09:00.003+01:00

Så var det dags igen för vår lilla Agatha att börja krångla. Efter att ha kört ett diagnostikprogram kunde jag komma fram till att det centrala problemet var att huvudborstarna inte rörde sig. Efter att ha plockat isär stackars Agatha och avlägsnat den värsta uppbyggnaden av damm kunde jag konstatera att det fanns ström till motorkontakten (ca 17V för den intresserade) och att det inte verkade finns brott på ledningen från moderkortskontakten till motorn. Således torde det vara en trasig motor.

En ny motor klockar in på ca 30$ plus 20$ frakt. Så just nu sitter jag och funderar på om det är värt att byta motorn, eller om det kanske är bättre att skaffa en ny Roomba. Erfarenheten säger att ett antal fler delar kommer att ställa till problem med Agatha snart. Hjulmotorerna och tillhörande delar är t.ex. kända problembarn hos Discovery-serien. En ny Roomba klockar in på ca. 3500 SEK, så jag kan byta ett antal delar på Agatha innan det hade vart lönsamt att köpa en ny. Å andra sidan så vet jag ju att det första året med en ny Roomba är ganska problemfritt vilket skulle vara ganska skönt. Jag menar vi har ju Agatha för att slippa jobb inte generera mer jobba samtidigt som vi inte slipper dammsuga. Hå, hå, ja, ja... alla dessa beslut man måste ta...

Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?

2009-02-23T15:33:00.003+01:00

För en vecka sedan publicerade Björn Ulvaeus en artikel på newsmill med denna titel. Jag har länge undrat detsamma, fast kanske med en annan betoning än herr Ulvaeus. För att förtydliga är mitt sentiment snarare: skall det vara så förbannat besvärligt att få betala för sig?

Ett sedelärande exempel kan hämtas från i julas. Stephen Fry hade i lagom tid till jul släppt en ljudbok där han läste Oscar Wildes korthistorier. Min fru älskar både Stephen Fry och Oscar Wilde, så det här var en given julklapp. Tyvärr såldes den bara via iTunes, men som en bonus så har iTunes en sorts gåvocertifikat man kan köpa (så jag behövde inte dölja filen för min fru). Ingenstans i iTunes kunde jag utläsa vilket format filen var i, eller om den var kopieringsskyddad, men det var så perfekt att jag slog till ändå.

Efter julafton laddade frugan ned filen och den visade sig vara i ett mp4-format som Apple utvecklat särskilt för ljudböcker. Detta var givetvis ett copyrightskyddat format som bara kunde läsas av Apples egna produkter. Gissa om frugan har en iPod? Nej just det...

För att min fru skall kunna lyssna på sin bok kan hon nu antingen byta mp3-spelare (yeah likley!), lyssna på den hemma (inte direkt som det var tänkt), eller så kan vi ta oss till den olagliga sidan och knäcka filen, eller rippa den från datorn ljudström när den spelas upp (vilket betyder att jag måste lägga tid på att genomföra detta, en extra kostnad ovanpå den som jag redan betalt monetärt). Varför skall det vara så svårt att förstå att när jag som konsument betalat för en produkt så vill jag ha möjlighet att kontrollera den? Jag vill inte fastna i obskyra lock-in strategier som industrin genererar för att hålla mig till just deras och ingen annans produkter.

Oh no teh EBIL!

2009-02-03T09:03:00.002+01:00

Jag är för lat för att lägga upp alla länkarna själv, men man kan klicka sig vidare ganska bra från den förts paragrafen i den här nyhetsuppdateringen från Penny Arcade. Tydligen kan vad som helst spränga huvudet på en del människor...

Mässing

2009-01-25T14:51:00.004+01:00

Igår var vi på en trevlig inflyttnings/bröllops/inflyttningsfest för några vänner här i stan. Som lämplig gåva hade vi valt en mässingstsake från mitt förtida arvegods (inte min frus som jag felaktigt påstod tidigare). Vi hoppas att den skall passa bra i värdparets relativt nyinköpta stuga.

Mässingstaken var tyvärr något åldrad och fläckad, så jag försökte göra en insats och putsa upp den. Ett första försök med silverputs fungerade mindre bra, så efter att ha sökt på lite båtforum testade jag två knep till.

Först var det följande häxbryggd: 1 l kokande vatten, 2 msk syntetiskt tvättmedel, 2 msk syra (vinsayra, eller citronsyra). Det bubblade bra i bunken...

Det andra tricket var att blanda 2 msk salt med 1 msk 24% ättika och använda som putsmedel. Det första blandningen var den som funkade bäst. Svampen jag använde för att putsa ljusstaken blev alldeles gul och resultatet presenteras i före och efterbilden nedan.

Kanske inga mirakel, men ändå...

En trång morgon lätt saltad med lite statistik

2009-01-12T08:33:00.005+01:00

Imorse var det trångt om saligheten på 06:39-tåget. Redan från Uppsala var det en, eller två personer som fick stå på grund av platsbrist. Givetvis blev det inte bättre i Knivsta. Ett tag var jag orolig att det här var vad man kunde förvänta sig framledes, men det visade sig att 06:09-tåget blivit inställt (en jobbarkompis till frugan skulle ha tagit det tåget och förklarade trängseln för oss när vi råkade på henne i tunnelbanan).

17:00 tåget från Stockholm direkt till Uppsala verkar ha blivit en succé. 17:11 har ingen trängsel alls längre och 17:00 själv verkar visserligen bli fullt, men utan att folk får stå. Får se om det håller i sig... Dock bör man vara försiktig då 17:00-tåget inte går fredagar (vilket jag till mitt förtret upptäckte förra veckan). Visserligen var det fortfarande ingen trängsel på 17:11 (det var ju fredag), men allt efter att folk börjat jobba i full fart igen får vi se om det håller i sig.

Till sist. 2008 års försenings- statistik som spiffigt stapeldiagram, curtsey of Google calc. På grund av begränsningar i nämnda program har jag fått nöja mig med att använda index för månaderna. I rött presenteras snittförseningen per dag under de tre månader jag reste med Upptåg+SL pendel och i blått samma siffror månadsvis för SJ+tunnelbana.

Ett gott nytt år

2009-01-01T19:53:00.004+01:00

Vi hade i år turen att bli bjudna hem till ett par vänner med stort kulinariskt intresse. Deras bjudningar blir alltid fantastiska smaksymfonier med underbara rätter och gott vin.

Till nyåret 2008/2009 hade de dukat upp ett vackert bord och planerat en sexrättersmeny med ett nytt vin till varje rätt samt champagne som fördrink och vid tolvslaget. Givetvis blev dagen efter tung. Dock är det ett billigt pris att betala för så underbara saker som Oxfilé Rossini med Thomas Hardysås (baserat på ett Barley Wine kallat Thomas Hardy's ale), eller Blaxta vingårds utmärkta Vidal Ice Wine, vars tidigare årgångar både belönats med munskänkarnas trofé Guldflaskan och tagit silver i vin VM i Bordeaux.

För den som vill få inspiration kan menyn ses om man förstorar bilden av den vackra dukningen.

En sucker

2008-12-29T17:05:00.002+01:00

Är väl vad jag är, men Wikimedia fundations rop på hjälp har till sist mjukat upp mitt hårda cyniska skal och träffat den lilla frihetstörstande romantikern jag har inom mig. Jag har med andra ord gett ett litet bidrag för att hålla Wikipedia flytande utan reklaminslag. Finns det andra blödiga personer därute så vill jag bara ge ett tips. Om ni använder PayPal, välj att betala ett "annat" belopp i SEK. Wikipedia lyckas nämligen med konststycket att ta en kurs på 1 kr/€ om man väljer något av de förvalda alternativen.

Den sena resan

2008-12-24T09:11:00.004+01:00

Vi hade för ett tag sedan bestämt oss för att åka till Cambridge för att prova lite brittisk julshopping. Förra helgen startade "den sena resan". Bedrägligt nog så var bussen i tid. Ryanair var det dock givetvis inte (fördelen här är att man slipper den jämrans fanfaren) så AC & Jesper, som vänligt nog hade erbjudit sig att plocka upp oss då vi anlände sent, fick tålmodigt vänta.

Det var givetvis jätteroligt att träffa AC & Jesper igen och även om Cambridge inte var direkt vintervackert (runt 13 grader Celcius) så bjöd staden på en del uppenbarelser i vintermörkret.

När vi ändå var i Cambridge hade vi lovat ett par andra kompisar att försöka ta med så mycket av deras barnvagn (inköpt på postorder i England eftersom företagen av licensskäl inte får skeppa till Sverige) som vi kunde. Efter lite dividerande kom vi fram till att den smidigaste lösningen var att jag och min snygga hustru skulle ta med oss tillräckligt många delar för att huvudpaketet skulle klocka in på under 15 kg. Våra världar skulle sedan checka in paketet då de flög till Sverige och vi skulle ta över det i Nyköping (där vi alla skulle fira jul) för biltransport till Uppsala.

De delar vi skulle ta med var lite accessoarer och de tre hjulen. Två gick ned i min väska och ett i min hustrus. Vi bestämde oss för att ha god tid på oss, vilket visade sig vara tur, då tåget till Stanstead var försenat "due to vandalism". På klassiskt SJ-manér valde tågbolaget att hela tiden hävda att tåget skulle komma in om några minuter för att sedan uppdatera tavlan någon minut efter att tåget skulle ha kommit med en ny tid. Detta fortsatte i ca. en halvtimme.

Väl på Stanstead så släppte säkerhetskontrollen till sist igenom min kära hustru efter att ha både vägt och öppnat hennes väska (10,2 kg; packningskungen). Tydligen var inte bilden av ett buggyhjul vad de väntade sig att se på röntgenbilden. Lustigt nog så passerade min väska rakt igenom (jag förstår varför de inte vägde den, den har ett hårt skal så man ser inte att den är knökfull på samma sätt) trots att jag hade två buggyhjul i min. Tydligen så är det bara udda antal hjul som är konstiga...

Väl igenom så visade sig till syvende och sist Ryanair vara sena igen, vilket ledde till ytterligare en utebliven fanfar och en halvtimmes senare hemkomst för oss. Som tur är så väntar flygbussen på flyget.

Allt ljus på Uppsala

2008-11-11T10:15:00.002+01:00

Så heter en ljusutställning som börjat i lärdomsstaden. Mycket av den är sisådär måste jag säga. Att belysa en husvägg i lila gör inte ett konstverk. Dock är det gröna skenet från fönstren i gångvägarna av tunneln där Vaksalagatan kastar sig under järnvägen mycket vackert (särskilt om man jämför med hur det brukar se ut). Jag skulle gärna se att den delen av utställningen blev beständig.

Så även en del som jag i ärlighetens namn är osäker på om den tillhör utställningen, eller om den har funnits förut. Pelaren utanför stadsbiblioteket blev mycket vacker i skenet från strålkastarna monterade på toppen, tycker ni inte?

Penultimat statistik

2008-11-03T11:05:00.003+01:00

Så har jag då till sist tagit tag i att lägga ut vad som antagligen blir den penultimata (svengelska, jag vet, men det är ju så fint ord) tågstatistiken på den här bloggen. Sannolikt så kommer jag bli uppsagd till årsskiftet. Jag kommer då att avrapportera höstens trafikinformation och sedan får vi se vart bloggen tar vägen...

