Dagen etfer

Dagen efter Awesomeday hade vi valt att vika åt kultur. Ett par kompisar ville gå på utställningen av Anders Zorn som pågår på Waldemarsudde. Detta var något vi hade talat om själva, så det passade sig väl att sammanstråla utanför museet denna mulna vinterdag. När vi till sist alla var på plats (det fanns fler kompisar som var intresserade) så kunde vi tåga in. Vi hade bestämt att vi skulle försöka vara där till museet öppnade klocka elva för att undvika trängsel. Denna planen misslyckades kraftigt då det verkade som om resten av Stockholm tänkt samma tanke. Som tur är så är museet ganska rymligt, så det gick att ta sig runt och se utställningen ändå.

Utställningen var jättekul. Eftersom jag är en kulturell idiot så kände jag mest till Zorn för hans dalkullor som brukar uppmärksammas av media då och då när de känner att man behöver slänga in både lite konst och lite naket. Det var dock inte dessa oljor som var det intressanta här utan Zorns akvareller. Han hade verkligen ett fantastiskt säkert öga kombinerat med en otrolig precision i sitt måleri. Hans vattenspeglar är helt makalösa! Zorn fångar på ett sätt jag aldrig sett en annan konstnär göra de lätta krusningarna jag minns från mina ungdomsår i föräldrarnas båt. En del av hans akvareller, som t.ex den (tydligen) berömda sommarnöje här till vänster, hade en nästan fotolik känsla som var nära på kuslig.

En lustig bild var jätteporträttet av Mrs. J. Donald Cameron i olja som också fanns på utställningen. Jag kunde svurit på att bilden var photoshoppad. Ta en titt på midjan på miniatyren här till höger. I det store porträttet syntes det än tydligare att färgen till höger om hennes midja inte riktigt matchade resten. Min omedelbara reaktion var som sagt var "Photoshopped!". Det ser precis ut som om midjan ursprungligen bar bredare, men att Zorn av någon anledning (påtryckningar?) sedan målat över midjan med lite sofftygsfärg. Jag kan ju omöjligt veta, men det var en kul spekulation och kanske ett tacken på den tid vi lever i att man letar efter sådana här små avvikelser.

Vi åt sedan en lunch på ett café i trädgården och gick sedan för att titta på den permanenta utställningen (inte alla hade vart på Prins Eugens Waldemarsudde tidigare), samt den utställning av Roland Svensson som pågick i slottet. Jag kände att jag kanske borde uppskattat Roland mer då han var skärgårdsbo och målade just motiv från skärgården, men det var svårt att uppskatta hans med drömska och kantiga bilder efter Zorns fantastiska vågor så vi begav oss hemåt istället. Vi fick skjuts hem av våra vänliga kompisar och efter ett snabbt stopp på ICA Maxi Lindhagen (där vi nästan tappade bort deras bil) så kunde vi nöjt luta oss tillbaka och kontemplera en mycket bra helg.

Awesomday förtjänar ett inlägg

I helgen som gick så hade jag bokat biljetter till Raw Comedy Club på Maxim med tillhörde hotellövernattning (showen skulle sluta kl. 24:00) som present till min kära hustru. Eftersom vi ändå skulle ned till Stockholm planerades det snart in fler saker och Awesomeday föddes.

Först gick vi förbi akademibokhandeln för att höra Henrik Berggren prata om sin bok Underbara dagar framför oss, en biografi över Olof Palme som verkade riktigt intressant. kanske plockar upp den senare. Andra stoppet varLakritsroten på Sveavägen 107. Vi hade hört talas om butiken och lakritstokiga som vi är kunde vi inte låta bli att går förbi. Efter en längre promenad än vi trott (Vi trodde det var Sveavägen 108 först, vilket ligger en bra bit närmare Regeringsgatan än vad 107 gör) så möttes vi av en fantastisk butik med mängder av lakrits. Vi kunde knappast prova allt, men lastade ändå på oss kanske två kilo lakrits.

Saltlakritsen tog upp två hyllor...

Nu var vi ganska hungriga och styrde så kosan till Man in the Moon för en lättare lunch med en god öl eller två. Härefter styrde vi steget mot Kungsholmen och middagen som intogs på restaurang Göken vars ölsortiment lämnar övrigt att önska, men som däremot bjuder på bra, prisvärd mat och juste viner på glas.

