Jag tror att tåget hem var punktligt (SJ style) eftersom vi bara var fem minuter sena in till plattformen. Det är lite oroande att lejonparten av alla förseningar jag råkat ut för (jag har bara pendlat i en månad än så länge) har inträffat dagarna efter att det blev kallt och snö. Vanligtvis gillar jag vintern, men innan den kom så var faktiskt tågen punktliga på riktigt...
Fast stolarna på tågen är i alla fall sköna. När jag försökte sova i bilen (som passagerare (lovar)) fick jag ont i nacken direkt. Mer skålade nackstöd åt folket!
onsdag 31 januari 2007
Grammisgalan
Det var en lite udda upplevelse att vara på Grammisgalan. Lite som att vara åskådare till en rejäl firmafest. Lokalen var väl kanske inte den bästa (vi satt och frös med ytterjackorna på uppe vid en av entréerna) och ljudet var rätt skrälligt, men det var ändå lite kul att titta lite halvt bakom scenen. Den öppna delen av galan var verkligen uppbyggd kring TV-sändningen och det märktes.
Mest kul var att The Knife plockade hem alla Grammisar de blivit nominerade till (storslam med sex stycken). Minst kul var att Marit Bergman blev helt utan. Personligen tycker jag definitivt hon var värd ett par Grammisar hon också, men man kan ju tyvärr inte få allt som man vill.
Mest kul var att The Knife plockade hem alla Grammisar de blivit nominerade till (storslam med sex stycken). Minst kul var att Marit Bergman blev helt utan. Personligen tycker jag definitivt hon var värd ett par Grammisar hon också, men man kan ju tyvärr inte få allt som man vill.
Så trött
Jag var verkligen trött i morse efter Grammisgalan och bilresan hem. Som tur är så var SJ vänliga nog att ge mig tjugo minuters extra sovtid på tåget som visst inte kunde komma vidare eftersom luften inte gick ur bromsarna. Man tackar...
Samma sak kan inte sägas om styggingarna på SL. Tunnelbanans turtäthet gjorde att jag kom på ett tåg direkt som dessutom vägrade få problem med bromsar, eller annat kul utan var på tid till stationen.
Samma sak kan inte sägas om styggingarna på SL. Tunnelbanans turtäthet gjorde att jag kom på ett tåg direkt som dessutom vägrade få problem med bromsar, eller annat kul utan var på tid till stationen.
tisdag 30 januari 2007
Enirorant
Är det bara jag som stör mig på Eniros nya vägbeskrivning stjänst?
Redan tidigare har jag undrat vad man skall med de små fjuttkartorna för varje sväng till. Det är helt omöjligt att få en översikt och faktiskt se när svängen kommer dyka upp. Nu är dessutom start och målkartorna borta och man har bara översiktkartan kvar. Jo tack, jag förstår att man tar E4an från Uppsala till Stockholm, det behövs faktiskt inte en bild för det.
Jag förstår att vid mer komplicerade färdvägar är översiktkartan viktig och man kan faktiskt exkludera den om den inte behövs så jag borde inte gnälla. Vad tjänsten behöver är snarare fler översiktskartor, inte färre.
Ett bra exempel träffade mig och min fru i morse. Vi hade bestämt oss för att ta bil till jobbet eftersom jag behövde flytta in en del prylar på mitt nya jobb och vi dessutom behövde en möjlighet att ta oss hem efter vi vart på Grammisgalan (tågen till Uppsala slutar, för er som ej har erfarenhet av detta, gå 23:10 (Det går en buss 00:25 också i nödfall, men man kan knappast kalla kvällsförbindelserna utmärkta)).
