Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del två.

Efter att ha väntat en ganska lång tid (kändes det som i alla fall) började jag bli orolig och bestämde mig för att ringa till SIs medlemsregister. Jag möttes efter en bra stund väntan av en inte alltför glad medarbetare på medlemsregistret som berättade att de var mycket överbelastade och att jag skulle kunna få vänta många veckor till. Det skulle dock inte vara något problem eftersom datumet för mitt medlemskap skulle sättas efter när jag hade sänt in ansökan, inte efter när den blev behandlad. Någorlunda lugnad satte jag mig ned för att vänta igen och efter några veckor kom ett brev...

Glad i hågen öppnade jag brevet som jag givetvis trodde innehöll mina medlemsuppgifter. Däri fann jag en helt annan uppgift; mer som en hemläxa. I kuvertet låg en ny folder med en ny ansökningsblankett. På foldern satt det en liten post-it som talade om för mig att om jag ville bli medlem i SI så skulle jag fylla i ansökan. Som de som läste del ett kan förstå så blev jag inte vidare glad av detta besked, men eftersom jag var osäker på om detta betydde att man trattat bort min gamla ansökan, eller ville att jag skulle fylla i en ny med korrekta uppgifter om a-kasseanslutning så fyllde jag muttrande i ansökan igen. givetvis hade jag inte sparat en kopia av den gamla så det blev till att gräva fram alla uppgifter igen. Jag krönte sedan verket med att sätta på en egen post-it på ansökan med texten: 'Här är en ny ansökan. Tappa inte borde den här också, för jag fyller inte i en tredje.' innan jag stoppade ansökan på lådan.

En ny väntan följde nu innan ett nytt brev från SI damp ned i brevlådan. Den här gången var det mina medlemsuppgifter. Oh happy day! Jag fick nu en folder som talade om vilka förträffliga fördelar jag hade som medlem i SI, samt papper om medlemsförsäkringar som jag tecknats på och som var utan premie de första tre månaderna som medlem. Det fanns även ett papper med inloggningsuppgifter till SIs hemsida. Glad i hågen loggade jag in och möttes för det första av mitt gamla efternamn (antagligen en rest från min tid som studentmedlem tänkte jag och ändrade snabbt till mitt nya namn) och för det andra (och mer oroande) av uppgiften att jag inte var medlem i a-kassan via förbundet. Jag såg dock inte detta som en jättekatastrof eftersom jag visste att jag ju hur som helst var direktansluten, så det var ingen risk att förlora a-kassan.

Jag bestämde mig för att lösa problemet med ett ytterligare samtal till medlemsregistret...

Slutet på ett förhållande

Dramatiskt va? Nej, jag skall inte skiljas. Förhållandet som nämns är ett annt och äldre, men mer lågintensivt.

Som liten parvel fick jag upp ögonen för ungdomsstjärnan i kycklinggult som välte Sverige över ända med Främling i melodifestivalen. Jag snackar förstås om Carola. Det var inte vidare tufft att gilla Carola, så det var inte direkt något jag skröt med, men Främling var nog det första skivalbum jag skaffade (och den enda LPn någonsin). Detta långt innan mitt musikintresse väcktes på riktigt. Jag kan inte påstå att jag var hennes största, eller mest trogna fan (jag skaffade aldrig några fler album), men ändock ett fan.

När jag träffade min fru visade det sig att hon var ett mycket större Carolafan än jag, så hon drog med mig på konserter och mitt intresse vaknade igen. Visst var hon religiös (vilket jag inte är) och visst kunde hennes mellansnack vara minst sagt märkliga, men hon har en röst och en energi som heter duga. Jag har sedan jag träffade Ann-Britt fortsatt gå på konserter med Carola. Kanske en, eller två per år, men nu är det nog. Det blir inga fler. Edit: Min kära hustru påpekade att jag överdrivit hur ofta jag varit med henne på Carolakonserter och påstod att jag inte varit på en konsert på tre år. Allt jag kan säga är jösses vad snabbt tiden går och hur fort minnet komprimerar tiden som förflutit. Troligen har hon rätt och de flesta av konserterna jag minns avverkades under tiden 2001-2003. Beklagar oriktigheten.