Efter middagen skildes vi från vår kamrat CH som följt med under dagen och åkte ned till gamla stan för att checka in på hotell Rica som fått bra betyg på tripadvisor. Betyget stämde väl. Bra läge och juste frukost, men trångt både i rummet och i matsalen. Dock rent och snyggt. Ett hotell i vår smak helt enkelt. Vi lämnade av vår väska och efter en kort vila traskade vi upp till Warehouse 68 för en bägare svensk mikrobrygd AB provade Dugges Celebration Ale, medan jag gick lös på Bangalore Twice från Oppigårds.

Sedermera var det dags för kvällens huvudnummer. RAW comedy club. Kvällen utlovade fyra talanger. Konfrancier för kvällen var Messiah Hallberg som presenterade kvällens komiker: Ola Söderholm, Nour El Refai och Marika Carlsson. Som väntat tog i princip alla komiker upp Sverigedemokraterna från sin egen vinkel och även kungen, eller "Sveriges bäst betalda livare" fick sin del av sleven.

Nour El Refai

Så var showen något att ha då? Får man tro gänget unga herrar vi gick förbi på vägen ut så var det inget vidare. Själva har vi bokat biljetter till februari då RAW kommer till UKK så ni kanske kan gissa vad vi tyckte...

Agaton ett år senare

Jag skrev för sista gången i bloggen för lite mindre än ett år sedan om vår Agaton. Agaton är en iRobot Roomba 560 som vi nu haft i mer än ett år. Jag kan för det första säga att Agaton uppfyllt mina förhoppningar om robusthet mycket väl. Vi har nu haft honom i mer än ett år, och än har bara batteriet behövt bytas ut. Därmed kan jag inte ännu säga hur bra det modulära systemet fungerar, men jag kan gå i god för att 500-serien är mycket tåligare än 400-serien. 400-orna brukade började strula efter ett halvår och med gott underhåll kunde man hålla dem igång i ett år. Agaton har nu gott och val passerat den brytpunkt där t.ex. hans föregångare Agatha började strula så det verkar som om den mer dammtäta designen betalat sig. Även batteribytet gick smidigt och Agaton har inta klagat över sitt nya batteri.

Vi har inte heller stött på några nya och ökända problem sedan förra recensionen. Ibland har Agaton inte riktigt kört klart sitt schema, eller inte hittat hem. Oftast beror detta på att ett fyrtorn börjat få svaga batterier. Intressant nog börjar ofta dessa irreguljära beteenden innan fyrtornen varnar för dåliga batterier, men om Agaton vid upprepade tillfällen gått dit han inte skall (t.ex in på toan), eller fastnat (vanligen) i hallen så brukar det visa sig att ett fyrtorn börjat varna för dåligt batteri några dagar senare. Det verkar som om fyrtornen kanske varnar för spänningsfall lite sent. I länden har detta dock inte lett till några större besvär.

Om man skall hitta någon ytterligare kritik så kan jag påtala att ir-sensorerna på sidoborstsidan ofta blir blockerade av damm från sidoborsten som faktiskt fäster vid det genomskinliga plastfönstret. Samma sak kan hända med metallskenan för laddningsdockan på samma sida. Man kan behöva torka av dessa med en fuktig trasa då och då, annars får Roomban svårare och svårare att docka med laddningsstationen och jag antar att ir-trappsensorerna inte funkar om fönstren är täckta med damm.

I övrigt måste jag säga att jag tycker Roomba 560 är en stabil och bra dammsugarrobot. Jag kör den dagligen på vardagar klockan två (för att inte väcka grannarna på morgonen) och tömmer den en gång i veckan. Detta funkar utmärkt, även om flitigare människor nog kan spara in lite slitage genom att tömma den oftare. Om man haft en Roomba från 400-serien skall man dock tänka på att:

Det är inte säkert att en Roomba ur 500-serien startar på schemalagd tid om den inte står på dockan. Detta är givetvis inget problem om man inte använder schemat, men för oss krävde det att vi tänkte om vårt städschema och köpte till lite fler fyrtorn.

Virtuella väggar från 400-serien är inte kompatibla med 500-serien. De funkar oftast, men inte alltid, vilket är tillräckligt för att jag skall tycka att de inte funkar alls.