Lite sådär...

Experimentet kunde ha gått bättre. Pendeln var en aning sen till Upplands Väsby så när vi kom fram hade Upptåget redan avgått. Gissa hur kul det är att sitta på stationen i Upplands Väsby i en halvtimme och vänta på nästa tåg...

För att strö lite salt i såren kunde jag studera hur de följande pendeltågen kom in precis på klockslaget. Nå ja, experimentet fortsätter. Förhoppningsvis var detta ren otur och kommer inte att hända alltför ofta. På den positiva sidan så kan jag räkna att jag tror att jag kommer kunna sova på pendeln och Upptåget så den oron kan jag lägga till ro i alla fall.

Nypendlarnervositet

Idag skall jag testa nypendlarkänslan igen. Jag byter färdplan och testat köra pendel till Upplands Väsby och Upptåget därifrån. Skall ta lika lång tid som min vanliga resväg, men jag har inte testat systemet än, så jag vet inte hur stresståligt det är...

Om det funkar så kan jag spara en rejäl slant per månad under den varma delen av året (lär nog byta tillbaka igen till vintern om det inte blir en hejdundrande succé).

Jag har fortfarande inte slutat skratta

Jag brukar inte skriva ett inlägg bara för att länka till en annan blog, men nibland måste man göra ett undantag. Kliv in på Tjuvlyssnat och din dag borde bli lite roligare.

Att byta fackforbund. En pjäs i tre delar. Del tre.

Den här har legat i utkorgen länge nu...

När jag ringde upp SIs kansli igen fick jag efter en bra stunds väntan kontakt med en telefonist som redan från början lät lite osäker på rösten. Jag fick uppge mitt personnummer och hon frågade om jag var "Mikael Persson". Något förvånad svarade jag att, jo det var jag, men jag har bytt efternamn till Vikström och ändrat detta på hemsidan. Jag förklarade sedan att jag gått över till SI från SULF, men att jag för det första inte såg ut att vara ansluten till AEA genom SI. Här blev nu kanslisten jag talade med rejält förskräckt och försökte förklara för mig att jag kunde förlora min A-kassa.

I några minuter framöver fick jag försöka lugna kanslisten genom att påtala att jag ju faktiskt var medlem i AEA eftersom jag var direktansluten och hade betalat mina medlemsavgifter. Hon undrade nu hur länge jag hade betalt till och jag berättade att det visste jag inte eftersom jag lagt in fakturorna att betalas löpande från min internetbank. Nu blev kanslisten återigen nervös och förklarade att det var viktigt att jag visste hur länge jag betalt för det fick inte bli några glapp eftersom jag då... skulle förlora A-kassan!

Jag förklarade återigen att jag tänkte betala min medlemsavgift direkt till AEA till dess att SI lyckats fixa övergången och lyckades till sist lugna henne. Hon berättade då att hon inte jobbade på medlemsregistret så hon kunde inte fixa A-kasseärendet själv, men hon skulle meddela någon på registret. Dock visade det sig att hon kunde hjälpa till med att ändra mitt efternamn till det korrekta. jag fick också reda på att orsaken till att mitt namn fortfarande var "Persson" var att det "tar några veckor för data att flyttas från hemsidan till medlemsregistret". Lysande programmering...

Men, men... slutet gott allting gott. Något senare blev jag ansluten till AEA genom SI och betalar nu återigen mina A-kassepengar med autogiro.

Vårproppen, äh vem bryr sig...

Jo jag gör i och för sig det, men å andra sidan så läste jag att de Japanska körsbärsträden slagit ut i Kungsträdgården och just nu känns det viktigare. Att gå i de små alléerna med körsbärsblommorna hängande över sig var en underbar känsla. Nästa gång jag plockar upp PS2-kontrollen för att spela Okami kommer den här bilden att finnas i mitt huvud. Härligt!

En mer representativ bild

 Som synts på ACs & Jespers blog så var vi ju i Leicestershire och hälsade på tidigare nämnda personer föra helgen. Vi hade efter den första besvikelsen över hur uselt BA behandlade sina passagerare när de haft sönder sitt eget plan mycket trevligt. Om man ser på bilderna på den andra bloggen kan man ju få för sig att vi var väldigt hurtiga, så jag tänkte publicera ett motbevis.

Wii wiisade sig waara wääldigt waanebildande så vi köpte ett eget när wii kom hem till Sverige. Intressant nog var det egentligen spelet Rayman raving rabbids som sålde in konsolen hos både mig och Ann-Britt. Jag insåg då att det faktiskt med ett fåtal (ett enda) undantag har varit så för mig med alla mina datorer och spelsystem. Det har funnits ett visst spel som fick mig att välja just den konsolen/datorn.

När jag som ung sparade till min första dator var det C64, eller möjligtvis C128 som hägrade. Sedan läste jag om spelet F/A 18 Interceptor till Commodores nya flaggskepp Amiga i DatorMagazin och blev såld direkt. På så sätt blev det Amiga som jag skaffade som första dator och inte något annat.

Att jag senare övergav Amigan för en PC var det enda undantaget. Härtill var jag nödd och tvungen och dessutom fick jag ta över en gammal PC från morsan gratis. När jag sedan träffade på StarCraft var det dags för en uppgradering av systemet...

Jag tyckte länge att det var helt onödigt att köpa en DVD-spelare till datorn (trots att de kostade typ 300 spänn) tills dess att Civ4 gjorde det till ett nödvändigt tillbehör.

PS2 köpte vi efter att ha testat SingStar på en fest hos en kompis och nu är det rabbids som sålt in Wiin på ett liknande sätt.

Jag vet inte om det finns någon sensmoral i historien om man inte är konsoltillverkare och de har redan lärt sig läxan att för att sälja din hårdvara måste du ha en killer app. De behöver bara lära sig att identifiera killer appen för de olika demografierna.

Inget slår flygförseningar

 
Man kan lita på att flyget kan bäst. När vi skulle flyga för att hälsa på en kompis och gammal kollega så lyckades Brittish Airways med att ha sönder sitt flygplan så vi inte kunde lyfta. Vi fick sitta i nära fem timmar och vänta på att planet skulle bli farbart. Till råga på allt vägrade BA att lyfta ett finger för att hjälpa oss att fixa vidaretransporten eftersom vi bara skulle ha anslutande marktransport och som flygbolag kunde de ju inte ta ansvar för sånt.

Tvi! All heder åt markpersonalen på Arlanda dock som verkligen försökte hjälpa oss men blev hindrad av huvudkontoret. Jag vet inte om jag är nymodig, eller så, men jag tycker att ett transportbolag har ansvar för att ta en passagerare från punkt A till B på utsatt tid. Vissa rimliga förseningar måste man acceptera, men när det skiter sig på riktigt så bör man ta sitt ansvar. Det är antagligen svårt att få rätt mot en flygjätte som BA, men djäklar vad vi skall sverka.

Nu är jag hungrig och trött, så nu går jag och tar en macka och lägger mig. Mer om besöket i Leicester senare.

E' man van nu?

Idag var tåget sent igen. vet inte varför och jag insåg det faktiskt inte förrän jag satt på tunnelbanetåget. Innan det var det bara som om det var något som var fel, oklart vad...

Jag borde nog ha fattat tidigare med tanke på att vi avgick fem minuter sent från Uppsala, men jag har vant mig av vid förseningar (annat än mina egna) efter att vintern tog slut. Nå ja, det var ju ändå bara tio minuter. Ingen jättegrej direkt.