Älska folk med humor

Fick höra två justa utrop på 07:40-pendeln idag (jag skall jobba sent, så jag tänkte starta lite sent också). Båda kom från en något trött kvinnostämma i tågets högtalarsystem:

Utrop 1 - 07:44

Ett meddelande. Detta tåg går till Stockholm. Vi kommer inte att kunna avgå riktigt än. På grund av en sen tågvändning samt problem med utfarten från Uppsala på grund av all snö på växlarna kommer tåget att avgå någon minut sent.

Detta lakoniska meddelande när tåget redan är fyra minuter försenat i relation till den normala avgångstiden.

Utrop 2 - 07:48

Vi kommer nu att avgå från Uppsala. Vi beklagar den sena avgången som beror på att när det snöar så blir det som alla vet totalt kaos på järnvägsnätet.

Rätt tid och plats

I helgen var vi på Dansmuséet för att se på deras utställning: Alphonse Mucha - I virvlarna av Art Nouveau. Jag kan verkligen rekommendera de som är det minsta intresserade av konst att gå förbi och ta en titt. För er som inte orkar klicka på länkar så pågår utställningen 2 februari – 29 april 2007 och museet ligger precis vid Operan i Stockholm. Till vänster finns en bild av en av Muchas pannåer som jag fastnade för: morgonstjärnan. Den ingår (som så ofta med Mucha) i en serie av pannåer på samma tema, bland annat aftonstjärnan, polstjärnan och månen (det kanske faktiskt var alla, det verkade ofta vara fyra pannåer som hörde samman). Enligt utställningen var pannåerna en del av Art Noveautanken att göra konsten tillgänglig för en bredare allmänhet. Andra intressanta saker man kan se är tavlor från Muchas mer politiska period när han målar för att bygga Böhmens historia och stolthet.

Efter denna kulturella introduktion skall jag nu relatera en händelse som jag har haft mycket svårt att släppa eftersom jag fann den så utomordentligt humoristisk. Efter museibesöket bestämde vi oss för att ta något att äta. Valet föll på Chokladkoppen då vi gillar atmosfären och älskar deras varma vita choklad. Klockan var väl runt två, så caféet var fullt av lunchfikare. Det var mycket svårt att hitta ett bord så vi splittrade på oss och undersökte lite olika möjligheter. Ann-Britt och Åsa lyckades hitta ett tvåpersonersbord som stod skjutet intill ett fyrapersonersbord (så det blev i princip ett sexpersonersbord) vid vilket det satt en man, en kvinna och en liten pojke. Den tredje stolen vid det bordet var upptagna av en väska och lite kläder. Åsa och Ann-britt slog sig ned vid tvåpersonersbordet och jag frågade vänligt om jag kanske kunde få använda stolen som väskan och kläderna var på. Kvinnan svarade vänligt att det gick givetvis bra och flyttade sakerna till soffan på andra sidan bordet.

När jag började sätta mig så kvinnan mycket förvånad ut och sade: Jaha, vill du använda vårat bord också? Jag försökte då antyda att, jo jag hörde till samma sällskap som de båda damerna intill när hon fortsatte: Vi pratar nämligen om väldigt intima saker, så ni kanske kan flytta lite på er. Jag måste erkänna att jag blev helt handfallen och svarslös vid detta uttalande (som inte är helt korrekt citerat, men jag har fångat andemeningen så gott jag kunde). Vi gjorde vårat bästa för att flytta bort en bit från det intima paret (vi kom kanske fem centimeter längre bort), men som tur var blev ett fyrabord ledigt på en annan plats i lokalen så vi flyttade dit.

Efter flytten hade alla ett leende på läpparna. Jag måste erkänna att det inte korsat mitt sinne tidigare att om jag och Ann-Britt har något intimt att tala om så borde vi välja ett av stadens trängre och populäraste fik runt lunchtid en lördag. Jag antar att det är en bra strategi om man vill hamna på tjulyssnat, men då skall man kanske inte försöka mota bort eventuella tjuvlyssnare. Det är dock trevligt att se människor som har sådant förtroende för sin omgivning och som inte väljer att skärma sina barn (lillkillen var kanske runt fyra år) från de intimare delarna av mänskliga relationer. Fler bra tips kan fås från Handbok i barnindoktrinering som möjligen kan vara lite svår att få tag på, men jag vet en kompis som sitter på ett ex som han säkert för en rimlig penning kan låna ut.

