En sucker

Är väl vad jag är, men Wikimedia fundations rop på hjälp har till sist mjukat upp mitt hårda cyniska skal och träffat den lilla frihetstörstande romantikern jag har inom mig. Jag har med andra ord gett ett litet bidrag för att hålla Wikipedia flytande utan reklaminslag. Finns det andra blödiga personer därute så vill jag bara ge ett tips. Om ni använder PayPal, välj att betala ett "annat" belopp i SEK. Wikipedia lyckas nämligen med konststycket att ta en kurs på 1 kr/€ om man väljer något av de förvalda alternativen.

Den sena resan

Vi hade för ett tag sedan bestämt oss för att åka till Cambridge för att prova lite brittisk julshopping. Förra helgen startade "den sena resan". Bedrägligt nog så var bussen i tid. Ryanair var det dock givetvis inte (fördelen här är att man slipper den jämrans fanfaren) så AC & Jesper, som vänligt nog hade erbjudit sig att plocka upp oss då vi anlände sent, fick tålmodigt vänta.

Det var givetvis jätteroligt att träffa AC & Jesper igen och även om Cambridge inte var direkt vintervackert (runt 13 grader Celcius) så bjöd staden på en del uppenbarelser i vintermörkret.




När vi ändå var i Cambridge hade vi lovat ett par andra kompisar att försöka ta med så mycket av deras barnvagn (inköpt på postorder i England eftersom företagen av licensskäl inte får skeppa till Sverige) som vi kunde. Efter lite dividerande kom vi fram till att den smidigaste lösningen var att jag och min snygga hustru skulle ta med oss tillräckligt många delar för att huvudpaketet skulle klocka in på under 15 kg. Våra världar skulle sedan checka in paketet då de flög till Sverige och vi skulle ta över det i Nyköping (där vi alla skulle fira jul) för biltransport till Uppsala.

De delar vi skulle ta med var lite accessoarer och de tre hjulen. Två gick ned i min väska och ett i min hustrus. Vi bestämde oss för att ha god tid på oss, vilket visade sig vara tur, då tåget till Stanstead var försenat "due to vandalism". På klassiskt SJ-manér valde tågbolaget att hela tiden hävda att tåget skulle komma in om några minuter för att sedan uppdatera tavlan någon minut efter att tåget skulle ha kommit med en ny tid. Detta fortsatte i ca. en halvtimme.

Väl på Stanstead så släppte säkerhetskontrollen till sist igenom min kära hustru efter att ha både vägt och öppnat hennes väska (10,2 kg; packningskungen). Tydligen var inte bilden av ett buggyhjul vad de väntade sig att se på röntgenbilden. Lustigt nog så passerade min väska rakt igenom (jag förstår varför de inte vägde den, den har ett hårt skal så man ser inte att den är knökfull på samma sätt) trots att jag hade två buggyhjul i min. Tydligen så är det bara udda antal hjul som är konstiga...

Väl igenom så visade sig till syvende och sist Ryanair vara sena igen, vilket ledde till ytterligare en utebliven fanfar och en halvtimmes senare hemkomst för oss. Som tur är så väntar flygbussen på flyget.

Allt ljus på Uppsala

Så heter en ljusutställning som börjat i lärdomsstaden. Mycket av den är sisådär måste jag säga. Att belysa en husvägg i lila gör inte ett konstverk. Dock är det gröna skenet från fönstren i gångvägarna av tunneln där Vaksalagatan kastar sig under järnvägen mycket vackert (särskilt om man jämför med hur det brukar se ut). Jag skulle gärna se att den delen av utställningen blev beständig.

Så även en del som jag i ärlighetens namn är osäker på om den tillhör utställningen, eller om den har funnits förut. Pelaren utanför stadsbiblioteket blev mycket vacker i skenet från strålkastarna monterade på toppen, tycker ni inte?

Penultimat statistik

Så har jag då till sist tagit tag i att lägga ut vad som antagligen blir den penultimata (svengelska, jag vet, men det är ju så fint ord) tågstatistiken på den här bloggen. Sannolikt så kommer jag bli uppsagd till årsskiftet. Jag kommer då att avrapportera höstens trafikinformation och sedan får vi se vart bloggen tar vägen...