Under den tid jag åkte med Upptåget till Upplands Väsby och SL in till Karlberg samt vise versa såg det ut så här:

Försening enligt SJ-standard

	Punktlig	Sen	Mycket sen
Maj	75%	15%	10%
Juni	63%	25%	13%
Juli	67%	8%	25%

Försening enligt Preussisk standard

	Punktlig	Lätt sen (<5 min)	Sen (<15 min)	Grovt sen (>15 min)
Maj	60%	15%	13%	13%
Juni	31%	31%	19%	19%
Juli	58%	8%	8%	25%

Snittförsening i minuter per dag

Månad	Morgonförsening	Kvällsförsening	Total försening per dag
Maj	4	8	12
Juni	9	12	20
Juli	8	10	18

Mer tester

2008-09-20T09:38:00.001+01:00

Jag tänkte prova ut lite ny utrustning med hjälp av den här intressanta bilden från semestern. Vi träffade på denna pyramid, kallad "The Star Pyramid" på kyrkogården i Stirling. De lokala legenderna säger att man inte vet vad som finns inuti pyramiden. Allt från en kultledare via gamla manuskript till ingenting föreslogs av De lokala guideböckerna. När stjärnorna står rätt får vi veta...

Ett operatörsbyte senare

2008-09-11T15:33:00.000+01:00

Jag har nu efter en lång väntan lyckats byta mobiloperatör till och skillnaden är efter en dag enorm. Hos Tele2/Comviq hade jag aldrig kunnat skriva detta inlägg på samma sätt som jag gör nu.

Dessutom tappade jag hela tiden samtal som verkade kopplas till mobilsvar innan jag fått chans att svara. Tiden får utvisa om detta blir bättre med min nya operatör, men än så länge är jag nyförälskad

Semester

2008-08-14T11:36:00.003+01:00

Vi har nu återkommit från vår relativt lyckade semesterresa och jag tänkte lägga upp några bilder, enligt god dagbokstradition. Vår resa inleddes med ett besök hos våra vänner i Cambridge. Vi hade egentligen tänkt avsluta vår resa här, men bristen på direktbiljetter till Glasgow fick oss att tänka om. Detta ledde till att vi kom till Cambridge under en späkande hetta som gjorde en långsam färd längs Cam en naturlig utflykt.

Vi hann också med lite grillning, tillsammans med våra värdar och en ditrest vän som skulle på intervju, samt en titt på lånekatten.

Efter denna trevliga inledning flög vi upp till Glasgow för att inleda Skottlandsresan. Vi åkte först söderut till Electric Brae; en synvilla en bit söder om flygplatsen där marken verkade slutta ganska kraftigt utför, fast den egentligen sluttade svagt åt andra hållet. Coolt.

Detta gav också en möjlighet att öva vänsterkörning på mindre tungt trafikerade vägar. Jag lyckades justera mig relativt väl med endast en kantträff. Problemet med skotska vägar var egentligen inte att man skulle köra till vänster (även om jag ett par gånger när jag var trött och det inte fanns annan trafik hamnade till höger) utan att vägarna var så jämrans smala. Vägren var inte att tala om. Var det inte kantsten så fanns det en halvmeter hög stenmur precis till vänster om bilen istället. Nervöst...

Vi for sedan norrut mot Aviemore där vi skulle stanna först. På vägen stannade vi till i Stirling för att titta på slottet. Slottet var mycket pampigt och man kan förstå varför det ansågs vara högländernas lås i forna dagar. Jag skulle definitivt inte vilja försöka inta den borgen. Från borgen hade man utsikt över landet kring och kunde bland annat se Wallacemonumentet som byggdes under den Victorianska eran i minne av Skottlands beskyddare: William Wallace.

De mest hissnande upplevelsen hade vi inte förberett och inga bilder kan göra den rättvisa. Vi har helt och hållet TomTom att tacka för den. Vi hade haft en lång dag med en Highland sports fair, ett besök på ett bryggeri och ett besök i Fortrose. Till sist gjorde vi en misslyckad sväng förbi Culloden moor innan vi bestämde oss för att ge upp och åka hem. Vi åkte förbi en pub som nämndes i vår guide i närheten och åkte sedan hem. Eftersom alla vägar i Storbrittanien har 60 mph om inget särskilt anges plottade TomTom närmaste vägen som den snabbaste. Vi tänkte att det kunde vara kul och bjöds på en vindlande färd på en väg precis bred nog för en bil uppför och nedför ljungbeklädda bergssidor. Det var magnifikt och ingen vy blev lika bra som denna helt oplanerade.

Visa större karta

Vi fortsatte undersöka landet genom små utflykter och rörde oss till sist söderut till Pitlochry. På vägen dit stannade vi till vid imponerade Blair castle. Väl värt ett besök även utan säckpipeuppvisningen varannan timme.

Ibland i Skottland stötte man på skyltar med turistrutter till olika städer. Har man tid över rekommenderas att testa en sådan. Den vi prövade bjöd på den näst bästa hisnande utflykten vi hade och tillät oss fånga den siste bilden för det här inlägget.

Sammanfattningsvis var det en bra resa med lite dåligt väder (jag glömde nämna att så fort vi kommit till Skottland började det regna). Hade man bara paraplyer med sig hela tiden ordnade sig dock väderbiten bra. Jag rekommenderar alla som tänker sig åka till Skottland att hyra bil. Man får mycket bättre vyer och upplevelser från småvägarna som skär genom högländerna än någon annan stans, möjligen undantaget fotvandrande.

Den andra sidan...

2008-07-17T13:37:00.003+01:00

De som följer denna blog och har hyfsat minne kommer kanske min klagan när jag nyss skaffat en HTC-mobil. Jag har nu fått chansen att testa den andra sidan av myntet genom en sprillans iPod Nano som jag hade turen att vinna genom deltagande i en enkät från min Alumnförening. Det är en helt klart söt liten apparat som kommer i en oerhört snygg förpackning. Ingen kan säga att Apple inte kan estetik.

På de två veckor jag haft iPoden har den kraschat tre gånger (varav två vid syncningsförsök) och jag har fått hela mitt iTunes-bibliotek raderat vid en uppdatering från 7.6 till 7.7. Jag har dessutom upptäckt att kromskalet på baksidan av nanon verkligen kan repas av tyg. Jag vägrar dock fortfarande köpa ett extraskal. Varför göra apparaten ännu fulare och dessutom större? Halva poängen med den här prylen är ju att den går ned i en mynt, eller bröstficka eftersom den är så nätt.

Dessutom har iPoden en helt djävuls lock-in mekanism som jag tidigare var omedveten om: den laddar inte batterierna om inte USB-porten man ansluter den till sitter på en dator med iTunes installerat, eller på Apples egna reseladdare. Surt sa räven...

Omen?

2008-07-14T10:07:00.003+01:00

Idag låg en död kaja mellan spåren vid Uppsalas blivande resecentrum. Jag skulle ha lagt upp en bild för att reta känsliga läsare, men upptäckte att jag för första gången jag kan minnas har glömt mobilen hemma. Tåget var dessutom sent och vände i Arlanda, vilket gav än mer försening. Detta passar dock väl in i mönstret med UL-trafiken den här sommaren. Det är enligt min personliga statistik solklart att UL inte klarar att hålla sin tidtabell över huvud taget längre. Jag trodde att detta berodde på ökad passagerarmängd, men det verkar fortsätta in i semestrarna (inte många åker tåg nu) så nu är jag rådvill kring vad det kan bero på.

Nio mornar kvar till semestern nu... hoppas jag tar mig dit innan jag förenar mig med kajan.

Tack TV3

2008-07-09T19:01:00.004+01:00

De underbara människorna som sköter översättningen hos TV3 bjöd på denna översättning av ett Simpsonsintro där Bart skriver "Indian burns are not our cultural heritage" på svarta tavlan "Att bränna indianer är inte vårt kulturarv".

Tro det...

Precision

2008-07-09T12:16:00.002+01:00

I helgen var jag i Värmland för att som traditionen bjuder hjälpa en kompis renovera familjens hus utanför Kil. Vi är ett gäng kompisar som försöker avsätta en helg per år för att åka dit, umgås, äta, dricka och känna tillfredsställelsen som ett fysiskt arbete med klart definierade mål kan ge.

När man lyckas med att fixa något snyggt och prydligt känner man sig verkligen stolt och det känn som om man uträttat något, även om det bara var att hänga upp en bräda. När man fixar något mindre snyggt och prydligt känner man en viss skam över sin inkompetens. Min vän brukar dock flika in att den stora skillnaden mellan eget arbeta och att hyra en hantverkare är att hantverkare jobbar snabbare. Nu i veckan efter fick jag ytterligare en bekräftelse på detta.

Den som detaljstuderar fotot från Uppsala resecentrum kan kanske (ingen vidare bildkvalité) se ett visst glapp mellan stålbalken och den högra träregeln. Från min synvinkel såg det lite ut som om en förskjutning på en sisådär två centimeter skulle dumpa regeln på marken. En tröst för alla oss hemmatattare. Det behöver inte vara perfekt, det behöver bara funka och om det inte syns behöver det inte ens vara snyggt!

Upprörda känslor

2008-06-30T13:30:00.002+01:00

Jag har haft svårt att bestämma mig vad jag skall posta om härnäst. De mycket sämre förhållandena på Upptåget i år jämfört med föregående år, vår resa till Bryssel förra helgen, eller de frihetsinskränkningar som vår riksdag tvingar på oss.

Eftersom jag fortfarande samlar data kring Upptågssommaren och inte har tillgång till bilderna här på jobbet får det bli frihetsinskränkningarna...

FRA-lagen har med rätta blivit rejält omdebatterad. Som vanligt finns usla argumentet på båda sidor, men jag tycker att lagen faller otäckt väl in i ett hårdnande samhällsklimat som jag inte alls gillar. I sig har jag inget mot att Sverige bedriver signalspaning, men jag är mycket osäker på att detta är rätt sätt att göra det på. Särskilt brydd blir jag med tanke på skärpningarna i övervakandet av medborgarna som gjorts på senare tid. Visserligen skall FRA inte spana mot Svenska medborgare, men det är svårt att inte sätta in denna lag i ett större sammanhang, vilket för mig in på...

PKU utredningen. Denna utredning skall bland annat se över rättsväsendets tillgång till PKU-proverna som finns lagrade på Karolinska i Stockholm. Jag är givetvis som forskare bestört över att man ens kan tänka sig tanken att göra detta och hoppas verkligen att utredningen kommer fram till att polisen ej bör få tillgång till denna biobank. Personligen tycker jag att det är lite tidigt att dra tillbaka sitt prov ur PKU. Utredningen är nyss påbörjad och den oerhörda förlust forskningen skulle stå inför om en större mängd av proverna förstördes är oåterkallelig. Ett förstört prov är ett förstört prov och kan inte återskapas.

Dock tycker jag att det här är en oerhört viktig fråga och tänker bevaka utredningen och eventuella lagförslag. Skulle utredningen lägga ett förslag om att PKU skall öppnas för syften det inte ursprungligen tänkts för (m.a.o. om stadsmakten bestämmer sig för att riva upp det kontrakt som en gång tecknats kring dessa prover och överger tanken att de enbart skall användas till "vård och behandling, utbildning, forskning, klinisk prövning eller utvecklingsarbete" som biobankslagen säger), eller skulle det läggas fram lagförslag kring detta så kommer jag omedelbart att begära att mina prov förstörs. Jag hoppas verkligen att detta inte skall behövas eftersom jag som molekylärbiolog och forskare verkligen förstår vilka värden som skulle förloras.

Kan grafitti vara konst.

2008-05-15T22:09:00.001+01:00

Jag skulle vilja påstå att vdenna video är ett starkt argument för de som svarar ja på rubrikfrågan.

MUTO a wall-painted animation by BLU from blu on Vimeo.

Allt man missar

2008-05-13T13:17:00.002+01:00

Man missar alltför ofta det vackra i vardagen. den här tablån cyklar jag förbi dagligen på vägen till jobbet och hem (fast på vägen till jobbet är den bakom mig och svår att uppfatta), men jag tänker sällan på hur vacker den är.

