Dagen efter Awesomeday hade vi valt att vika åt kultur. Ett par kompisar ville gå på utställningen av Anders Zorn som pågår på Waldemarsudde. Detta var något vi hade talat om själva, så det passade sig väl att sammanstråla utanför museet denna mulna vinterdag. När vi till sist alla var på plats (det fanns fler kompisar som var intresserade) så kunde vi tåga in. Vi hade bestämt att vi skulle försöka vara där till museet öppnade klocka elva för att undvika trängsel. Denna planen misslyckades kraftigt då det verkade som om resten av Stockholm tänkt samma tanke. Som tur är så är museet ganska rymligt, så det gick att ta sig runt och se utställningen ändå.
Utställningen var jättekul. Eftersom jag är en kulturell idiot så kände jag mest till Zorn för hans dalkullor som brukar uppmärksammas av media då och då när de känner att man behöver slänga in både lite konst och lite naket. Det var dock inte dessa oljor som var det intressanta här utan Zorns akvareller. Han hade verkligen ett fantastiskt säkert öga kombinerat med en otrolig precision i sitt måleri. Hans vattenspeglar är helt makalösa! Zorn fångar på ett sätt jag aldrig sett en annan konstnär göra de lätta krusningarna jag minns från mina ungdomsår i föräldrarnas båt. En del av hans akvareller, som t.ex den (tydligen) berömda sommarnöje här till vänster, hade en nästan fotolik känsla som var nära på kuslig.
En lustig bild var jätteporträttet av Mrs. J. Donald Cameron i olja som också fanns på utställningen. Jag kunde svurit på att bilden var photoshoppad. Ta en titt på midjan på miniatyren här till höger. I det store porträttet syntes det än tydligare att färgen till höger om hennes midja inte riktigt matchade resten. Min omedelbara reaktion var som sagt var "Photoshopped!". Det ser precis ut som om midjan ursprungligen bar bredare, men att Zorn av någon anledning (påtryckningar?) sedan målat över midjan med lite sofftygsfärg. Jag kan ju omöjligt veta, men det var en kul spekulation och kanske ett tacken på den tid vi lever i att man letar efter sådana här små avvikelser.
Vi åt sedan en lunch på ett café i trädgården och gick sedan för att titta på den permanenta utställningen (inte alla hade vart på Prins Eugens Waldemarsudde tidigare), samt den utställning av Roland Svensson som pågick i slottet. Jag kände att jag kanske borde uppskattat Roland mer då han var skärgårdsbo och målade just motiv från skärgården, men det var svårt att uppskatta hans med drömska och kantiga bilder efter Zorns fantastiska vågor så vi begav oss hemåt istället. Vi fick skjuts hem av våra vänliga kompisar och efter ett snabbt stopp på ICA Maxi Lindhagen (där vi nästan tappade bort deras bil) så kunde vi nöjt luta oss tillbaka och kontemplera en mycket bra helg.