Under den tid jag åkte med Upptåget till Upplands Väsby och SL in till Karlberg samt vise versa såg det ut så här:

Försening enligt SJ-standard

	Punktlig	Sen	Mycket sen
Maj	75%	15%	10%
Juni	63%	25%	13%
Juli	67%	8%	25%

Försening enligt Preussisk standard

	Punktlig	Lätt sen (<5 min)	Sen (<15 min)	Grovt sen (>15 min)
Maj	60%	15%	13%	13%
Juni	31%	31%	19%	19%
Juli	58%	8%	8%	25%

Snittförsening i minuter per dag

Månad	Morgonförsening	Kvällsförsening	Total försening per dag
Maj	4	8	12
Juni	9	12	20
Juli	8	10	18

Mer tester

  Jag tänkte prova ut lite ny utrustning med hjälp av den här intressanta bilden från semestern. Vi träffade på denna pyramid, kallad "The Star Pyramid" på kyrkogården i Stirling. De lokala legenderna säger att man inte vet vad som finns inuti pyramiden. Allt från en kultledare via gamla manuskript till ingenting föreslogs av De lokala guideböckerna. När stjärnorna står rätt får vi veta...

Ett operatörsbyte senare

Jag har nu efter en lång väntan lyckats byta mobiloperatör till och skillnaden är efter en dag enorm. Hos Tele2/Comviq hade jag aldrig kunnat skriva detta inlägg på samma sätt som jag gör nu.

Dessutom tappade jag hela tiden samtal som verkade kopplas till mobilsvar innan jag fått chans att svara. Tiden får utvisa om detta blir bättre med min nya operatör, men än så länge är jag nyförälskad

Semester

Vi har nu återkommit från vår relativt lyckade semesterresa och jag tänkte lägga upp några bilder, enligt god dagbokstradition. Vår resa inleddes med ett besök hos våra vänner i Cambridge. Vi hade egentligen tänkt avsluta vår resa här, men bristen på direktbiljetter till Glasgow fick oss att tänka om. Detta ledde till att vi kom till Cambridge under en späkande hetta som gjorde en långsam färd längs Cam en naturlig utflykt.



Vi hann också med lite grillning, tillsammans med våra värdar och en ditrest vän som skulle på intervju, samt en titt på lånekatten.



Efter denna trevliga inledning flög vi upp till Glasgow för att inleda Skottlandsresan. Vi åkte först söderut till Electric Brae; en synvilla en bit söder om flygplatsen där marken verkade slutta ganska kraftigt utför, fast den egentligen sluttade svagt åt andra hållet. Coolt.

Detta gav också en möjlighet att öva vänsterkörning på mindre tungt trafikerade vägar. Jag lyckades justera mig relativt väl med endast en kantträff. Problemet med skotska vägar var egentligen inte att man skulle köra till vänster (även om jag ett par gånger när jag var trött och det inte fanns annan trafik hamnade till höger) utan att vägarna var så jämrans smala. Vägren var inte att tala om. Var det inte kantsten så fanns det en halvmeter hög stenmur precis till vänster om bilen istället. Nervöst...

Vi for sedan norrut mot Aviemore där vi skulle stanna först. På vägen stannade vi till i Stirling för att titta på slottet. Slottet var mycket pampigt och man kan förstå varför det ansågs vara högländernas lås i forna dagar. Jag skulle definitivt inte vilja försöka inta den borgen. Från borgen hade man utsikt över landet kring och kunde bland annat se Wallacemonumentet som byggdes under den Victorianska eran i minne av Skottlands beskyddare: William Wallace.