Do the inställda tåg conga

Det straffar sig att inte lyssna på sina vänner. Alla mina kompisar som har erfarenhet av att pendla som jag pratat mig har unisont hävdat att jag gjort ett bra val när jag valt att åka med 6:40-pendeln. Som Jesper sade: "Det är efter sju som problemen brukar börja". Hittills har jag inte haft mer problem med tågen efter 6:40 än vad jag haft med 6:40-avgången så jag har inte dragit mig för att dra mig om jag verkligen behövt det.

Jag får definitivt fundera på att omvärdera den policyn. Idag fick jag skjuta upp mina experiment till morgondagen eftersom det inte gick några tåg! OK, så det var lite av en överdrift, men det gick ta mig tusan inte många tåg inte...

När jag kom in på centralen möttes jag av en vägg av människor. alltid ett dåligt tecken, men en snabb blick på monitorn listade ingen försening av 7:10-tåget som jag ofta tar när jag inte hinner med 6:40. I enighet med detta gick jag ut till perrong 4 där tåget normalt står, men... inget tåg. Inte heller listade infoskylten det normala 7:10-tåget. När jag inspekterade monitorn i avgångshallen närmare såg jag det irriterande lilla tillägget "inställt" under 07:10-tåget. Nu tänkte jag man kunde testa något av alla de andra tågen som går efter sju (7:00-8:24 är den avgångstätaste tiden mellan Uppsala och Stockholm) så ingen större skada skedd.

Jag träffade på en kompis som jag småpratade lite med medan vi väntade på nästa tåg (Han tyckte också 6:40 var det problemfriaste tåget (fast man måste upp alldeles för tidigt om man skall med det)), och han tyckte vi skulle skippa 7:22-tåget till förmån för 7:30 eftersom 7:22 skulle bli så fullt. Det visade sig vara ganska tursamt eftersom SJ på något sätt lyckades dribbla bort 7:22 som skulle komma in till perrong 5 ungefär samtidigt som det försenade tåget mot Gävle skulle in till samma perrong. Infoskylten på perrong 5 listade tåget mot Gävle försenat till 7:20 när ett tåg norrifrån rullade in till perrongen. Vilket tåg det egentligen var förblev höljt i dunkel då vad vi trodde var vårt tåg (7:30) rullade in söderifrån.

Den långa näsan rullades dock ut då det visade sig att även 7:30 var inställd och tåget vi satt oss på var 7:40-tåget (dock fortfarande till Stockholm, pust). Givetvis var dessutom tåget 10 minuter sent till perrong i Stockholm vilket ledde till att jag kom till jobbet i flexramens absoluta slut vid nio, ungefär lagom till förmiddagsmötet som drog ut över lunch och därmed omintetgjorde alla förhoppningar att hinna pressa celler och tvätta inklusionskroppar denna dag. Bättre lycka imorgon (om det går några tåg över huvud taget då).

Ka-ka-ka-kallt

Djäklar, men det var kallt imorse. Nu ligger ju solen på så förhoppningsvis har världen tinat till dess jag skall ge mig på den igen. Enligt Uppsala Universitets klimatstation Geocentrum så var det runt -18 grader vid sexsnåret och vår hemmatermometer höll för ovanlighetens skull med (annars brukar den visa lite kallare än vad det är inne i stan). Tursamt nog pälsade jag på mig rejält, men eftersom jag inte är så smart så tog jag ingen mössa utan förlitade mig på mina Ear Bags.

Under cykelturen in till stan så blev jag så kall om min lilla panna så jag kunde känna hur mina tankar förs till is, eller åtminstone till någon slags trögflytande smörja.

Förhoppningsvis kan jag komma igång igen med mina nya Girl Genius böcker som förhoppningsvis kommit från Amazon till sist och förhoppningsvis kan jag sluta skriva förhoppningsvis alltför många gånger i samma mening innan jag sätter nåt slags rekord.

Boktips

Jag har funderat ett tag på vad man kan ta upp här, men nu har jag bestämt mig för att det är dags för ett boktips. Nina, nina, ninana och så vidare.

