Hållplatsskylten som inte fanns.
Vi hann med att käka och grabben på PizzaHut kunde dessutom peka ut var hållplatsen låg. Världen såg ljusare ut. Sedan gick tiden, bussen gick från sen till riktigt sen till jättesen och sedan berättade en av våra olyckssystrar (som också väntat vid första hållplatsen tidigare) att hon ringt Upplysningen och att den bussen var inställd. Jag skrattade uppgivet som är min vana vid stora frustrationer och min hustru var rasande. Hon fick faktiskt UL att gå med på att betala en taxi om vi tog en. De betalar dock bara max 400 kr per person (450 om de slipper betala kontant och kan ge en värdecheckar (som vide detta tillfälle snarast skulle känts som värdelöscheckar)), så vi skulle behöva dela taxi med några andra, lyckas splitta kvittot (alla skulle ha kvitto), hitta en taxi som ville ta en körning till Uppsala och så vidare. Nästa buss skulle komma om elva minuter så till sist tyckte vi det var det enklare alternativet.
Jävlar vad full den var! Vid det här laget hade pendlingen och skolåkandet börjat och UL körde en kort buss. Den var visserligen lyxigt inredd. Hade bra utrymme för väskor, luftkonditionering och trevliga stolar, men det var så trångt att det inte fanns utrymme att skjuva undan väskorna och vi fick istället stå till Enköping intill några charmerande unga damer som tuggade tuggummi och högljutt kommenterade folk som busen körde förbi. Mmm...
På slutet lite konsumentupplysning. Bilden nedan visar hur man tar sig från flygplatsen (A) till den befintliga hållplatsen (B). Den gamla, ej längre trafikerade hållplatsen är markerad med en röd pil.