De mest hissnande upplevelsen hade vi inte förberett och inga bilder kan göra den rättvisa. Vi har helt och hållet TomTom att tacka för den. Vi hade haft en lång dag med en Highland sports fair, ett besök på ett bryggeri och ett besök i Fortrose. Till sist gjorde vi en misslyckad sväng förbi Culloden moor innan vi bestämde oss för att ge upp och åka hem. Vi åkte förbi en pub som nämndes i vår guide i närheten och åkte sedan hem. Eftersom alla vägar i Storbrittanien har 60 mph om inget särskilt anges plottade TomTom närmaste vägen som den snabbaste. Vi tänkte att det kunde vara kul och bjöds på en vindlande färd på en väg precis bred nog för en bil uppför och nedför ljungbeklädda bergssidor. Det var magnifikt och ingen vy blev lika bra som denna helt oplanerade.


Visa större karta

Vi fortsatte undersöka landet genom små utflykter och rörde oss till sist söderut till Pitlochry. På vägen dit stannade vi till vid imponerade Blair castle. Väl värt ett besök även utan säckpipeuppvisningen varannan timme.



Ibland i Skottland stötte man på skyltar med turistrutter till olika städer. Har man tid över rekommenderas att testa en sådan. Den vi prövade bjöd på den näst bästa hisnande utflykten vi hade och tillät oss fånga den siste bilden för det här inlägget.



Sammanfattningsvis var det en bra resa med lite dåligt väder (jag glömde nämna att så fort vi kommit till Skottland började det regna). Hade man bara paraplyer med sig hela tiden ordnade sig dock väderbiten bra. Jag rekommenderar alla som tänker sig åka till Skottland att hyra bil. Man får mycket bättre vyer och upplevelser från småvägarna som skär genom högländerna än någon annan stans, möjligen undantaget fotvandrande.

Den andra sidan...

De som följer denna blog och har hyfsat minne kommer kanske min klagan när jag nyss skaffat en HTC-mobil. Jag har nu fått chansen att testa den andra sidan av myntet genom en sprillans iPod Nano som jag hade turen att vinna genom deltagande i en enkät från min Alumnförening. Det är en helt klart söt liten apparat som kommer i en oerhört snygg förpackning. Ingen kan säga att Apple inte kan estetik.

På de två veckor jag haft iPoden har den kraschat tre gånger (varav två vid syncningsförsök) och jag har fått hela mitt iTunes-bibliotek raderat vid en uppdatering från 7.6 till 7.7. Jag har dessutom upptäckt att kromskalet på baksidan av nanon verkligen kan repas av tyg. Jag vägrar dock fortfarande köpa ett extraskal. Varför göra apparaten ännu fulare och dessutom större? Halva poängen med den här prylen är ju att den går ned i en mynt, eller bröstficka eftersom den är så nätt.

Dessutom har iPoden en helt djävuls lock-in mekanism som jag tidigare var omedveten om: den laddar inte batterierna om inte USB-porten man ansluter den till sitter på en dator med iTunes installerat, eller på Apples egna reseladdare. Surt sa räven...

Omen?

Idag låg en död kaja mellan spåren vid Uppsalas blivande resecentrum. Jag skulle ha lagt upp en bild för att reta känsliga läsare, men upptäckte att jag för första gången jag kan minnas har glömt mobilen hemma. Tåget var dessutom sent och vände i Arlanda, vilket gav än mer försening. Detta passar dock väl in i mönstret med UL-trafiken den här sommaren. Det är enligt min personliga statistik solklart att UL inte klarar att hålla sin tidtabell över huvud taget längre. Jag trodde att detta berodde på ökad passagerarmängd, men det verkar fortsätta in i semestrarna (inte många åker tåg nu) så nu är jag rådvill kring vad det kan bero på.

Nio mornar kvar till semestern nu... hoppas jag tar mig dit innan jag förenar mig med kajan.

Tack TV3

De underbara människorna som sköter översättningen hos TV3 bjöd på denna översättning av ett Simpsonsintro där Bart skriver "Indian burns are not our cultural heritage" på svarta tavlan "Att bränna indianer är inte vårt kulturarv".

Tro det...