För ett tag sedan så fick jag boken Figments of reality av Ann-Britt (min fru). Jag kan med glädje rekommendera denna bok till de som känner sig intresserade av frågeställningen om hur ett intellekt som människans egentligen kan uppstå evolutionärt. Författarna Jack Cohen och Ian Stewart lyckas väva ihop en intressant och övertygande tes om hur våra jag kan byggas upp från den basala materien (Stewart och Cohen är inga dualister direkt). Boken är inte helt lättläst då det krävs att läsaren är vaken för att hänga med i argumentationen, men skräms man inte av detta så är det här en mycket bra bok som lär väcka intressanta tankegångar hos de flesta människor.

För den som vill ha mer lättuggade saker finns det annat som paret Cohen & Stewart har skrivit, men jag återkommer till detta senare

Det blir sent ikväll...

Jorå, visst blir det det. Är äntligen klar med skörden av första fermentorbatchen, men nu måste jag sterilisera supernatanten (i fermentorn) och sedan köra igång ett CIP-protokoll som skall köras över natt. Skulle gissa att det inte blir tidigare tåg än 20:10 hem. Typiskt, jag hade ju tänkt att fixa reviewandet ikväll, men givetvis har jag inte med mig pappren, så jag kan inte göra det här.

Lär nog hamna en bit utanför flexramen. Undrar hur vi löser det? Den som lever får se...

En rättelse

Det var alltså Madrid som min sköna mö skulle åka till, inte Barcelona. Same, same but different (alla Katalonier som läser detta lär väl vilja ge mig en käftsmäll, men ändå).

Det ursprungliga inlägget är rättat så ingen skall kunna belägga mig med att ha fel. Mitt rykte som ofelbar står ju på spel...

För att parafrasera Arne Anka:

Att planera är som att torka sig i röven innan man skiter.

Givetvis har det tagit mycket längre tid än jag hoppats på att sterilisera fermentorn. Jag hade räknat med en massa extra tid eftersom jag inte gjort detta förut, men tog ändå i i underkant. Gissa vem som inte hinner med 16:40-tåget. Just nu ser även 17:10 segt ut, men jag kanske hinner 17:28.

Lär bli till att äta på tåget om jag skall hinna i tid till spelandet. Får se hur det funkar. Bäst att ringa och varna för att jag ev. blir sen hur som helst...

Uppdatering: Det skiter sig med 17:28 också. Fermentorn krånglade och ville inte avsluta steriliseringen. Efter en långsam omstart får jag nu sikta på 17:40, men även det kan bli tajt. Ja, ja... bäst att springa!

Just fan

Jag skulle ju ta chansen att peka på en blog som är oändligt intressantare än den här pendlarsmörjan. På ...ett lågtryck från brittiska öarna... kan ni höra de roliga historierna när Ann-Charlott och Jesper krockar med det Brittiska samhället.

Blogomställning

Den här bloggen har kommit att handla väldigt mycket om hur det är för mig att ta mig till och från jobbet. Även om det till en viss del var meningen, så var det inte min mening att detta innehåll så komplett skulle dominera. Jag skall därför försöka bredda mig lite. Detta innebär t.ex. att jag lägger ned min andra blog (den hemliga) där jag snackat lite rollspel och börjar skriva om det här istället.

I övrigt skall min vackra hustru åka från mig imorgon för att tillbringa några dagar i Madrid. Hon jobbar hårt för att få det att låta som en pina, men jag tvivlar lite om jag skall vara ärlig... Hur som helst så kommer jag sakna henne, men med lite tur kan jag använda min ensamhet till att göra klart mitt fritidsarbete (skall reviewa en artikel och modifiera en egen artikel så den kanske kan bli publicerad). Nåja, klart och klart, men mer klart än nu i alla fall.

Vad gäller resor så har de varit punktliga sedan sist och jag hoppas de fortsätter vara det. Skall försöka ta 16:40-tåget hem så jag hinner käka innan det är dags att spela Ars.