I lördags var vi på konserten på Södra berget i Sundsvall (vi har en kompis där som vi sov över hos och tyvärr drog med (sorry CH)). Jag hade fått intrycket av att konserten skulle ha ett rockigare tema, vilket var ett av skälen till att jag gick. Jag har redan tidigare börjat välja bort de konserter med mer religiös framtoning som t.ex. julshowerna (skumt ord att böja). Den rockiga framtoningen uteblev kan man milt sagt säga. Visst fanns det ett eller annat rocknummer, men balladrena stod främst bland musiken. Tyvärr stod mellansnacket ännu längre fram. Det var lite som att vara på ett pingstvänsmöte (något som Carola oavbrutet tjatade om att hon skulle på senare, nästan som om hon hellre ville vara där redan).

Det verkar för mig som om Carola har valt sin väg. Hon har hittat sin tro och hon vill gärna dela med sig av den till oss andra. Albumen har börjat få mer gospelframtoning. Konserterna blir (ganska usla) predikningar. Jag får nog. Tyvärr Carola. Våra vägar skiljs här då du för mig mer och mer blir en främling.

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del ett.

Jesper och Ann-Charlott har varit vänliga nog att delge oss våndan av att interagera med nya okända myndigheter och människor i ett främmande land (särskilt Jesper). För att inte vara sämre (och för att visa att svenskar minsann också kan) tänkte jag redovisa processen för mitt byte av fackförbund. Historien är ganska lång, så jag delar den i tre inlägg (med option på flera a la klassisk fantasylitteratur).

När jag började doktorera bestämde jag mig för att gå med i Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Jag hade tidigare varit studerandemedlem i Civilingenjörsförbundet (CF), men SULF lockade med ett större engagemang för doktorander (de hade en underavdelning för just doktorander) och en klart lägre avgift för just doktorander. Efter att ha disputerat och hunnit med att vara arbetslös ett tag fick jag jobb på SBL Vaccines och det är här den egentliga historien börjar.

Eftersom SULF inte riktigt representerar vaccinarbetere kändes det som om det var dags att byta förbund igen. Jag visste att CF var representerade på SBL och har sedan studenttiden känt mig hemma i rollen som civilingenjör så CF fick det bli. nu var det så att i samband med att jag skulle börja så gick CF ihop med ingenjörsförbundet och bildade Sveriges Ingenjörer (SI). Detta fick jag veta skulle leda till längre handläggningstider ett tag efter sammanslagningen. Som grädde på moset skulle handläggningen saktas ytterligare av omställningen av a-kassan. Nåja, inget större problem tänkte jag och skickade in en ansökan.

Då SULF och SI (fd. CF) båda är anslutna till samma a-kassa (Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)) trodde jag att det inte skulle vara några bekymmer att byta förbund. Jag skulle ju vara kvar i samma a-kassa. En första antydan om hur fel jag hade kom när jag fyllde i min ansökan om medlemskap i SI. En ganska jobbig affär då de ville ha både mitt examensdatum (leta efter examensbevis) och min arbetsgivares adress, telefon, organisationsnummer med mera. Leta på nätet och gräva i företagsregister mutter, mutter. Här stötte jag på en fråga om övergångsbevis från a-kassan. Ett visst grävande gav vid handa att övergångsbevis skulle skickas när man bytte a-kassa. Mer grävande visade att när man bytte förbund, men inte a-kassa skulle ett databevis (ett förenklat övergånsbevis) skickas med. Varför i hela fridens namn man behövde ett databevis för att vara kvar i samma a-kassa berördes inte. Jag hade inget databevis så jag kryssade i rutan att jag skulle skicka ett senare och sände in ansökan.