Här kan vi dessutom som en bonus se att om man bara ställer ned upplösningen på mobilkameran så kan man få en hyfsad bild...

Värsta våren

2008-05-09T12:13:00.002+01:00

Jag är glad att se att resecentrum bestämt sig för att följa upp Linnéåret med ännu mer blomster. Visserligen inte lika utstuderat och diversifierat som förra året, men fortfarande en enorm förbättring över den gamla sterila rundeln. Jag förlåter till och med de hophafsade plywoodlådorna i ljuset av tulpanernas prakt.

Bra väder vi har förresten...

Helomvändning

2008-05-08T17:25:00.002+01:00

Som vanligt när det är spelkväll frekventerade jag idag en snabbmateria som för att skydda mitt rykte skall lämnas utan namn. Jag blev lätt irriterad när det trots att det knappt var någon kö och inte direkt brist på folk bakom disken tog en bra stund att få service. När jag till sist fick uppmärksamhet förbyttes dock min förgrymmelse till medömkan. Det var länge sedan jag sett en så trött blick som den som mötte mig. Jag fick en snabb impuls att utbrista "Gör det inte! Du har mycket att leva För!", men eftersom jag är jag så beställde jag bara min mat med ett leende på läpparna.

Bland övriga nyheter kan nämnas att nu har jag hunnit med Upptåget hem två gånger av fyra. Jag ser med spänning fram mot fredag.

Vad har jag gett mig in på?

2008-05-05T16:41:00.002+01:00

Idag började jag Upptågspendla igen. Mina minnen från förra året sade mig att man visserligen blev en halvtimme sen hem alltsom oftast, men att sommaren och en juste bok vanligen kompenserade för detta.

I morse förmörkades prognosen genom att jag upptäckte att inte alla i Uppsala fick sittplats. Det var inget jag mindes från förra året, men eftersom jag däremot kom ihåg var tågdörren stannade var detta inte ett problem. Lite oroande för framtiden, dock.

På vägen hem nu blev det etter värre. Pendeln var överfull när den kom till Karlberg och som sig brukar när pendeln är överfull så blev den sen (jag tror nädtan att tågen har för klen motor för att köra fulla) och därmed missade jag Upptåget med en minut.

Nu ropade de dessutom ut att nästa Upptåg är insrtällt av okänd orsak. Oh happy day!

Inalles en god inskolning. Nu kan det fan bara bli bättre...

Ännu ett projekt till handlingarna

2008-05-04T14:14:00.000+01:00

I helgen så tog vi till siste tag i att fixa till badrummet. Vi har snackat om det fram och tillbaka ett antal gånger, men nu gjorde vi äntligen slag i saken. Vi ville som vanligt inte göra någon lyxrenovering, utan bara fixa till skavankerna, så vi valde att bara byta ut belysning, badrumsskåp, handfat och toasits.

Ursprungligen hade jag tänkt mig att använda ek i skåpsstomme och fåna upp det med sitsen, men det visade sig att det skåp vi tittat på hade en väldigt ovanlig vitlaserad färg som inte gick att matcha. Vi tänkte därför om och valde ett vitt skåp och ett antracitgrått lock.

Själva arbetet var ganska straightforward. Jag var lite orolig att avloppsröret inte skulle räcka till, men det gjorde det. Jag stötte bara på två problem: det första var att vi missat att handfatet levererades utan bottenventil, så vi fick åka och köpa en. Det andra problemet var att kl.21, efter an dag utan vatten i badrummet hade silikonet äntligen härdat tillräckligt för att jag skulle vilja montera blandaren och rören. Då upptäcker jag till min fasa att den gamla kopplingen som jag tänkt återanvända är för liten! En snabb kontroll visar att jodå, den gamla blandaren hade 8 mm rör och den nya har 10 mm! Shit! Nu är dessutom Bauhaus stängt och jag ser inte fram mot att vara utan vatten i badrummet till morgondagen.

Som tur är kommer min intelligenta hustru med påtalandet att COOP Bygg kanske har öppet längre. Mycket riktigt stänger de inte före kl. 22 och vi kan köpa en ny koppling där. Slutet gott, allting gott.

Cykelkaos

2008-04-28T05:43:00.004+01:00

I förra veckan stängdes den gamla cykelparkeringen på Vaksalagatssidan av centralstationen av. För oss som kommer norrifrån återstår nu endast en liten smal parkering som givetvis blir överfull. I fredags tvingades jag ta till det gamla studentknepet och bära ut cykeln på raka armar.

Eftersom jag är en lat människa ville jag inte gärna göra om detta trick, utan cyklade dödsföraktande över rondellen till en av de södra cykelplatserna där det fanns gott om plats, kanske för att väldigt få av det fåtal människor som bor söder och väster om centralen cyklar.

Det är inte utan att man längtar till 2011.

Att bygga en balkong

2008-04-27T18:31:00.005+01:00

Så var det så dags att inviga balkongen för i år. Denna gång kör vi ett mycket mer ambitiöst tema än förra året då vi bara ställde ut bordet och klädde av buxbomen. Jag publicerar bilder på före och efter (ur blomsterperspektiv).

Jag var ganska hård mot buxbomen förra året. Den fick inte mycket vatten skick. Som tur är syns inte det på de här bilderna. Dessutom är det en härdig växt och den har redan börjat skjuta nya skott. Jag tänkte vara försiktig med att beskära den i år för att kunna ta ned den desto mer nästa år.

Vi fick ett par förgätmigejer över från balkonglådorna, så jag bestämde mig för att sätta dem i en låg bordskruka. De var klart motsträviga och jag var tvungen att riva rotsystemet ganska rejält för att kunna platta till jorden så den gick ned i krukan. Skall bli intressant att se om de klarade den omilda behandlingen.

Sällis

2008-04-25T05:42:00.003+01:00

Träffade frugan utanför tåget. Trots att vi numer tar samma tåg händer detta mer sällan än man kan tro. Detta är i och för sig ganska bra, eftersom det inte ditrekt är gott om plats på tågen och vill man sitta två får man vara beredd att ta de uslaste av usla platser

His majesty's dragon

2008-04-24T15:07:00.003+01:00

Först ut bland mina bokbetraktelser blir en gåva från min kära hustru: "His majesty's dragon" av Naomi Novik. Jag uppskattad den här boken enormt fram till slutscenen. Tyvärr måste jag säga att här föll boken i mina ögon platt. Inte egentligen för att slutet är dåligt, utan för att det bryter mot de förväntningar jag byggt upp genom denna ändock härliga resa.

Boken utspelar under Napoleonkrigen med den lilla additionen att författaren infört draken bland jordens djur. Drakarna är intelligenta, men människor har ändå lyckats tämja dem genom prägling vilket leder till ett tidigt luftvapen.

Det jag tycker är bokens styrka är att den lyckas etablera sig som närmare en historisk berättelse än en klassisk fantasy. Den tydliga hjälterollen som så vanligt återfinns i fantasylitteratur är härligt frånvarande. Huvudpersonerna beskrivs fortfarande som speciella, men inte mer än så. Det är denna känsla som jag tycker splittras i den deus ex machina som träder fram i berättelsens klimax.

Jag ger denna bok fyra bullar av sex möjliga och erkänner glatt att jag antagligen kommer läsa fortsättningarna för att se hur denna spännande författare utvecklas. Dock kommer jag att gå in i dessa böcker med en annan känsla än jag startade mitt läsande med.

Rehabilitering

2008-04-24T12:31:00.002+01:00

Så var det dags att försöka rehabilitera mig till ett mer aktivt bloggande igen. Det verkar vara svårt, mycket beroende på att jag som jag nog nämnt tidigare inte anser mitt liv vara av så stort intresse för andra. Till viss del beror det också på att jag oftast sitter vid datorn på jobbet och inte hemma. På jobbet skall det till lite för att jag skall anse att det är ok att blogga. Jag hade planerat använda Blogger mobile för att kunna blogga på tåget, men har blivit dragen vid näsan då Blogger mobile inte vill funka ihop med mitt Tele2-abonnemang.

Hå, hå, ja, ja. Det första problemet tänkte jag lösa genom att försöka skriva lite löst om böcker jag läst och spel jag spelat. Det andra problemet får vi ser hur det blir med. Kanske kan jag använda GMail för att publicera till Blogger mobile. Kanske kan jag sova mindre på tåget. Vem vet...

Turkhits redux!

2008-03-17T11:15:00.001+01:00

Det är inte bara svenskar som har Turkhits...

På allmän begäran

2008-02-26T08:32:00.002+01:00

Eller åtminstone en persons begäran så publicerar jag nu statistik för mitt SJ-pendlande under andra halvåret 2007. Statistiken inkluderar inte förseningar orsakade av tunnelbanan.

Först presenteras statistiken enligt SJs definitioner och nedanför det i en mer Preussisk variant.

Månad	Punktlig (<5 min)	Lätt sen (<20 min)	Grovt sen (>20 min)
September	97%	3%	0%
Oktober	91%	7%	2%
November	95%	5%	0%
December	92%	8%	0%

Månad	Punktlig	Lätt sen (<5 min)	Sen (<15 min)	Grovt sen (>15 min)
September	75%	22%	3%	0%
Oktober	52%	39%	7%	2%
November	37%	58%	5%	0%
December	54%	38%	8%	0%

Warbiking

2008-02-15T23:10:00.000+01:00

En intressant sak med nya mobilen är att den har WiFi-uppkoppling och är vänlig nog att ge från sig ett diskret pip när man kommer förbi ett nät som sänder ut SSID. Två sådana platser har överraskat mig. Det ena är mitt ute på det öppna fältet mellan Stenhagen och Berthåga. Det enda som finns därute är sorkar och en obemannad telestation, så antingen är det avancerade sorkar, eller så har Telia spännande saker för sig...

Det andra nätet som överraskade var gamla kytkogården i Uppsala. Snaacka om god service. Undrar vad en gravplats kostar?

Alla hjärtans hemmakväll

2008-02-14T21:08:00.005+01:00

Vardagen kan ta en så underbart långt från de romantiska drömmarna som handeln serverar oss för att få sälja lite mer prylar. För en vecka sedan pratade jag och AB om att gå ut och äta på AHD, igår bestämde vi (efter att ha insett att alla trevliga restauranger var fulla) att göra middag hemma istället, idag åt vi fil och flingor för att vi inte orkade anstränga oss efter en lång pendlarvecka.

Till tröst har vi bokat bort på Peppar, peppar i helgen. Skall bli spännande att se om de är lika bra som de och UNT påstår (Elake Måns arvtagare är tuff titel att förtjäna).

En lite för spännande dag hittills

2008-02-13T11:24:00.002+01:00

Idag har det verkligen vart upp och ned som en berg och dalbana. Sovmorgon = bra. Orsaken var tandläkarbesök = mindre bra. Upptäckte när jag var klar hos tandläkaren att jag inte hade mitt pendlarkort = klart obra. Hittade inte kortet hemma, eller i bilen heller = jätteobra. Hörde efter med SJ om någon hittat mitt kort och var beredd att slanta ut två och tre för ett nytt = okul. SJ hade fått in mitt kort och jag fick tillbaks det = jättebra!

Mobilen är förresten fortfarande inte på banan. Jag och HTCs hjälpsamma support kom igår fram till att det antagligen var en korrupt installationsfil och att jag borde prata med TomTom om det hela. Ringde TomTom (horribel pausmusik i telefonkön). Inget val att få tala med engelsk support och därmed omedelbart få svar som hos HTC (jag börjar snabbt bli bortskämd). När telefonkön tog slut svarade en man på engelska (i den svenska supporten... kortvarig förvirring). Han försvann och pratade med tekniker (det var den tekniska supporten jag ringde???) och lovade sedan skicka en länk till en ny installationsfil. Länken visade sig gå till en fil som verkar vara gjord för PalmOS. Lite förvånade med tanke på att jag uppgett att HTCn kör Windows mobile 6 och till och med gett supporten buildnumber. Mailade tillbaka om detta, men har inte fått svar. Ser nu fram mot mer horribel pausmusik. Suck...

