Den andra sidan...

De som följer denna blog och har hyfsat minne kommer kanske min klagan när jag nyss skaffat en HTC-mobil. Jag har nu fått chansen att testa den andra sidan av myntet genom en sprillans iPod Nano som jag hade turen att vinna genom deltagande i en enkät från min Alumnförening. Det är en helt klart söt liten apparat som kommer i en oerhört snygg förpackning. Ingen kan säga att Apple inte kan estetik.

På de två veckor jag haft iPoden har den kraschat tre gånger (varav två vid syncningsförsök) och jag har fått hela mitt iTunes-bibliotek raderat vid en uppdatering från 7.6 till 7.7. Jag har dessutom upptäckt att kromskalet på baksidan av nanon verkligen kan repas av tyg. Jag vägrar dock fortfarande köpa ett extraskal. Varför göra apparaten ännu fulare och dessutom större? Halva poängen med den här prylen är ju att den går ned i en mynt, eller bröstficka eftersom den är så nätt.

Dessutom har iPoden en helt djävuls lock-in mekanism som jag tidigare var omedveten om: den laddar inte batterierna om inte USB-porten man ansluter den till sitter på en dator med iTunes installerat, eller på Apples egna reseladdare. Surt sa räven...

Omen?

Idag låg en död kaja mellan spåren vid Uppsalas blivande resecentrum. Jag skulle ha lagt upp en bild för att reta känsliga läsare, men upptäckte att jag för första gången jag kan minnas har glömt mobilen hemma. Tåget var dessutom sent och vände i Arlanda, vilket gav än mer försening. Detta passar dock väl in i mönstret med UL-trafiken den här sommaren. Det är enligt min personliga statistik solklart att UL inte klarar att hålla sin tidtabell över huvud taget längre. Jag trodde att detta berodde på ökad passagerarmängd, men det verkar fortsätta in i semestrarna (inte många åker tåg nu) så nu är jag rådvill kring vad det kan bero på.

Nio mornar kvar till semestern nu... hoppas jag tar mig dit innan jag förenar mig med kajan.

Tack TV3

De underbara människorna som sköter översättningen hos TV3 bjöd på denna översättning av ett Simpsonsintro där Bart skriver "Indian burns are not our cultural heritage" på svarta tavlan "Att bränna indianer är inte vårt kulturarv".

Tro det...

Precision

I helgen var jag i Värmland för att som traditionen bjuder hjälpa en kompis renovera familjens hus utanför Kil. Vi är ett gäng kompisar som försöker avsätta en helg per år för att åka dit, umgås, äta, dricka och känna tillfredsställelsen som ett fysiskt arbete med klart definierade mål kan ge.

När man lyckas med att fixa något snyggt och prydligt känner man sig verkligen stolt och det känn som om man uträttat något, även om det bara var att hänga upp en bräda. När man fixar något mindre snyggt och prydligt känner man en viss skam över sin inkompetens. Min vän brukar dock flika in att den stora skillnaden mellan eget arbeta och att hyra en hantverkare är att hantverkare jobbar snabbare. Nu i veckan efter fick jag ytterligare en bekräftelse på detta.

Den som detaljstuderar fotot från Uppsala resecentrum kan kanske (ingen vidare bildkvalité) se ett visst glapp mellan stålbalken och den högra träregeln. Från min synvinkel såg det lite ut som om en förskjutning på en sisådär två centimeter skulle dumpa regeln på marken. En tröst för alla oss hemmatattare. Det behöver inte vara perfekt, det behöver bara funka och om det inte syns behöver det inte ens vara snyggt!