Medan jag väntade på svar angående min ansökan kontaktade jag SULFs kansli för att begära ett databevis. När jag talade med dem fick jag reda på att de inte kunde skicka något databevis eftersom de inte gjorde så efter a-kasserfeformen. Dock lovade de att det inte skulle bli problem med a-kassan eftersom jag när jag gick ur SULF skulle kvarstå som direktansluten till AEA. Jag behövde alltså bara meddela SI att jag skrivit fel i min ansökan och borde ha kryssat i rutan "direktansluten till a-kassan". Jag skrev ned detta i ett e-brev som jag skickade in och sedan satte jag mig ned att vänta...

Dagens tidsförstörare

Jag har fastnat stenhårt för Okami. Ett mycket innovativt äventyrsspel till PS2n som alla bör ta chansen att prova om de får den. I Okami kontrollerar man Okami Amaterasu, en gudinna inkarnerad i vargform som kämpar mot ett mörker som lagt sig över världen i och med att det åttahövdade monstret Orochi vaknat ur sin dvala.

Det innovativa i spelet kommer ur att man när som helst kan hålla in R1 för att frysa spelet och plocka fram den himmelska penseln. Med hjälp av penseln kan man sedan teckna diverse symboler som aktiverar gudomliga krafter. Ett horisontellt penseldrag klyver t.ex. fiender och diverse annat med en "power slash". Den här funktionen är väl integrerad i spelet och passar bra med renderingstekniken som i sig är väldigt "tecknad".

Storyn är dessutom bra (och mycket Japansk (spelet lånar friskt från Shintomytologi och andra Japanske källor)) och till skillnad från flera andra spel jag spelar på senare tid så har jag hittills inte kommit till någon sekvens där jag måste gå ur spelvärlden och fundera över hur programmerarna tänkta att man skulle lösa det här problemet (flera av er som spelat roll och äventyrsspel på datorn känner nog igen känslan jag skriver om).

I helhet ett mycket bra spel. Spela det, innan det är för sent. Innovativa titlar som Okami säljer tyvärr alldeles för dåligt och vi får de spel vi förtjänar som Tycho och Gabe har påpekat.

Länge sedan

Det var ett par dagar sedan jag hade tid att slänga upp ett bloginlägg senast. Jag skyller på att jag äntligen kommit igång på jobbet. Kromatografi, efter kromatografi och elektrofores efter elektrofores har jag börjat återupptäcka hur kul det är med molekylärbiologi. Nu har jag dessutom fått klartecken att bygga ett nytt proteinlab nere hos oss i källaren. Hurra, nu skall jag bara ta mig tid att beställa pryttlarna också (visste väl att det fanns något skumt hinder).

Det är faktiskt skönt att vi fått vårvärme nu redan i mars. Jag är dock som vanligt skeptisk och tror nog att vi får minst en köldknäpp till innan den verkliga värmen är här (ingen särskilt imponerande spådom om man är svensk, men ändå).

Bilder upplagda

Till sist tog jag tag i det hela och lade upp bilderna. Permalink!

Vikten av ett glatt ansikte

Jag har varit dålig på att blogga ett tag nu eftersom jag plötsligt fått en massa jobb och därför varit görtrött när jag kommit hem. På den positiva sidan så har jag äntligen rett ut problemet jag hade med reningen (räknade fel på elueringsbufferten, vilket ledde till att allt protein satt kvar på kolonnen, vilket i sin tur ledde till stor förvirring).

Men det var inte det jag skulle prata om. Jag har ju tidigare skrivit om glada killen som ger en energiboost på morgonen. Nu kan jag till listan lägga glada konduktörer. Visserligen brukar jag försöka sova på tåget, men till och med vi slumrande blir glada när en skånestämma ropar ut superglada hälsningsfraser på morgontåget. Det blir liksom lite lättare att visa upp biljetten för en glad skånepåg, än för en surmulen kontrollant. Ett stort tack. Verkligen.