Respekt och telefoner

2008-02-12T08:47:00.000+01:00

Jag måste säga att jag har den yttersta respekt för de bloggare som lyckas hålla dagboksformatet på sina bloggar. Jag rinner ofta iväg mot blessay-formatet trots alla mina löften om att skärpa mig.

har köpt på mig en ny mobil nu när min gamla P800 hotat packa ihop helt unde ett par månaders til. Valet föll på HTC Touch Cruise ganska mycket av samma skäl som jag en gång köpte P800an. Telefonen packar i princip allt man kan efterfråga i fråga av elektroniskt bling. Precis som med P800an blev det även trubbel i himlen från start. TomTom navigator har nu krachat telefonen två gånger när jag försök installera det. Jag har startat en konversation med en trevlig man vid namn Jaan (tror jag) på HTCs support som jag skall återuppta för att se om vi kan lösa detta.

Jag har hört att Apples prylar funkar direkt ur paketet. Undrar hur det känns?

1500 Hårdiskar och allt för mycket fritid

2008-01-21T15:13:00.001+01:00

Dominos With 1500 Hard Drives - Watch more free videos

Ett delikat ekosystem

2008-01-07T08:14:00.000+01:00

Jag märkte att något var fel så snart jag klev på vagnen. Istället för den trånga trappan ledde mina fötter mig genom en rymlig rullstolshiss. Det stod snart klart att vagnen jag äntrat inte hörde till de vanliga pendlarvagnarna. Ett fåtal röda stolar kantade gången innan den vek av för att följa vagnens vägg förbi en stor kupé av något slag.

Plötslig kom en grupp förvirrade pendlare mot mig på väg bakåt i tåget Gången var inte bred nog att släppa förbi dem, så jag tog instinktivt några steg bakåt. Efter att ledaren passerat mig tog jag ett blixtsnabbt beslut och anslöt mig till gruppen.

Kaos och förvirring uppstod då vi arbetade oss ned i motsatt riktning mot det normala flödet av kroppar. Här och där stannade flödet upp i små virvlar när folk förtvivlat försökte kasta sig ned i lediga säten. Jag såg en öppning och mumlade den traditionella hälsningen "´schäktaärdstledigt", men innan jag hunnit få svar sveptes jag vidare i folkskredet. En ny stol visade sig och jag insåg att det inte fanns tid för hyfs utan hasplade ur mig kortformen "ledigt?". En snabb nick var allt jag behövde innan jag kastade mig ned i det slitna bruna sätet.

Redan efter Knivsta kunde jag se de stående dyka upp. Denna lägsta kast av pendlare tvingas genomföra den stora pendlarriten stående, istället för den traditionellt sittande ställningen. Kasten uppstår bara då det finns en resursbrist hos stammen, vilket nu hade inträffat på grund av den främmande vagnen.

För att ytterligare förarga pendlarstammen hördes dessutom efter Märsta det förhatliga utropet "omvisitering av samtliga biljetter!". Jag gissar att stammen inte blir att leka med då den anländer till jaktmarkerna i Stockholm.

An ambush of tigers

2007-12-17T12:06:00.000+01:00

Jag har sedan jag läste "The Parliament of Rooks" i The Sandman Fables and Reflections har jag fascinerats av de fantasifulla namnen på djurgrupper som engelskan har. Även de flesta svenskar har väl hört uttrycket "a pride of lions", men hur många känner till den (kanske något onödiga) termen för en grupp tigrar som jag refererar till i rubriken. Andra fantasieggande namn från den lilla Sandmanhistorien jag nämnde är givetvis "a parliament of rooks", men även "a murder of crows", "a tiding of magpies" och "an unkindness of raven" nämns där.

Jag har förstått att Concise Oxford English Dictionary innehåller ett appendix med namn för grupper av djur och dylikt och detta gör mig klart sugen att införskaffa det nämnda verket. Så länge kan jag bjuda på en onlineresurs jag hittade som kan fylla behovet så länge. En favorit från denna sida var "a thunder of hippos", men även den för oss mikrobiologer klassiska "a culture of bacteria" kan återfinnas.

Yes!

2007-12-17T08:31:00.000+01:00

Mitt hårda arbete att ersätta AntiChrist har äntligen betalat sig. Jag skapade precis ett konto på Knol Stuff, Googles försök att konkurrera med Wikipedia. När jag loggat in möttes jag att detta meddelande " Welcome, Mikael Vikström! You are member #666 of Knol Stuff" (min emfas). Score!

Open ID

2007-12-07T13:25:00.000+01:00

Nu kommer äntligen en öppen standard för identifikation (nu och nu, men det är nu jag upptäckte det och eftersom världen snurrar kring mig så). Open ID, en standard som stöds av bland andra Microsoft, AOL och Google. Open ID är knappast först. Flera har tidigare försökt samla in användares uppgifter under ett paraply, men då har det varit under ett företags kontroll (t.ex. microsoft Passport) vilket skrämt många användare (mig också).

Open ID är som sagt var en öppen standard och användare kan välja mellan en mängd olika försörjare som kan erbjuda ett Open ID. Tillsammans med OAuth, som är ett protokoll som beskriver hur användare kan ge begränsad tillgång till resurser åt sidor som behöver det, ger detta möjlighet till enkel och säker hantering av ID på nätet. Exemplet som används av OAuths skapare är ett fotolab som får tillgång till en användares foton lagrade på en annan sida under en begränsad tid utan att användaren lämnar ut sina kontouppgifter.

Jag gissar att det här kan bli stort, och det gör Wired också.

Rötsumpens vänner (RÖV)

2007-11-29T21:35:00.000+01:00

För ett tag sedan sände SVT ett program vid namn Värsta Språket med Fredrik Lindström som programledare. Programmet som hylldes av kritiker och älskades av tittarna försökte bland annat introducera bland annat ett antal neologismer som mottogs mer eller mindre väl.

En av neologismerna som till mig glädje inte verkat fått fäste var "kompostjos" som skulle namnge den vätska som ofta samlas i botten av en sopsorteringskompost (en googling av kopmostjos/kompostjuice ger noll träffar). Jag tycker ordet kompostjos är en beskrivning som gränsar till felaktig då ordet jos har positiva, fräscha konnotationer för mig. Att notera i det här fallet är t.ex. att jos/juice ar skyddat i livsmedelslagen som en dryck som innehåller endast pressad saft från frukt.

I en diskussion med en kamrat (som jag inte nämner vid namn om personen i fråga inte meddelar mig att så önskas) kom ämnet upp och jag tog upp min invändning och ville lyfta ett ord som jag själv funderat över för den här obeskrivligt äckliga vätskan (ni som sorterat kompost vet vad jag menar): rötsump. Ordet rötsump låter lagom fräscht för denna vätska och sump har i svenskan (så vitt jag vet) två definitioner: en vätskefylld behållare i en båt där man kan hålla levande fisk och skaldjur, eller restprodukten efter kaffebryggning.

Hjälp mig hålla juicens fräschör levande i det svenska språket. Gå med i rötsumpens vänner nu!

Må internet göra Emma Clarke lycklig trots London Underground

2007-11-27T14:00:00.000+01:00

Min källor informerar mig om att Emma Clarke, känd för sina röstmeddelanden i the Tube (Mind the Gap och så vidare) avskedats. London underground hävdar envist att detta inte har att göra med de i vissa fall hysteriskt roliga skämtmeddelanden hon lagt ut på sin hemsida (som när jag skriver detta ligger nere på grund av all trafik som genereras av dessa meddelanden).

Hur som helst finns ljudströmmar här nedan för den nyfikne.
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com

För mina molekylärbiloghomies därute

2007-11-22T12:17:00.000+01:00

Hittade via min chef en intressant wiki som jag gärna delar med mig av: OpenWetware samlar molekyklärbiologiska resurser och har bland annat en bra lista över genotyper hos olika E. Coli stammar.

Peace out, och glöm inte att stänga av thermocyklern innan ni går hem.

Supervillain Henchman Training Video

2007-11-13T15:44:00.001+01:00

Join and die. Muahahahahahaha!

Bombardier

2007-10-27T21:10:00.000+01:00

Varför handlar folk egentligen fortfarande med Bombardier? Deras tåg klarar inte kyla och nu visas det återigen att deras plan inte klarar av att landa. Om man frågar mig så är förmågan att landa faktiskt till och med viktigare än förmågan att lyfta hos ett plan. Bombardier själva har givetvis inga kommentarer.

Det är klart X40, SJs dubbedäckare som floppat totalt är ju inte byggd av Bombardier, utan av Alstrom och de har ju funkat... skall vi säga sisådär... Det kanske helt enkelt inte går att få tag på bra transportmedel längre.

LFHCfS

2007-10-26T09:37:00.000+01:00

Jag skulle kunna låta mitt hår växa bara för det här. Jag har alltid haft ett tjockt och fint hår, men har kanske inte riktigt längden inne för att tävla med de illustra medlemmarna av Luxuriant Flowing Hair Club for Scientists™.

Å andra sidan är ju min favoritfysiker Richard Feynman hedersmedlem, så jag kanske skulle ha en chans ändå...

Richard Feynman från ett av hans bokomslag

Zeusaphone duett

2007-10-25T14:18:00.001+01:00

En förklaring till det underbara namnet Zeusaphone jan återfinnas här

Nedläggningshot?

2007-10-24T12:27:00.000+01:00

Jag håller visst snabbt på att lägga ned min egen blogg. Nu tar jag mig i kragen igen och försöker återigen lova mig själv att inte ställa sådana krav på mina inlägg. Usel kvalité ofta är bättre än låg kvalité sällan, eller hög kvalité aldrig.

Vi har vart på ett par uppträdanden den senaste tiden, så jag tänkte köra ett par snabbrecensioner på max en mening styck. Here goes...

Nanne Grönwall, Vild (Hamburger Börs): Årets mest innovativa användande av fyra jättelakan.

Lena+Orup (Chinateatern): Bad sound kills good music.

Miss Li (Katalin): Jag var euforisk i en halv vecka efteråt.

Fastighetsskatten slopas. Ersätts med... fasighetsskatt!

2007-10-10T13:56:00.000+01:00

Det här är nog första lagrådsremissen som faktiskt fått mig att asgarva. Obetalbart, ja inte skatten alltså...

Svårigheten med att förstå ett system från utsidan

2007-10-03T20:31:00.000+01:00

Vi gick på Stockholm Beer & Whisky festival i lördags. Mässan hölls precis som förra året på Factory vid Nacka strand. Till skillnad från förra året valde SL att inte sätta in extrabussar i år. Så medan vi stod i jättekön och väntade på bussen som gick en gång i halvtimmen roade jag mig med att räkna bussarna märkta "Ej i trafik" som susade förbi medan jag grät inombords.

När vår korta buss (till skillnad från ledbussarna som glatt körde förbi) hade lastat större delen av passagerarna som väntade hade inte mindre än 13 stycken passerat oss.

Det finns fortfarande gentlemen

2007-09-20T16:09:00.000+01:00

Men de är få.

Känner mig lite krasslig idag så detta blir ett kort inlägg innan ett långt bad.

