En sucker

Är väl vad jag är, men Wikimedia fundations rop på hjälp har till sist mjukat upp mitt hårda cyniska skal och träffat den lilla frihetstörstande romantikern jag har inom mig. Jag har med andra ord gett ett litet bidrag för att hålla Wikipedia flytande utan reklaminslag. Finns det andra blödiga personer därute så vill jag bara ge ett tips. Om ni använder PayPal, välj att betala ett "annat" belopp i SEK. Wikipedia lyckas nämligen med konststycket att ta en kurs på 1 kr/€ om man väljer något av de förvalda alternativen.

Den sena resan

Vi hade för ett tag sedan bestämt oss för att åka till Cambridge för att prova lite brittisk julshopping. Förra helgen startade "den sena resan". Bedrägligt nog så var bussen i tid. Ryanair var det dock givetvis inte (fördelen här är att man slipper den jämrans fanfaren) så AC & Jesper, som vänligt nog hade erbjudit sig att plocka upp oss då vi anlände sent, fick tålmodigt vänta.

Det var givetvis jätteroligt att träffa AC & Jesper igen och även om Cambridge inte var direkt vintervackert (runt 13 grader Celcius) så bjöd staden på en del uppenbarelser i vintermörkret.




När vi ändå var i Cambridge hade vi lovat ett par andra kompisar att försöka ta med så mycket av deras barnvagn (inköpt på postorder i England eftersom företagen av licensskäl inte får skeppa till Sverige) som vi kunde. Efter lite dividerande kom vi fram till att den smidigaste lösningen var att jag och min snygga hustru skulle ta med oss tillräckligt många delar för att huvudpaketet skulle klocka in på under 15 kg. Våra världar skulle sedan checka in paketet då de flög till Sverige och vi skulle ta över det i Nyköping (där vi alla skulle fira jul) för biltransport till Uppsala.

De delar vi skulle ta med var lite accessoarer och de tre hjulen. Två gick ned i min väska och ett i min hustrus. Vi bestämde oss för att ha god tid på oss, vilket visade sig vara tur, då tåget till Stanstead var försenat "due to vandalism". På klassiskt SJ-manér valde tågbolaget att hela tiden hävda att tåget skulle komma in om några minuter för att sedan uppdatera tavlan någon minut efter att tåget skulle ha kommit med en ny tid. Detta fortsatte i ca. en halvtimme.

Väl på Stanstead så släppte säkerhetskontrollen till sist igenom min kära hustru efter att ha både vägt och öppnat hennes väska (10,2 kg; packningskungen). Tydligen var inte bilden av ett buggyhjul vad de väntade sig att se på röntgenbilden. Lustigt nog så passerade min väska rakt igenom (jag förstår varför de inte vägde den, den har ett hårt skal så man ser inte att den är knökfull på samma sätt) trots att jag hade två buggyhjul i min. Tydligen så är det bara udda antal hjul som är konstiga...

Väl igenom så visade sig till syvende och sist Ryanair vara sena igen, vilket ledde till ytterligare en utebliven fanfar och en halvtimmes senare hemkomst för oss. Som tur är så väntar flygbussen på flyget.