Rätt verktyg

Det visar sig att även vid pendling är det viktigt att ha rätt verktyg och underhålla dem väl för att jobbet skall gå smidigt. Det har vart lite trögt att ta sig till stationen i tid den senaste veckan och jag har avskrivit det som ovana med snön och trötthet från kvällsaktiviteter. Icke så!

När jag fixade punkan på cykeln igår kväll lade jag också märke till att hjulen var dåligt pumpade (inte bara framhjulet som av naturliga orsaker var rätt platt). Däck tappar ju alltid lite luft med tiden, men allmänna gaslagen säger också att ett däck som har rullat i 10 grader Celsius kommer att ha ett ungefär tio procent lägre tryck i -17. Hur som helst så tog jag tillfället i akt att pumpa bakdäcket på en gång och imorse kunde jag flyga till stationen på 15 minuter utan den där jobbiga trögheten som förföljt mina cykelturer den senaste veckan

Go figure...

Empiri

Jag har länge undrat om det går att ta 06:18 bussen hemifrån till centrum och hinna med 06:40 tåget och idag fick jag till sist tillfälle att empiriskt testa denna frågeställning. Det preliminära svaret verkar vara: ja, om man springer.

Varför då plötsligt ta bussen? Jag som så länge sjungit cykelns lov? Tja, hade jag haft något val så hade jag nog fortfarande cyklat. Tyvärr upptäckte jag när jag, efter att ha svirat med min gamla kursare Micke J, kom hem med sista tåget till Uppsala att jag hade fått punka. Eftersom klockan var runt ett när jag till sist (tack vare min kära fru) kom hem hade jag ingen lust att fixa cykeln direkt. Istället tog jag tillfället i akt att testa min frågeställning.

PS. Tåget var i tid, fast det var kallt imorse! DS.

En hjäretfråga

Hittade den här upplysande och underhållande låten samtidigt som jag försökte fundera ut hur man bäst lämnar ett blodprov i Stockholm. Nu måste jag dock till ett möte. Ha så kul med undervisningen/musiken.

Kom-pen-sa-tion!

Två fel blev ett halvt rätt idag. Jag var väl någon minut sen till stationen (försov mig tio minuter och fick dominoeffekter från det under morgonen), men kunde se att inget tåg stod inne på plattformen (man kan se tågen från bron över Vaksalagatan). Kunde tåget vara sent? Det var ju ändå -17 imorse och med tanke på hur bra Svenska tåg tål kyla...

Jodå. Tåget var fem minuter sent och jag kom ut på perrongen när det precis hunnit in och folk strömmade av. Vi blev lite extra sena på vägen ned sen eftersom det blev ett "tekniskt fel på ett av loken" (vad skrev jag som svenska tåg och kyla). Fortsatta dominoeffekter (översvämning på en tunnelbanestation framför oss) gjorde att jag blev tjugo minuter sen till jobbet ändå, men klart bättre än det kunde varit...

Egna förtjänster och andras brister

Visst är det märkligt att man själv är så perfekt, medan andra har så många brister. Eller nåt...

Imorse skulle man om man följde den egocentriska världsbilden som jag antyder ovan kunna påstå att SJs tåg var försenat igen, men låt oss se det ur ett annat perspektiv istället. Igår kväll spelade jag som jag nämnt spel med några vänner. Det blev som väntat ganska sent och när jag cyklade hem runt elvasnåret så hade det börjat snöa. När jag väl kom hem så hade jag en del jobb att ta tag i och kom således inte i säng förrän efter tolv.

Nästa morgon var jag givetvis extra trött och allt gick lite långsammare än vanligt. Ann-Britt påtalade när hon kom upp att det fortfarande snöade (något som jag inte märkt i mitt zombieliknande tillstånd). Om jag varit förutseende här hade jag insett att eftersom det snöat hela natten och jag var lite extra trött skulle det ta lite längre tid än vanligt att ta mig till stationen. Det gjorde jag inte.

Istället kunde jag glatt se att mitt vanliga tåg (06:40) hade avgått i tid när jag kom in till den tomma perrongen 06:41. Det är tyvärr så att efter 06:40-tåget är det ett glapp till nästa tåg som går 07:00. Dessutom var det tåget försenat den här dagen. Följaktligen kom jag på 07:10-pendeln istället och blev en halvtimme sen till jobbet helt av egen förtjänst. Så istället för att "rasa" mot försenade tåg så kan jag från detta upphöjda lugn konstatera att jag orsakade denna försening helt själv på grund av dålig planering.