Cykelhärvan kring Uppsala C är värre än någonsin (ingen överraskning för de som liksom jag cyklar dit). Tidigare har det vart ett lätt ordnat kaos i cykelställen, men sedan en trekant på kanske 20 kvm blivit avspärrad för byggarbeten har den lilla ordningen som fanns lösts upp. Cyklar sår överallt, inklusive i gångarna som leder till de inre ställen, vilket ledar till att än färre platser blir tillgängliga.

I detta kaos försökte jag idag, trött och svårt förkyld lirka min cykel förbi de cyklar som stod mellan mig och friheten. Det gick mindre bra till dess att en äldre herre (omnämnd i rubriken) såg min utsatthet och hjälpte mig fösa undan de cyklar som var i vägen för mig tillfälligt.

Ett varmt tack till denna samarit vart han än kan befinna sig!

Sahara Hotnights

2007-09-14T21:38:00.002+01:00

Konserten i onsdags var... okej skulle jag nog säga. Sahara Hotnights är ett bra band, men ett par saker tog ned upplevelsen. Showen började 25 minuter sent (jag har aldrig riktigt fattat varför man skall köra ljuschecken efter utsatt konserttid), ljudet i första låten (Visit to Vienna) var inte bra (enligt mig) och bandet hade valt att snabba upp tempot i de flesta nya låtarna, antagligen för att ge lite mer fart åt showen. Tyvärr var det ett par låtar som inte riktigt tålde tempohöjningen utan kom ut lite sämre efteråt.

Jag förlät dock det mesta efter tre låtar. Ljudet kändes bättre redan vid andra låten (Geting Away with Murder, en favorit från senaste skivan) och eftersom låt tre var ytterligare en favorit (The Lonliest City of All) så var jag med i konserten igen. Tillräckligt med för att tycka att ett förtiominutersset, med bara två extralåtar var lite väl kort.

Överlag så tycker jag studioalbumet (What if Leaving is a Loving Thing) var mer välpolerat, men då får man ju inte med pärlor som covern på Pet Shop Boys In Private. Stark trea, skulle jag väl säga.

Vad gäller lokalen (Uppsala Konsert och Kongress, sal D (multifunktionssalen på bottenplan)) så verkade den vara juste för rockkonserter. Över huvud taget gillar jag nya konserthuset hittills.

It's alive!

2007-09-12T22:16:00.000+01:00

Jag borde väl kanske berätta om Sahara Hotnights-konserten vi precis kom tillbaks från, men det får vänta lite eftersom jag bara måste berätta om Frankensteins tåg.

Det skedde nämligen som så att jag blev sen i morse på grund av en punktering och fick åka med sjutåget istället för mitt vanliga tåg. Vilken syn det var... Först en förstaklassvagn, OK. Efter den kom en nymålad svart snygg vagn som var inredd i den äldsta varianten av pendlarvagn. Ni vet den med de bruna nedsuttna stolarna. Efter den vagnen kom en "kupévagn" av den äldre modellen. Sedan kom en bistrovagn, följd av en nyare variant av "kupévagn" med röda säten. Framför denna vagn fanns en familjevagn.

Det här tåget går direkt mellan Uppsala och Stockholm och tas ur trafik efteråt. En bistro och en familjevagn samt bara udda vagnar. Det kändes som om det krisat sig med det vanliga tåget så man sydde ihop ett nytt av likdelar från tågkyrkogården, gav det en rejäl stöt och hoppades att det skulle vakna till liv...

Kulturnatten

2007-09-09T10:35:00.000+01:00

Årets kulturnatt inleddes med regn, regn och mer regn. Vi hade dock ett rätt späckat schema uttänkt och plågsamt hopsatt från programbladet. Big misstake!

Vi inledde hur som helst med att gå på föreläsning i Uppsala Konsert och Kongress där Johnny Svendborg, arkitekten bakom huset, skulle beskriva processen från första tanke till färdigt hus. Det var en i mångt och mycket intressant föreläsning på en timma där vi fick höra hur grundtanken (att koppla samman "nya" och "gamla" Uppsala genom ett hus man kunde se igenom) utvecklades till ett färdigt hus och hur man löste de problem som uppstod under vägen. Vi tog oss efter föreläsningen upp till "observationsdäck" och tog en bild över utsikten mot Carolina.

Efteråt drog vi oss ned mot stan förbi gamla torget där vi talade en stund med Humanisterna och feministerna som hade bokstånd där. Vi gick sedan förbi Amnestys ljusmanifestation (som fortfarande var liten så här tidigt på "kvällen" och tog oss upp till domkyrkan för att titta på vävutställningen.

Personligen tyckte jag inte vävarna var sådär jätteintressanta, särskilt inte som man hade ställt bordet med informationsfoldrarna längst in på utställningen. Försök själva fundera ut vad en grön fyrkant på en vit duk skall representera endast vägledda av en siffra så kan ni kanske föreställa er förvirringen. Intressantast var egentligen en väv som inte hörde till utställningen, utan är en del av domkyrkans permanenta föremål. Den svarta kalken som ses på bild här.

Efteråt hade vi en del tid över innan vi skulle till Upplands för lite Irländsk folkmusik, så vi gick till Orvars och åt, vilket givetvis ledde till att vi missade folkmusiken (Orvars är Orvars, och de vanliga lagarna kring tid och rum gäller inte i Orvars kök).

Inge större problem dock, vi hade gott om punkter kavr på programmet, eller? Det var nu det gick utför. Femivalen som skulle hålla till vid dombron var som bortblåsta. Domkyrkocentrum hade flyttat Bluegrass förställningen från kl. 19:30 till kl. 22:00. Ljusmanifestationen mot kvinnovåld på Nybron syntes inte till. Grand Hotel Hörnan hade föskjutit sin swingklubb till nya tider. Någonstans här gav vi upp och åkte hem. Jag kan reflektera över att de intressantaste kuturnätterna jag upplevt är nog när jag drivit runt utan mål, eller med bara ett evenemang som mål. All planering är av ondo i kulturens kaotiska värld...

Nytt pass i trappmaskinen

2007-09-05T11:32:00.000+01:00

Enligt plan har jag nu lagt om till att åka med SJ igen innan det första lövet faller. Jag hade nästan glömt vilken allsidig träning man får av att trappa ned och upp från blå linjen, men det kom snabbt tillbaka.

Som utlovat publicerar jag nu statistiken samlad under ca. 55 resor med Upptåget. Märk väl att denna statistik gäller under sommaren och kan inte utan bekymmer utvidgas till hela året då andra förhållanden gäller.

	Punktlig	Lite sen	Grovt sen
Morgon	75%	20%	5%
Kväll	77%	8%	15%

Definitioner: En resa är punktlig om jag anlänt mindre än fem minuter efter utsatt tid till Karlbergs station, Lite sen om förseningen understiger 20 minuter och grovt sen om den överstiger 20 min.

Bussbekymmer

2007-09-03T17:54:00.000+01:00

Vi har precis råkat ut för en svängom som jag inte kan låta bli att berätta om (en hel skrälldus med svängomer faktiskt, men den här var roligast). Vi planerade att besöka en kompis i Sundsvall i Oktober för att hylla honom i närheten av hans födelsedag. Förra gången åkte vi tåg upp, vilket var smidigt och eftersom vi var ute i god tid ganska billigt. När vi kollade biljetter denna gång gick de på 1600 ToR för oss två. Inte OK tyckte vi och Ann-Britt undersökte bussmöjligheterna.

Hon hittade ett juste alternativ och jag kontaktade vår vän för att kolla att han inte var bortrest. När jag pratade med honom kom han med förslaget att han kunde boka biljetterna genom sitt Y-Busskonto. Han skulle då få bonuspoäng som han väl behövde (han kommer och hälsar på söderöver ganska ofta). Jag tyckte det lät som en bra idé och han gjorde bokningen medan vi snackade i telefon.

Jag fick SMSbekräftelser på biljetter som kostade sammanlagt 900:-. Det här var lite förvånade för jag hade för mig att Ann-Britt sagt att vi skulle komma undan med ca. 400:-, men jag rationaliserade det som att hona hade menat per person, eller enkel resa. När jag talade om för Ann-Britt vad det skulle gå på fick jag reda på att jag hade för mig rätt, och mitt resonemang var fel. Jag fick en rejäl utskällning och fick lova och svära att boka om biljetterna.

Det visade sig nämligen att AB hade hittat ett bussbolag vi namn Diligensen som hade en deal liknande SJs Just nu pris. Ju tidigare du bokade desto billigare. Tyvärr kunde jag inte boka av biljetterna på en gång eftersom man måste tala med kundtjänst som bara har öppet vardagar. I morse ringde jag upp Y-buss och bokade av biljetterna. De skulle fortfarande ta ut en expeditionsavgift, men vi skulle få tillbaka större delen av pengarna. Jag begav mig nu till Diligensens hemsida där jag (som ni kanske också gjort om ni följt länken) möttes av en glad popup som berättade att Diligensen precis överlåtit hela sin expressbussverksamhet till... *drumroll*

Y-Buss!

Här gav jag upp. Vi tar bilen istället. Lustigt nog blir det antagligen billigare, vilket får mig att fundera lite över vilka marginaler transportbolagen egentligen har. Jag menar som vi kan slå kostnaden för att ta bussen mellan Sundsvall och Uppsala genom att vara två personer som delar på en bil...

Pendling återigen

2007-08-31T13:23:00.000+01:00

Jag vet inte om det är det att bygget av resecentrum har för tillfället reducerat antalet spår norr om Uppsala C till ett, eller om det finns någon annan orsak, men Upptågsstatistiken håller på att försämras rejält igen. Just nu är min personliga mätning av punktligheten nere runt 75% och den verkar vara sjunkande. Till skillnad från förra gången det var dålig statistik är det lika mycket UL som SL som är sena nu.

Sista veckan med sommartidtabell efter att biltullarna återinförts var en mardröm med överfulla och sena pendeltåg, men det förbättrades faktiskt när hösttidtabellen kom. Tyvärr gällde förbättringen bara någon vecka och nu är tågen inte lika överfulla, men sen blir man hur som helst, antingen för att SL är sena med pendeln, eller UL med Upptåget.

Som tur är har jag sedan tidigare beslutat mig för att det är dags att byta till SJ igen nu inför hösten. 4:e September går mitt UL-kort ut och då publicerar jag den statistik jag samlat på mig under sommaren.

Gammal surdeg

2007-08-29T14:56:00.000+01:00

Jag har äntligen lagt ut del tre i fackförbundsbytet här

Tidsoptimist? Snarare tidblind.

2007-08-27T13:56:00.000+01:00

Kulturföreningen här på SBL Vaccines (Vaccinkulturen, he he...) ordnade idag en vernissage ett par trappor upp som jag tänkte gå på. Det är bara det att nu är klockan tre och vernissagen var halv tre. Jag önskar att det här var en engångsföreteelse, men jag har en tendens att försvinna in i min egen lilla värld när jag koncentrerar mig på något.

Ja, ja. Jag får väl titta på konstverken utan att konstnären är där och stör istället. Jag antar att de hänger kvar ett tag och konst som inte talar för sig själv utan att konstnären är i närheten är ändå inget att ha, typ...

En sjöfarares bekännelse

2007-08-20T20:42:00.000+01:00

Eftersom jag är en sedan barndomen inbiten seglare (vilket betyder att jag tycker mycket om att segla, inte att jag är bra på det) så lyckades jag ta mig tid att åka ut med farsans båt i helgen (en OE36 för den intresserade). Vi hade god vind från sydväst när vi startade och seglade på torsdagskvällen upp till Ringsö. Vi kom fram hyfsar sen och det hade hunnit mörkna så den här bilden är faktiskt tagen när vi gick hem från Trosa senare (då för motor eftersom vinden fortfarande var sydväst).