Fast det är en sak jag undrar, vad gör alla dessa skåningar på Uppsalapendeln? Blev det tråkigt i Skåne, eller är det bara så att SJ har sin tågmästarskola i Malmö?

Svensk country? Jojomän...

Jag fick äntligen utnyttja min julklapp och gå med Ann-Britt - en konsert med Jill Johnson. Jag har någon gång blivit imponerad av henne när hon gjort en låt i TV (t.ex. Redneck woman och jag får definitivt säga att konserten levde upp till det. Den svagaste punkten var tyvärr det första extranumret då Jill på begäran (inte från mig) uppförde Kärleken är. redan från början är det inte en av mina favoritsånger och som extranummer i en countryshow blev det bara fel.

Det skall dock påtalas att låten drog ned mycket jubel från resten av publiken, så jag kanske är ganska ensam om den här åsikten. En sak som imponerade (eller kanske två) vara att Jill tog emot personligen i dörren till aulan innan föreställningen och hon gick direkt till signeringen efteråt. Snacka om att vara tillgänglig för sina konsertbesökare. Mycket cred för det.

Vi tog lite bilder och när jag kommer hem skall jag försöka komma ihåg att slänga upp en, eller två av dem. Toodels....

Jag har tidigare loovat att komma tillbaka till författarna Jack Cohen och Ian Stewart. De har förutom ett antal böcker som jag ännu inte hunnit läsa (jag kommer dit) skrivit tre böcker (hittills) tillsammans med Terry Pratchett. Jag trodde först när Science of Discworld kom ut att det var en (ointressant) beskrivning av hur vetenskap skulle fungera i TPs Discworld. Jag hade fel. Mycket fel!

Science of Discworld är en mix av två böcker som skär in i varandra en del. Vartannat kapitel beskriver hur trollkarlarna vid Osynliga Universitetet i Ankh-Morpork av misstag lyckas skapa och utforska "Roundworld", en så märklig sak som ett universum där magi inte fungerar och planeter och dylikt och ting tycks vara klotformade istället för platta som ju alla vet att de skall vara. Vartannat kapitel är istället populärvetenskapligt och mycket välskrivet. Här utforskas byggstenarna i vår värld (roundworld, för den som inte fattat än) utifrån den moderna vetenskapshorisonten och med en blick på vad trollkarlarna hade för sig i det tidigare kapitlet. Boken är ett måste för Pratchettfans, och ett klart borde även för de som inte gillar Pratchett (man kan alltid hoppa över vartannat kapitel och läsa boken som en kortare populärvetenskaplig bok).

Uppföljaren Science of Discworld II, The Globe fokuserar mer på det mänskliga. Där Science of Discworld utforskar fysiken och biologin som bygger upp världen så utforskar The Globe hur vi människor uppfattar världen. Personligen tycker jag att det här är den svagaste av de tre böckerna, emn den är oerhört viktig eftersom den introducerar narrativiumet (ett fiktivt ämne som bygger upp sagor och historier) och Pan Narrens (den sagoberättande apan, ett alternativ och kanske bättre namn på Homo Sapiens Spaiens). Författarna driver starkt och skickligt tesen att för att vi människor skall förstå saker måste de byggas upp till sagor, eller historier för den som vill känna sig mer vuxen. Också en mycket rekommenderad läsning...

Den tredje boken i serien: Science of Discworld III: Darwin's Watch tar upp evolutionen och särskådar den ur ett vetenskapsteoretiskt perspektiv samtidigt som den förklarar evolutionsteorins uppkomst, evolutionsteorin i sig och dess effekter. Boken tar också upp diverse evolutionskritik som den bemöter på ett enkelt och bra sätt. De3nna bok är kanske min personliga favorit, men det kan ha en del att göra med att jag som molekylärbiolog ofta tvingas till gråtens rand av diverse misstolkningar och felslut som är så lätta att göra kring evolutionsläran om man inte sätter in sig i den ordentligt. Läs denna bok!