Dessutom hade jag brötkul när vi spelade D&D så det får väl anses vara värt att komma hem lite senare dagen efteråt. Dum som jag är har jag dock tagit på mig än mer fritidsarbete så jag lär inte få tid att sova på tåget hem. Å andra sidan sov jag som en stock på tåget ned, så det jämnar väl ut sig i längden...

Så där ja

HTML fixad. Allt som behövdes var lite padding.

Tänk vad mycket några glada människor kan göra för humöret. Tåget var sent idag igen, men det gjorde väldigt lite då konduktören... jag menar tågmästaren... glatt förklarade att förseningen berodde på att de kört sönder det gamla tågsetet och fått byta till ett nytt som de hoppades skulle hålla lite bättre. När han kom förbi i egen hög person för att kontrollera biljetterna var han strålande glad och trevlig och det var inte bara en surmulen trött pendlare som drog på mungiporna när han gick förbi. Vi var dessutom bara fem minuter sena till plattform, så tack vara denne glade man fick jag en bra start på dagen.

Dessutom var Citykillen tillbaka på sitt vanliga strålande humör. Inte ens katten Gustav hade kunnat avsky denna måndag. Till råga på allt skall jag få rollspela ikväll. Hurra!

HTML

Jösses, jag måste verkligen uppdatera min HTML/CSS-kunskap. Förra inlägget ser ärligt talat ut som skit. Just nu måste jag dock snarare ta tag i att gå och lägga mig. Får se om jag kan fixa till inlägget senare.

Filmbilder

Som jag nämnde tidigare så spelade man in en film utanför SBL i fredags. Mina arbetskamrater hävdar att byggnaderna som vi huserar i är mycket populära för dylika saker och även annat kul som brandkårs- och SÄPOövningar. Jag smygtog några bilder ut genom mitt fönster under uppbyggnaden och mellan scenerna.

Först måste man givetvis bygga scenen så vid åtta tiden drog ett par lastbilar in och man började lägga ut kameraräls. När den var klar så ställde alla prylarna upp och man plockade fram skådespelarna. Eftersom det var en Wallander-film så var givetvis Lassgård självskriven.

Mellan scenerna så rusade folk genast fram och drog på skådespelarna kapporna som de har på bilden. Inte för att det var kallt, eller så, men jag antar att man snabbt förlorar värme om man inte rör sig så mycket fast man är ute och spelar in film.

Scenen i sig verkade inte vara särskilt lång, men tog ändå någon timme att spela in. Förutom männen på bilden förekom en kvinna i labbrock som rökte på en cigarrett. Jag får väl ta och pallra mig iväg till filmen för att se vad deras ansträngningar resulterade i. Själva inspelningen tog en halv dag och jag är mycket nyfiken på hur mycket filmtid det blir på det. Två minuter?

Jegn, jegn, jegn

Tåget var i tid, men jag kan inte säga att jag gillar det nya vädret i alla fall. Som tur var har jag haft möjligheten att dämpa min ångest (snacka om att vara melodramatisk) med öl på den eminenta GHuben. Det skall dock erkännas att även om GHuben är den främsta ölpuben i Uppsala så är maten lite sådär. Vi tog därför chansen att käka på Papparazzi som för en gångs skull var öppet. Vi har försökt gå dit ett flertal gånger, men det har alltid varit stängt. Nu verkar dock det problemet vara ordnat och jag kan stödja dem i deras påstående att maten ar god och genomtänkt. Jag har inte hunnit smaka av drinkarna än, men hoppas kunna lösa det vid ett senare tillfälle.

Filminspelningen var lite lagom spännande (gäsp). Mer om det och lite bilder senare. Nu måste jag nanna.

Neeej!

Idag hade de bytt ut Citys tidningsutdelarkille som brukar stå vid ingången från Uppsalapendeln på morgonen. Stor besvikelse! jag menar den gamle killen var enda orsaken till att jag ens tog en tidning. Han hade världens energi och var alltid hur glad som helst, med ett jätteleende som slog igen till och med min morgontrötthet.