Då vi känner familjen som äger Ringsö är det svårt (och lite ohyfsat) att inte gå förbi och hälsa på. I deras trädgård vandrade dessa vackra hjortar. Nästan helt oskygga (de matas med knäckebröd) för människor och tydligen också för hundar vilket jägarmästaren beklagade sig över. Det är tydligen svårt att jaga hjort som inte springer när man sätter hundarna på dem. Vi låg kvar på Ringsö över fredag dag eftersom det blåste nära på kuling och vi ville vänta på lättare vindar.

På lördagen hade vinden lättat något, men var fortfarande stark nog för att vi skulle kunna gå upp till Trosa med bara genuan (ett försegel (d.v.s. ett segel framför masten) för de av er som kanske behöver bildas i seglartermer). Vi hoppades sedan att vinden skulle vrida från sydväst till syd för hemfärden då det i så fall skulle kunna vara möjligt att segla sista biten (Ringsö-Oxelösund), men någon sådan tur hade vi inte. Då vi inte hade lust (eller tid) att kryssa blev det istället att åka motor hela vägen hem.

En mycket vilsam och trevlig helg som jag önskar jag kunde gjort längre, men min semester håller på att ta helt slut, så jag måste vara försiktig med de sista dagarna.

Hur många fel kan det bli?

2007-08-19T17:19:00.000+01:00

I torsdags skulle jag som sagt ned till farsan för en segeltur. Jag hade tänkt åka med SJs tåg 261 mot Nyköping 15:55. När jag anländer till spår 11 som tåget skall gå från står fortfarande tåget mot Karlstad inne, kraftigt försenat.

Jag tänker allteftersom tiden lider mot 15:50 i mitt stilla sinne att vi nog lär få en spårändring då Karlstadtåget inte verkar ha lust att flytta sig. Mycket riktigt så annonseras en spårändring till spår 12 (på andra sidan perrongen till min lättjas glädje) samtidigt som en försening på tre minuter. Nu börjar cirkusen.
På spår 12 glider ett godståg in i sakta mak och jag tänker att de får svårt att hålla avgången 15:58 om de måste vänta till det tåget kommit förbi centralen innan de kan rulla in passagerartåget.

Döm om min förvåning när godståget bromsar in och stannar vid perrongen. Jag blir nu än mer överraskad då högtalarna sprakar till liv och glatt annonserar att "SJs tåg 261 mot Nyköping står inne på spår 12". Till och med konduktörerna från Karlstadtåget, som straxt efteråt (till sist) avgår, skrattar gott åt detta lätt bisarra besked. Efteråt väntar jag på en korrektion från högtalarna, men ingen sådan kommer. Istället så rullar godståget några minuter senare iväg, varefter högtalaren meddelar oss vid det tomma spår 12 att "Ss tåg 261 mot Nyköping straxt avgår från spår 12. Vänligen tag plats".

Ytterligare lite senare rullar (helt okommenterat av centralens högtalare, vars operatörer uppenbarligen saknar verklighetsförankring) vårt tåg faktiskt in till plattformen. Det är bara det att när jag tagit mig till min vagn (vagn 12) så möts jag av den kusligt bekanta skylten ´Uppsala-Stockholm Stockholm-Uppsala´. Styrkt av mina medpassagerare går jag ändå ombord och lugnas snart av internhögtalaren som försäkrar att detta tåg går till Nyköping.

Den 16:e augusti var tydligen en dålig dag att köra tåg på.

Hett just nu

2007-08-16T13:22:00.000+01:00

Såg att det här spelet petat ned World of Warcraft från speltoppen. Jag vill redan nu hävda att det här ärett genidrag från H&M. Jag vet inte vad de fått betala för att EA utvecklat den här Sims 2 additionen, men jag kan nästan svära på att det var värt det. Snacka om att stärka och sprida varumärket.

Sammanfattning

2007-08-16T12:41:00.000+01:00

Jag har under en längre tid inte skrivit något i bloggen. jag har haft en massa ursäkter inför mig själv för att låta bli. Framför allt så har min brist på bilder att publicera varit kritisk. jag tänker hela tiden att blogginlägg blir så mycket roligare med bilder så jag borde vänta till jag kommer hem och kan välja ut någon. När jag sedan kommer hem (från vad det nu är jag varit på) så är jag för trött för att agera, eller så sitter min kära fru vid vår (enda) dator. Well, no more...

Så nu startar jag mitt nya liv av bildlöst bloggande genom att dra en snabb sammanfattning av vad som hänt sedan sist.

Vi tog semester och for till Köpenhamn, men på vägen stannade vi till hos min far i Nyköping och gick på Parksommar. Säkert var suverän, Salem al Fakir var proffsig och Monetbrother var riktigt bra även om Ann-Britt fick dra sig tillbaka då hennes öronproppar inte var tillräckligt starka för att fixa Moneybrothers rejäla volympådrag.

Köpenhamn innehöll till en början en hel del leriga människor som räddats från gyttjan i Roskilde, men det gick över. Vi provade ett gäng bra Danska mikroöl och åt väldigt gott. Vi släpade även med oss en del mikroöl över gränsen till...

Malmö där vi hälsade på vår kompis Sara. Det största bestående intrycket gjorde BO01 med alla häftiga nyfunkishus. De bygger fortfarande på stadsdelen som tydligen blivit riktigt poppis. Vi kan rekommendera ett besök på Torso Twisted när man ändå är i Västra Hamnen (som stadsdelen egentligen heter). Vad gällde öl stod Malmös Bishops Arms till tjänst vilket gjorde att jag kan lägga till Malmö på min stormaktsporterlista.

Vi besökte sedan ytterligare en kompis, Karin, i Småland som drog med oss till Blå Jungfrun där jag lyckades åla mig in i jungfrukammaren (bilder hade vart bra här, men de är hemma och jag står vid mitt tidigare löfte, möjligen kan jag lägga till bilder i en uppdatering). Sedan åkte vi hem.

När vi kom hem fick vi reda på att Ann-Britts mamma var svårt sjuk och åkte till Värmland för att lägga in henne på sjukhus (hon vägrade åka in själv). Efter att ha passats runt mellan lite olika läkare lades hon in med dropp och vi slappnade av allt eftersom hon verkade stabiliseras.

Vi åkte hem igen bara för att nås av ett samtal söndag morgon där en sköterska förklarade att de inte trodde Kerstin skulle överleva dagen. Vi slängde oss i bilen, men kom trots detta fram för sent. Efter att ha sovit över hons Kerstins sambo i Värmland kontaktade vi en begravningsbyrå och hjälptes åt att ta tag i dödsboet innan vi for tillbaka till Uppsala igen.

För att få tankarna på annat så reste vi till Gävle och tittade på Nina Hemmingssons utställning på Gävle konstcentrum. Lysande utställning av en fantastisk konstnär. Vi besökte även stadens Bishops Arms innan vi åkte hem, men jag körde så jag fick ingen öl. :(

Kerstin begravdes i fredags i en vacker ceremoni som jag hoppas och tror hon hade varit nöjd med och nu är vi tillbaka i vardagen. Ikväll åker jag ned till Nyköping för att åka ut och segla med farsan över helgen.

Tack och hej.

Det här kan kanske bli kul...

2007-07-05T09:48:00.001+01:00

Rövebrasking mamma!

2007-07-04T11:34:00.000+01:00

I morse var Upptåget försenat så jag missade pendeln och get this... Jag fattade det inte förrän jag stått och väntat fem minuter. Så djävla van har jag blivit vid att tåget går i tid. Juni har faktiskt varit en nära nog exemplarisk månad vad gäller tåg.

I övriga nyheter såg jag att min kära fru lagt ut en lista över sommarhits, så jag vill inte vara sämre. Ingen sommarhit kanske (låten är inte släppt som singel än, vilket jag tror är ett krav), men bästa låten just nu: Sanningsdan med Säkert (Annika Norlin) och Martin Hanberg.

En del som inte är svenskar då också, eller?

2007-06-23T21:12:00.000+01:00

DN har i ett spektakulärt scoop i sin nätupplaga idag berättat att så många som 2530% av de sjuka inte får den ersättning de är berättigade till. Jag vet inte hur stora sjuktalen är om man räknar med korttidsjukskrivningar, men torde inte denna siffra tyda på att fler än hela Sveriges befolkning ingår bland dessa förlorare.

Tro inte att du kommer undan bara för att du råkar vara Engelsman... (Med reservation för att DN när som helst kan fixa felskrivingen i länken. Screenshotet talar dock sanning.)

En ovanlig midsommar

2007-06-23T10:54:00.000+01:00

Allt är upp och ned den här midsommaren. Det regnade inte på midsommarafton utan var bara mulet och idag på midsommardagen är det inte strålande sol så man får solsting utan det duggregnar och är perfekt sitta inne väder.

Vi har haft en underbar midsommar (med undantag för att jag lyckades med att tappa bort fyrahundra spänn som jag tog ut från ett hål i väggen igår (jag hoppas de hittas av någon som verkligen har nytta av dem)) med lugn och ro. En klart underskattad form av förströelse...

Katter kan också spela spel

2007-06-09T14:27:00.000+01:00

Som stolt kattägare och kattallergker (fråga inte) är det alltid kul att se att husdjuren tar efter ens eget beteende. Här kan man se Chaplin (hon (ja det är en hona) är tyst och svartvit) hårt pluggandes Ars Magicareglerna. Troligen spelar hon och Penny på natten eftersom jag aldrig faktiskt sett dem spela, men ibland hör märkliga ljud på natten.

PS. Ja det här är ett test om nyinstallationen av Picasa fixat bildproblemet (Picasa envisas med att länka bilder jag läggar upp till localhost, vilket gör det lätt att se dem här hemma, men svårt för alla andra). DS.

Madingly Hall och Cambridge

2007-06-07T18:11:00.000+01:00

Jag var iväg till Cambridge på kurs för ett tag sedan och fick då förmånen att bo på Madingley Hall, ett 1500-talshus (renoverat ett antal gånger) vid den lilla byn Madingley. Madingley Hall köptes 1948 av Cambridges universitet och tjänar nu som bas för "the Institute of Continuing Education", en gren av universitetet som ger lättsamma kurser till människor som inte vill sluta plugga.

Jag var iväg till Cambridge på kurs för ett tag sedan och fick då förmånen att bo på Madingley Hall, ett 1500-talshus (renoverat ett antal gånger) vid den lilla byn Madingley. Madingley Hall köptes 1948 av Cambridges universitet och tjänar nu som bas för "the Institute of Continuing Education", en gren av universitetet som ger lättsamma kurser till människor som inte vill sluta plugga.

Hallen hyrs också ut av universitetet till grupper för vidareutbildning och annat. Till hallen hör hela byn Madinley (inklusive den lokala puben "Three horseshoes") och vill man bosätta sig gör man bäst i att distingera sig vid universitetet så man kan få en tjänstebostad som belöning.

Jag var där på en BARQA-kurs i GLP. För de av er som vet vad detta innebär kan jag berätta att de lyckades göra det hela långt mer intressant än vad man kunde tro. För er som inte vet: grattis, ni mår nog bäst så.

Upptågsanalys

2007-05-30T12:26:00.000+01:00

Jag genomföre en analys av mitt Upptågspendlande för att se om jag skulle fortsätta trots den genomtänkta och mycket valida kritiken som framförts mot den. En punktlighets och tidförlustanalys (kompenserad för olyckor och annat som stoppat all trafik) ser ut som följer:

	Punktlig	Lite sen	Grovt sen	Tidsförlust
Morgon	79%	21%	0%	3.33 min/dag
Kväll	67%	0%	33%	8.89 min/dag

Detta giltigt vid 13:00 onsdagen den 30/5 2007. En intressant analys är att jag faktist "tjänar" (=sparar) mer pengar per minuts försening än jag tjänar per minut för mitt arbete. Med detta i åtanke har jag beslutat mig för att förlänga experimentet en månad trots det etiskt tveksamma i att bestjäla en människa på ca tolv minuter av dennes liv per dag (i snitt).