Precision

I helgen var jag i Värmland för att som traditionen bjuder hjälpa en kompis renovera familjens hus utanför Kil. Vi är ett gäng kompisar som försöker avsätta en helg per år för att åka dit, umgås, äta, dricka och känna tillfredsställelsen som ett fysiskt arbete med klart definierade mål kan ge.

När man lyckas med att fixa något snyggt och prydligt känner man sig verkligen stolt och det känn som om man uträttat något, även om det bara var att hänga upp en bräda. När man fixar något mindre snyggt och prydligt känner man en viss skam över sin inkompetens. Min vän brukar dock flika in att den stora skillnaden mellan eget arbeta och att hyra en hantverkare är att hantverkare jobbar snabbare. Nu i veckan efter fick jag ytterligare en bekräftelse på detta.

Den som detaljstuderar fotot från Uppsala resecentrum kan kanske (ingen vidare bildkvalité) se ett visst glapp mellan stålbalken och den högra träregeln. Från min synvinkel såg det lite ut som om en förskjutning på en sisådär två centimeter skulle dumpa regeln på marken. En tröst för alla oss hemmatattare. Det behöver inte vara perfekt, det behöver bara funka och om det inte syns behöver det inte ens vara snyggt!

Upprörda känslor

Jag har haft svårt att bestämma mig vad jag skall posta om härnäst. De mycket sämre förhållandena på Upptåget i år jämfört med föregående år, vår resa till Bryssel förra helgen, eller de frihetsinskränkningar som vår riksdag tvingar på oss.

Eftersom jag fortfarande samlar data kring Upptågssommaren och inte har tillgång till bilderna här på jobbet får det bli frihetsinskränkningarna...

FRA-lagen har med rätta blivit rejält omdebatterad. Som vanligt finns usla argumentet på båda sidor, men jag tycker att lagen faller otäckt väl in i ett hårdnande samhällsklimat som jag inte alls gillar. I sig har jag inget mot att Sverige bedriver signalspaning, men jag är mycket osäker på att detta är rätt sätt att göra det på. Särskilt brydd blir jag med tanke på skärpningarna i övervakandet av medborgarna som gjorts på senare tid. Visserligen skall FRA inte spana mot Svenska medborgare, men det är svårt att inte sätta in denna lag i ett större sammanhang, vilket för mig in på...

PKU utredningen. Denna utredning skall bland annat se över rättsväsendets tillgång till PKU-proverna som finns lagrade på Karolinska i Stockholm. Jag är givetvis som forskare bestört över att man ens kan tänka sig tanken att göra detta och hoppas verkligen att utredningen kommer fram till att polisen ej bör få tillgång till denna biobank. Personligen tycker jag att det är lite tidigt att dra tillbaka sitt prov ur PKU. Utredningen är nyss påbörjad och den oerhörda förlust forskningen skulle stå inför om en större mängd av proverna förstördes är oåterkallelig. Ett förstört prov är ett förstört prov och kan inte återskapas.

Dock tycker jag att det här är en oerhört viktig fråga och tänker bevaka utredningen och eventuella lagförslag. Skulle utredningen lägga ett förslag om att PKU skall öppnas för syften det inte ursprungligen tänkts för (m.a.o. om stadsmakten bestämmer sig för att riva upp det kontrakt som en gång tecknats kring dessa prover och överger tanken att de enbart skall användas till "vård och behandling, utbildning, forskning, klinisk prövning eller utvecklingsarbete" som biobankslagen säger), eller skulle det läggas fram lagförslag kring detta så kommer jag omedelbart att begära att mina prov förstörs. Jag hoppas verkligen att detta inte skall behövas eftersom jag som molekylärbiolog och forskare verkligen förstår vilka värden som skulle förloras.

Kan grafitti vara konst.

Jag skulle vilja påstå att vdenna video är ett starkt argument för de som svarar ja på rubrikfrågan.

MUTO a wall-painted animation by BLU from blu on Vimeo.

Allt man missar

Man missar alltför ofta det vackra i vardagen. den här tablån cyklar jag förbi dagligen på vägen till jobbet och hem (fast på vägen till jobbet är den bakom mig och svår att uppfatta), men jag tänker sällan på hur vacker den är.