Hoppas han kommer tillbaka och detta bara var något tillfälligt (alternativt hoppas jag att han blivit rekryterad till något kändisyrke så han kan få sprida glädje till hela folket och inte bara odd pendlare).

Cykeltjuven

Idag var allt tipp-topp med tåget och vi rullade in på exakt utsatt tid, vilket tar upp punktlighetsfrekvensen sedan jag började skriva till 40%. Eftersom jag inte har så mycket att säga mer om det tänkte jag berätta om en episod för några veckor sedan när jag praktiserade som cykeltjuv.

Det hela skedde när vintern just kommit. Det fans sen del snö, men som ni kanske kommer ihåg blev det framför allt kallt. Jag köpte ganska snart efter att jag började pendla en cykel som jag ställde vid tunnelbanestationen i Västra Skogen. För att få ha kvar cykeln låste jag fast den i stället med ett slanglås varje kväll. Det var bara det att när det blev kallt frös slanglåset och i min iver att öppna det lyckades jag bryta av nyckeln i låset. Efter en snabb svordomssalva insåg jag att det inte var mer att göra än att gå till jobbet den dagen. Dagen efter tänkte jag återkomma mer förberedd.

Armerad med ett kvitto (ifall någon otäck polis skulle få för sig saker) och en minibågfil skred jag till verket. Jag lyckades ta mig igenom ungefär en tredjedel av vajern innan bågfilsbladet gav upp mot det sega härdade stålet i vajern. Återigen fick jag gå till jobbet. Nu fick jag dock ett tips om att vi har en välutrustad verkstad i huset. Från den kunde jag låna en bultsax och en större bågfil. Med dessa över axeln traskade jag tillbaka till Västra Skogen och tillsammans gjorde de processen kort med det strulande låset.

Under hela denna tid som (ganska uppenbar) cykeltjuv så blev jag inte konfronterad en enda gång. Visst stirrade folk, men den enda som sade något var en yngre herre i kanske femårsåldern som vände sig till sin mor med orden "Mamma, farbrorn sågar sönder låset!". Den unge hjälten blev dock snabbt tystad av sin mor och de gick vidare. Jag vet inte omj det var min propra klädsel som gjorde susen, eller om det helt enkelt var så att folk inte ville bli inblandade ifall jag var våldsam, eller påtänd. Till den unga mannen skulle jag dock vilja säga: väl rutet! Stå på dig nästa gång så kanske ett riktigt brott kan avstyras!

Zzzz.. Eh? Va?

Nämnde jag att jag sover ganska bra på tågen? Senast vaknade jag av att någon petade på mig. Sedvanligt nyvakenförvirrad trodde jag vi var framme i Uppsala, men en blick ut på det snötäckta fältet bredvid oss påstod motsatsen. Under ett kort ögonblick fortsatte min förvirring tills en sträng röst kallade på min uppmärksamhet med orden "och har du någon biljett då?". Fortsatt yrvaken lyckades jag fiska upp pendlarkortet ur fickan och räcka över det mumlandes ett "Sorry" som antagligen mer lär som "Schrr". Lyckligt nog var min biljett i ordning, men det tog ett rejält tag att somna om.

Som vanligt nu för tiden (75% av gångerna sedan jag började blogga (ett mycket litet urval, jag vet)) var vi sena till målet. Denna gång åtta minuter som enligt vår lokförare berodde på ett signalfel. Jag antar att det betyder att man skall skylla på Banverket istället för SJ. Jag har en liten lös fundering på att kanske föra lite statistik över hur mycket extra tid jag tillbringar på tågen, men jag misstänker att om jag förde samma statistik över mitt spelande så skulle tågtiden blekna, så det är nog eljest.

Imorgon skall de spela in film utanför jobbet (Pyramiden, tror jag den hette (Wallanderfilm)). Skall försöka få med mig kameran och snäppa några bilder om det är möjligt.

Som smort

Tågen funkade bra idag och vi var på plattform ungefär en minut efter utsatt tid. Det kallar till och med jag punktligt. All hail the mighty SJ! På något outgrundligt sätt var jag ändå fem minuter senare än vanligt till jobbet. Jag måste sovit på cykeln, eller något. Trafikfara, moi?