En ytterligare iakttagelse kan jag göra. Upptåget i sig har varit djävligt punktligt (trots sitt rykte). De flesta problemen har uppstått på grund av förseningar i Märstapendeln. En lite större buffert mellan Märstapendeln ankomst till Upplands Väsby och Upptågets avgång från detsamma skulle lösa mycket av detta. Just nu är bufferten enligt tidtabell 2 minuter och det är faktiskt lite i det minsta laget...

re: Awesome

2007-05-11T12:14:00.001+01:00

Lite fusk med en YouTube video istället för en riktig post, men den här var ju helt lysande...

50% Wow!

2007-05-07T11:41:00.000+01:00

Efter att ha åkt två turer till med min nya pendlingslösning så är nu punktligheten uppe i hela 50% (vilket med tanke på att den var 25% före dessa turer är en rejäl förbättring (vilket med tanke på stickprovets storlek kanske inte är så imponerande (provets storlek lämnas som en övning till läsaren))).

Jag fick också svar på begäran om ersättning från UL för den första gången jag inte kom fram alls (fortfarande 33% av tillfällena) utan fick hastigt ta ett SJ-tåg istället. ULs resegaranti gäller enligt det svaret ej för "...förseningar, ändringar och inskränkningar i trafiken orsakade av omständigheter utanför vår kontroll". Med andra ord skulle man kunna säga att ULs resegaranti gäller när tågen går i tid, eller försöker de antyda att de faktiskt kör för sent med flit ibland?

Jag var varnad...

2007-05-04T08:50:00.000+01:00

Förhoppningsvis är det bara extrem otur, men av fyra färder med SL-pendel+Upptåg har jag kommit fram i tid en gång och kommit fram (utan att behöva byta färdmedel till SJ-tåg) två gånger. Ingen vidare statistik om man frågar mig...

Jag borde i och för sig vart förberedd. Alla som haft pendlingserfarenhet som jag pratat med (eller som skrivit på bloggen) har varnat mig mot Upptåget, men jag har också blivit varnad för att jag skulle börja hata SJ snabbt och de har faktiskt vart ganska duktiga med att hålla tiden (förutom under vintern).

Ja, ja... jag har signat mig på en 30-dagars försöksplan och jag skall försöka undvika att dra några slutsatser innan den är klar. Det kan ju gå klockrent resten av maj. Just nu önskar jag dock att jag skrivit in en sekundär end-point, eller en säkerhetsklausul för att avbryta studien om det är uppenbart oetiskt att fortsätta.

Igen, men fortare!

2007-05-03T09:40:00.000+01:00

Jepp, försöket med Upptåget fortsätter. Den här morgonen tog jag tåget efter att ha vart hos min frisör (så det blev lite senare än vanligt). Upptåget var föredömligt punktligt just idag, men pendeln var ett par minuter försenad, så det blev fem minuters väntan på perrongen i Upplands Väsby. Känns rätt OK över huvud taget. Here's hoping it works as well in the future month...

Borde kanske se över cykeln i Stockholm lite också. Den överlevde utan problem att vara parkerad vid Karlbro station (till mina Stockholmskollegors förundran), men den lite längre cykelturen jag gör nu skulle vara trevligare om jag smorde kedjan och trimmade in växlarna som inte riktigt ligger rätt nu. Får plocka med mig lite verktyg i väskan.

Lite sådär...

2007-04-29T18:21:00.000+01:00

Experimentet kunde ha gått bättre. Pendeln var en aning sen till Upplands Väsby så när vi kom fram hade Upptåget redan avgått. Gissa hur kul det är att sitta på stationen i Upplands Väsby i en halvtimme och vänta på nästa tåg...

För att strö lite salt i såren kunde jag studera hur de följande pendeltågen kom in precis på klockslaget. Nå ja, experimentet fortsätter. Förhoppningsvis var detta ren otur och kommer inte att hända alltför ofta. På den positiva sidan så kan jag räkna att jag tror att jag kommer kunna sova på pendeln och Upptåget så den oron kan jag lägga till ro i alla fall.

Nypendlarnervositet

2007-04-27T14:34:00.000+01:00

Idag skall jag testa nypendlarkänslan igen. Jag byter färdplan och testat köra pendel till Upplands Väsby och Upptåget därifrån. Skall ta lika lång tid som min vanliga resväg, men jag har inte testat systemet än, så jag vet inte hur stresståligt det är...

Om det funkar så kan jag spara en rejäl slant per månad under den varma delen av året (lär nog byta tillbaka igen till vintern om det inte blir en hejdundrande succé).

Jag har fortfarande inte slutat skratta

2007-04-26T12:00:00.000+01:00

Jag brukar inte skriva ett inlägg bara för att länka till en annan blog, men nibland måste man göra ett undantag. Kliv in på Tjuvlyssnat och din dag borde bli lite roligare.

Att byta fackforbund. En pjäs i tre delar. Del tre.

2007-04-19T11:45:00.000+01:00

Den här har legat i utkorgen länge nu...

När jag ringde upp SIs kansli igen fick jag efter en bra stunds väntan kontakt med en telefonist som redan från början lät lite osäker på rösten. Jag fick uppge mitt personnummer och hon frågade om jag var "Mikael Persson". Något förvånad svarade jag att, jo det var jag, men jag har bytt efternamn till Vikström och ändrat detta på hemsidan. Jag förklarade sedan att jag gått över till SI från SULF, men att jag för det första inte såg ut att vara ansluten till AEA genom SI. Här blev nu kanslisten jag talade med rejält förskräckt och försökte förklara för mig att jag kunde förlora min A-kassa.

I några minuter framöver fick jag försöka lugna kanslisten genom att påtala att jag ju faktiskt var medlem i AEA eftersom jag var direktansluten och hade betalat mina medlemsavgifter. Hon undrade nu hur länge jag hade betalt till och jag berättade att det visste jag inte eftersom jag lagt in fakturorna att betalas löpande från min internetbank. Nu blev kanslisten återigen nervös och förklarade att det var viktigt att jag visste hur länge jag betalt för det fick inte bli några glapp eftersom jag då... skulle förlora A-kassan!

Jag förklarade återigen att jag tänkte betala min medlemsavgift direkt till AEA till dess att SI lyckats fixa övergången och lyckades till sist lugna henne. Hon berättade då att hon inte jobbade på medlemsregistret så hon kunde inte fixa A-kasseärendet själv, men hon skulle meddela någon på registret. Dock visade det sig att hon kunde hjälpa till med att ändra mitt efternamn till det korrekta. jag fick också reda på att orsaken till att mitt namn fortfarande var "Persson" var att det "tar några veckor för data att flyttas från hemsidan till medlemsregistret". Lysande programmering...

Men, men... slutet gott allting gott. Något senare blev jag ansluten till AEA genom SI och betalar nu återigen mina A-kassepengar med autogiro.

Vårproppen, äh vem bryr sig...

2007-04-16T19:33:00.000+01:00

Jo jag gör i och för sig det, men å andra sidan så läste jag att de Japanska körsbärsträden slagit ut i Kungsträdgården och just nu känns det viktigare. Att gå i de små alléerna med körsbärsblommorna hängande över sig var en underbar känsla. Nästa gång jag plockar upp PS2-kontrollen för att spela Okami kommer den här bilden att finnas i mitt huvud. Härligt!

En mer representativ bild

2007-04-15T20:15:00.000+01:00

Som synts på ACs & Jespers blog så var vi ju i Leicestershire och hälsade på tidigare nämnda personer föra helgen. Vi hade efter den första besvikelsen över hur uselt BA behandlade sina passagerare när de haft sönder sitt eget plan mycket trevligt. Om man ser på bilderna på den andra bloggen kan man ju få för sig att vi var väldigt hurtiga, så jag tänkte publicera ett motbevis.

Wii wiisade sig waara wääldigt waanebildande så vi köpte ett eget när wii kom hem till Sverige. Intressant nog var det egentligen spelet Rayman raving rabbids som sålde in konsolen hos både mig och Ann-Britt. Jag insåg då att det faktiskt med ett fåtal (ett enda) undantag har varit så för mig med alla mina datorer och spelsystem. Det har funnits ett visst spel som fick mig att välja just den konsolen/datorn.

När jag som ung sparade till min första dator var det C64, eller möjligtvis C128 som hägrade. Sedan läste jag om spelet F/A 18 Interceptor till Commodores nya flaggskepp Amiga i DatorMagazin och blev såld direkt. På så sätt blev det Amiga som jag skaffade som första dator och inte något annat.

Att jag senare övergav Amigan för en PC var det enda undantaget. Härtill var jag nödd och tvungen och dessutom fick jag ta över en gammal PC från morsan gratis. När jag sedan träffade på StarCraft var det dags för en uppgradering av systemet...

Jag tyckte länge att det var helt onödigt att köpa en DVD-spelare till datorn (trots att de kostade typ 300 spänn) tills dess att Civ4 gjorde det till ett nödvändigt tillbehör.

PS2 köpte vi efter att ha testat SingStar på en fest hos en kompis och nu är det rabbids som sålt in Wiin på ett liknande sätt.

Jag vet inte om det finns någon sensmoral i historien om man inte är konsoltillverkare och de har redan lärt sig läxan att för att sälja din hårdvara måste du ha en killer app. De behöver bara lära sig att identifiera killer appen för de olika demografierna.

Inget slår flygförseningar

2007-04-09T20:45:00.000+01:00

Man kan lita på att flyget kan bäst. När vi skulle flyga för att hälsa på en kompis och gammal kollega så lyckades Brittish Airways med att ha sönder sitt flygplan så vi inte kunde lyfta. Vi fick sitta i nära fem timmar och vänta på att planet skulle bli farbart. Till råga på allt vägrade BA att lyfta ett finger för att hjälpa oss att fixa vidaretransporten eftersom vi bara skulle ha anslutande marktransport och som flygbolag kunde de ju inte ta ansvar för sånt.

Tvi! All heder åt markpersonalen på Arlanda dock som verkligen försökte hjälpa oss men blev hindrad av huvudkontoret. Jag vet inte om jag är nymodig, eller så, men jag tycker att ett transportbolag har ansvar för att ta en passagerare från punkt A till B på utsatt tid. Vissa rimliga förseningar måste man acceptera, men när det skiter sig på riktigt så bör man ta sitt ansvar. Det är antagligen svårt att få rätt mot en flygjätte som BA, men djäklar vad vi skall sverka.

Nu är jag hungrig och trött, så nu går jag och tar en macka och lägger mig. Mer om besöket i Leicester senare.

E' man van nu?

2007-04-04T09:09:00.000+01:00

Idag var tåget sent igen. vet inte varför och jag insåg det faktiskt inte förrän jag satt på tunnelbanetåget. Innan det var det bara som om det var något som var fel, oklart vad...

Jag borde nog ha fattat tidigare med tanke på att vi avgick fem minuter sent från Uppsala, men jag har vant mig av vid förseningar (annat än mina egna) efter att vintern tog slut. Nå ja, det var ju ändå bara tio minuter. Ingen jättegrej direkt.

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del två.

2007-03-23T10:30:00.000+01:00

Efter att ha väntat en ganska lång tid (kändes det som i alla fall) började jag bli orolig och bestämde mig för att ringa till SIs medlemsregister. Jag möttes efter en bra stund väntan av en inte alltför glad medarbetare på medlemsregistret som berättade att de var mycket överbelastade och att jag skulle kunna få vänta många veckor till. Det skulle dock inte vara något problem eftersom datumet för mitt medlemskap skulle sättas efter när jag hade sänt in ansökan, inte efter när den blev behandlad. Någorlunda lugnad satte jag mig ned för att vänta igen och efter några veckor kom ett brev...

