Vare sig Stockholm, eller Uppsala tycks älska sina cyklister för tillfället. I Stockholm har Stella Fares Stockholmsparti tvingat fram cykelleder och cykelboxar, men i farten tycks man ha missat att cyklar inte magiskt försvinner bara för att man inte cyklar på dem längre. Efter att ha cyklat runt i staden lite mer än bara fram och tillbaka till jobbet har jag hittat totalt tre cykelställ och det är små djäklar. Ett finns faktiskt vid centralstation i gränden bakom Absolut Icebar vid Vasaplan, ett finns bakom tekniska nämndhuset vid Fleminggatan och ett på Birger Jarlsgatan ned mot Nybroplan. I övrigt är de som bortblåsta. Kutymen här är tydligen att man låser fast sin cykel i närmaste broräcke.
Uppsala har istället satsat på att ha glaskross liggande över gator och torg. jag vet inte riktigt om det är så att folk krossar mer glas nu, eller om staden helt enkelt slutat städa efter sina borgare. Ett djävla otyg är det hur som helst och jag har tröttnat. Tekniken får som vanligt komma till undsättning, denna gång i form av kevlarbepansrade cykeldäck. Jag har redan ett fram sedan det råkat komma lite otumlat gruskross på vägarna i vintras och det har fungerat mycket bra. Nu är det dags för bakhjulat att få samma behandling.