Hur som helst drog vi ut en Enirokarta eftersom vi aldrig kört till mitt jobb förut. Vi fick trixa lite för att få en översiktskarta, för ingen av oss ville köra efter snuttiskartorna som vägbeskrivningen erbjöd, men med lite klipp och klistra gick det. När vi väl kom till Stockholm gick allt bra tills vi kom av E4an. Först tog vi av för tidigt p.g.a. att vi såg en skylt mot Solna C som vi viste att vi skulle förbi. I sin stora vishet talar ju vägbeskrivningen glatt om vilket namn vägen man skall köra in på har, men ger inga tips om skyltningen (någon som har tid att titta på vägnamn när ni kör? Trodde inte det, nej). När vi insåg att detta var fel vände vi med bibehållet humör tillbaka för att försöka igen.
Nu kom det snygga tricket. På översiktskartan såg det ut som om en återvändsgränd anslöt till vägen vi var på innan vi skulle ta av. Det gjorde den inte. Med andra ord så missade vi vår sväng, körde av en korsning för sent och hamnade i ett okänt bostadsområde. Plötsligt visste ingen av oss var vi var och hur vi skulle köra. Humören svallade och en del hårda ord utväxlades innan vi genom en tursam sväng lyckades ta oss in på en väg jag kände igen och kunde hitta till jobbet från.
Vi kom fram en halvtimme senare än tänkt och på klart sämre humör än menat. Förhoppningsvis är allt glömt ikväll, men en sak är säker. Jag är ett steg närmare att skaffa GPS.
Redan tidigare har jag undrat vad man skall med de små fjuttkartorna för varje sväng till. Det är helt omöjligt att få en översikt och faktiskt se när svängen kommer dyka upp. Nu är dessutom start och målkartorna borta och man har bara översiktkartan kvar. Jo tack, jag förstår att man tar E4an från Uppsala till Stockholm, det behövs faktiskt inte en bild för det.
Jag förstår att vid mer komplicerade färdvägar är översiktkartan viktig och man kan faktiskt exkludera den om den inte behövs så jag borde inte gnälla. Vad tjänsten behöver är snarare fler översiktskartor, inte färre.
Ett bra exempel träffade mig och min fru i morse. Vi hade bestämt oss för att ta bil till jobbet eftersom jag behövde flytta in en del prylar på mitt nya jobb och vi dessutom behövde en möjlighet att ta oss hem efter vi vart på Grammisgalan (tågen till Uppsala slutar, för er som ej har erfarenhet av detta, gå 23:10 (Det går en buss 00:25 också i nödfall, men man kan knappast kalla kvällsförbindelserna utmärkta)).
Hur som helst drog vi ut en Enirokarta eftersom vi aldrig kört till mitt jobb förut. Vi fick trixa lite för att få en översiktskarta, för ingen av oss ville köra efter snuttiskartorna som vägbeskrivningen erbjöd, men med lite klipp och klistra gick det. När vi väl kom till Stockholm gick allt bra tills vi kom av E4an. Först tog vi av för tidigt p.g.a. att vi såg en skylt mot Solna C som vi viste att vi skulle förbi. I sin stora vishet talar ju vägbeskrivningen glatt om vilket namn vägen man skall köra in på har, men ger inga tips om skyltningen (någon som har tid att titta på vägnamn när ni kör? Trodde inte det, nej). När vi insåg att detta var fel vände vi med bibehållet humör tillbaka för att försöka igen.
Nu kom det snygga tricket. På översiktskartan såg det ut som om en återvändsgränd anslöt till vägen vi var på innan vi skulle ta av. Det gjorde den inte. Med andra ord så missade vi vår sväng, körde av en korsning för sent och hamnade i ett okänt bostadsområde. Plötsligt visste ingen av oss var vi var och hur vi skulle köra. Humören svallade och en del hårda ord utväxlades innan vi genom en tursam sväng lyckades ta oss in på en väg jag kände igen och kunde hitta till jobbet från.
Vi kom fram en halvtimme senare än tänkt och på klart sämre humör än menat. Förhoppningsvis är allt glömt ikväll, men en sak är säker. Jag är ett steg närmare att skaffa GPS.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)