Glad i hågen öppnade jag brevet som jag givetvis trodde innehöll mina medlemsuppgifter. Däri fann jag en helt annan uppgift; mer som en hemläxa. I kuvertet låg en ny folder med en ny ansökningsblankett. På foldern satt det en liten post-it som talade om för mig att om jag ville bli medlem i SI så skulle jag fylla i ansökan. Som de som läste del ett kan förstå så blev jag inte vidare glad av detta besked, men eftersom jag var osäker på om detta betydde att man trattat bort min gamla ansökan, eller ville att jag skulle fylla i en ny med korrekta uppgifter om a-kasseanslutning så fyllde jag muttrande i ansökan igen. givetvis hade jag inte sparat en kopia av den gamla så det blev till att gräva fram alla uppgifter igen. Jag krönte sedan verket med att sätta på en egen post-it på ansökan med texten: 'Här är en ny ansökan. Tappa inte borde den här också, för jag fyller inte i en tredje.' innan jag stoppade ansökan på lådan.

En ny väntan följde nu innan ett nytt brev från SI damp ned i brevlådan. Den här gången var det mina medlemsuppgifter. Oh happy day! Jag fick nu en folder som talade om vilka förträffliga fördelar jag hade som medlem i SI, samt papper om medlemsförsäkringar som jag tecknats på och som var utan premie de första tre månaderna som medlem. Det fanns även ett papper med inloggningsuppgifter till SIs hemsida. Glad i hågen loggade jag in och möttes för det första av mitt gamla efternamn (antagligen en rest från min tid som studentmedlem tänkte jag och ändrade snabbt till mitt nya namn) och för det andra (och mer oroande) av uppgiften att jag inte var medlem i a-kassan via förbundet. Jag såg dock inte detta som en jättekatastrof eftersom jag visste att jag ju hur som helst var direktansluten, så det var ingen risk att förlora a-kassan.

Jag bestämde mig för att lösa problemet med ett ytterligare samtal till medlemsregistret...

Slutet på ett förhållande

2007-03-19T08:30:00.000+01:00

Dramatiskt va? Nej, jag skall inte skiljas. Förhållandet som nämns är ett annt och äldre, men mer lågintensivt.

Som liten parvel fick jag upp ögonen för ungdomsstjärnan i kycklinggult som välte Sverige över ända med Främling i melodifestivalen. Jag snackar förstås om Carola. Det var inte vidare tufft att gilla Carola, så det var inte direkt något jag skröt med, men Främling var nog det första skivalbum jag skaffade (och den enda LPn någonsin). Detta långt innan mitt musikintresse väcktes på riktigt. Jag kan inte påstå att jag var hennes största, eller mest trogna fan (jag skaffade aldrig några fler album), men ändock ett fan.

När jag träffade min fru visade det sig att hon var ett mycket större Carolafan än jag, så hon drog med mig på konserter och mitt intresse vaknade igen. Visst var hon religiös (vilket jag inte är) och visst kunde hennes mellansnack vara minst sagt märkliga, men hon har en röst och en energi som heter duga. Jag har sedan jag träffade Ann-Britt fortsatt gå på konserter med Carola. Kanske en, eller två per år, men nu är det nog. Det blir inga fler. Edit: Min kära hustru påpekade att jag överdrivit hur ofta jag varit med henne på Carolakonserter och påstod att jag inte varit på en konsert på tre år. Allt jag kan säga är jösses vad snabbt tiden går och hur fort minnet komprimerar tiden som förflutit. Troligen har hon rätt och de flesta av konserterna jag minns avverkades under tiden 2001-2003. Beklagar oriktigheten.

I lördags var vi på konserten på Södra berget i Sundsvall (vi har en kompis där som vi sov över hos och tyvärr drog med (sorry CH)). Jag hade fått intrycket av att konserten skulle ha ett rockigare tema, vilket var ett av skälen till att jag gick. Jag har redan tidigare börjat välja bort de konserter med mer religiös framtoning som t.ex. julshowerna (skumt ord att böja). Den rockiga framtoningen uteblev kan man milt sagt säga. Visst fanns det ett eller annat rocknummer, men balladrena stod främst bland musiken. Tyvärr stod mellansnacket ännu längre fram. Det var lite som att vara på ett pingstvänsmöte (något som Carola oavbrutet tjatade om att hon skulle på senare, nästan som om hon hellre ville vara där redan).

Det verkar för mig som om Carola har valt sin väg. Hon har hittat sin tro och hon vill gärna dela med sig av den till oss andra. Albumen har börjat få mer gospelframtoning. Konserterna blir (ganska usla) predikningar. Jag får nog. Tyvärr Carola. Våra vägar skiljs här då du för mig mer och mer blir en främling.

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del ett.

2007-03-16T08:18:00.000+01:00

Jesper och Ann-Charlott har varit vänliga nog att delge oss våndan av att interagera med nya okända myndigheter och människor i ett främmande land (särskilt J e s p e r). För att inte vara sämre (och för att visa att svenskar minsann också kan) tänkte jag redovisa processen för mitt byte av fackförbund. Historien är ganska lång, så jag delar den i tre inlägg (med option på flera a la klassisk fantasylitteratur).

När jag började doktorera bestämde jag mig för att gå med i Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Jag hade tidigare varit studerandemedlem i Civilingenjörsförbundet (CF), men SULF lockade med ett större engagemang för doktorander (de hade en underavdelning för just doktorander) och en klart lägre avgift för just doktorander. Efter att ha disputerat och hunnit med att vara arbetslös ett tag fick jag jobb på SBL Vaccines och det är här den egentliga historien börjar.

Eftersom SULF inte riktigt representerar vaccinarbetere kändes det som om det var dags att byta förbund igen. Jag visste att CF var representerade på SBL och har sedan studenttiden känt mig hemma i rollen som civilingenjör så CF fick det bli. nu var det så att i samband med att jag skulle börja så gick CF ihop med ingenjörsförbundet och bildade Sveriges Ingenjörer (SI). Detta fick jag veta skulle leda till längre handläggningstider ett tag efter sammanslagningen. Som grädde på moset skulle handläggningen saktas ytterligare av omställningen av a-kassan. Nåja, inget större problem tänkte jag och skickade in en ansökan.

Då SULF och SI (fd. CF) båda är anslutna till samma a-kassa (Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)) trodde jag att det inte skulle vara några bekymmer att byta förbund. Jag skulle ju vara kvar i samma a-kassa. En första antydan om hur fel jag hade kom när jag fyllde i min ansökan om medlemskap i SI. En ganska jobbig affär då de ville ha både mitt examensdatum (leta efter examensbevis) och min arbetsgivares adress, telefon, organisationsnummer med mera. Leta på nätet och gräva i företagsregister mutter, mutter. Här stötte jag på en fråga om övergångsbevis från a-kassan. Ett visst grävande gav vid handa att övergångsbevis skulle skickas när man bytte a-kassa. Mer grävande visade att när man bytte förbund, men inte a-kassa skulle ett databevis (ett förenklat övergånsbevis) skickas med. Varför i hela fridens namn man behövde ett databevis för att vara kvar i samma a-kassa berördes inte. Jag hade inget databevis så jag kryssade i rutan att jag skulle skicka ett senare och sände in ansökan.

Medan jag väntade på svar angående min ansökan kontaktade jag SULFs kansli för att begära ett databevis. När jag talade med dem fick jag reda på att de inte kunde skicka något databevis eftersom de inte gjorde så efter a-kasserfeformen. Dock lovade de att det inte skulle bli problem med a-kassan eftersom jag när jag gick ur SULF skulle kvarstå som direktansluten till AEA. Jag behövde alltså bara meddela SI att jag skrivit fel i min ansökan och borde ha kryssat i rutan "direktansluten till a-kassan". Jag skrev ned detta i ett e-brev som jag skickade in och sedan satte jag mig ned att vänta...

Dagens tidsförstörare

2007-03-14T23:01:00.000+01:00

Jag har fastnat stenhårt för Okami. Ett mycket innovativt äventyrsspel till PS2n som alla bör ta chansen att prova om de får den. I Okami kontrollerar man Okami Amaterasu, en gudinna inkarnerad i vargform som kämpar mot ett mörker som lagt sig över världen i och med att det åttahövdade monstret Orochi vaknat ur sin dvala.

Det innovativa i spelet kommer ur att man när som helst kan hålla in R1 för att frysa spelet och plocka fram den himmelska penseln. Med hjälp av penseln kan man sedan teckna diverse symboler som aktiverar gudomliga krafter. Ett horisontellt penseldrag klyver t.ex. fiender och diverse annat med en "power slash". Den här funktionen är väl integrerad i spelet och passar bra med renderingstekniken som i sig är väldigt "tecknad".

Storyn är dessutom bra (och mycket Japansk (spelet lånar friskt från Shintomytologi och andra Japanske källor)) och till skillnad från flera andra spel jag spelar på senare tid så har jag hittills inte kommit till någon sekvens där jag måste gå ur spelvärlden och fundera över hur programmerarna tänkta att man skulle lösa det här problemet (flera av er som spelat roll och äventyrsspel på datorn känner nog igen känslan jag skriver om).

I helhet ett mycket bra spel. Spela det, innan det är för sent. Innovativa titlar som Okami säljer tyvärr alldeles för dåligt och vi får de spel vi förtjänar som Tycho och Gabe har påpekat.

Länge sedan

2007-03-14T14:08:00.000+01:00

Det var ett par dagar sedan jag hade tid att slänga upp ett bloginlägg senast. Jag skyller på att jag äntligen kommit igång på jobbet. Kromatografi, efter kromatografi och elektrofores efter elektrofores har jag börjat återupptäcka hur kul det är med molekylärbiologi. Nu har jag dessutom fått klartecken att bygga ett nytt proteinlab nere hos oss i källaren. Hurra, nu skall jag bara ta mig tid att beställa pryttlarna också (visste väl att det fanns något skumt hinder).

Det är faktiskt skönt att vi fått vårvärme nu redan i mars. Jag är dock som vanligt skeptisk och tror nog att vi får minst en köldknäpp till innan den verkliga värmen är här (ingen särskilt imponerande spådom om man är svensk, men ändå).

Bilder upplagda

2007-03-09T22:48:00.000+01:00

Till sist tog jag tag i det hela och lade upp bilderna. Permalink!

Vikten av ett glatt ansikte

2007-03-09T09:59:00.000+01:00

Jag har varit dålig på att blogga ett tag nu eftersom jag plötsligt fått en massa jobb och därför varit görtrött när jag kommit hem. På den positiva sidan så har jag äntligen rett ut problemet jag hade med reningen (räknade fel på elueringsbufferten, vilket ledde till att allt protein satt kvar på kolonnen, vilket i sin tur ledde till stor förvirring).

Men det var inte det jag skulle prata om. Jag har ju tidigare skrivit om glada killen som ger en energiboost på morgonen. Nu kan jag till listan lägga glada konduktörer. Visserligen brukar jag försöka sova på tåget, men till och med vi slumrande blir glada när en skånestämma ropar ut superglada hälsningsfraser på morgontåget. Det blir liksom lite lättare att visa upp biljetten för en glad skånepåg, än för en surmulen kontrollant. Ett stort tack. Verkligen.

Fast det är en sak jag undrar, vad gör alla dessa skåningar på Uppsalapendeln? Blev det tråkigt i Skåne, eller är det bara så att SJ har sin tågmästarskola i Malmö?