Här kan vi dessutom som en bonus se att om man bara ställer ned upplösningen på mobilkameran så kan man få en hyfsad bild...

Värsta våren

Jag är glad att se att resecentrum bestämt sig för att följa upp Linnéåret med ännu mer blomster. Visserligen inte lika utstuderat och diversifierat som förra året, men fortfarande en enorm förbättring över den gamla sterila rundeln. Jag förlåter till och med de hophafsade plywoodlådorna i ljuset av tulpanernas prakt.

Bra väder vi har förresten...

Helomvändning

Som vanligt när det är spelkväll frekventerade jag idag en snabbmateria som för att skydda mitt rykte skall lämnas utan namn. Jag blev lätt irriterad när det trots att det knappt var någon kö och inte direkt brist på folk bakom disken tog en bra stund att få service. När jag till sist fick uppmärksamhet förbyttes dock min förgrymmelse till medömkan. Det var länge sedan jag sett en så trött blick som den som mötte mig. Jag fick en snabb impuls att utbrista "Gör det inte! Du har mycket att leva För!", men eftersom jag är jag så beställde jag bara min mat med ett leende på läpparna.

Bland övriga nyheter kan nämnas att nu har jag hunnit med Upptåget hem två gånger av fyra. Jag ser med spänning fram mot fredag.

Vad har jag gett mig in på?

Idag började jag Upptågspendla igen. Mina minnen från förra året sade mig att man visserligen blev en halvtimme sen hem alltsom oftast, men att sommaren och en juste bok vanligen kompenserade för detta.

I morse förmörkades prognosen genom att jag upptäckte att inte alla i Uppsala fick sittplats. Det var inget jag mindes från förra året, men eftersom jag däremot kom ihåg var tågdörren stannade var detta inte ett problem. Lite oroande för framtiden, dock.

På vägen hem nu blev det etter värre. Pendeln var överfull när den kom till Karlberg och som sig brukar när pendeln är överfull så blev den sen (jag tror nädtan att tågen har för klen motor för att köra fulla) och därmed missade jag Upptåget med en minut.

Nu ropade de dessutom ut att nästa Upptåg är insrtällt av okänd orsak. Oh happy day!

Inalles en god inskolning. Nu kan det fan bara bli bättre...

Ännu ett projekt till handlingarna

I helgen så tog vi till siste tag i att fixa till badrummet. Vi har snackat om det fram och tillbaka ett antal gånger, men nu gjorde vi äntligen slag i saken. Vi ville som vanligt inte göra någon lyxrenovering, utan bara fixa till skavankerna, så vi valde att bara byta ut belysning, badrumsskåp, handfat och toasits.

Ursprungligen hade jag tänkt mig att använda ek i skåpsstomme och fåna upp det med sitsen, men det visade sig att det skåp vi tittat på hade en väldigt ovanlig vitlaserad färg som inte gick att matcha. Vi tänkte därför om och valde ett vitt skåp och ett antracitgrått lock.

Själva arbetet var ganska straightforward. Jag var lite orolig att avloppsröret inte skulle räcka till, men det gjorde det. Jag stötte bara på två problem: det första var att vi missat att handfatet levererades utan bottenventil, så vi fick åka och köpa en. Det andra problemet var att kl.21, efter an dag utan vatten i badrummet hade silikonet äntligen härdat tillräckligt för att jag skulle vilja montera blandaren och rören. Då upptäcker jag till min fasa att den gamla kopplingen som jag tänkt återanvända är för liten! En snabb kontroll visar att jodå, den gamla blandaren hade 8 mm rör och den nya har 10 mm! Shit! Nu är dessutom Bauhaus stängt och jag ser inte fram mot att vara utan vatten i badrummet till morgondagen.

Som tur är kommer min intelligenta hustru med påtalandet att COOP Bygg kanske har öppet längre. Mycket riktigt stänger de inte före kl. 22 och vi kan köpa en ny koppling där. Slutet gott, allting gott.

Cykelkaos

I förra veckan stängdes den gamla cykelparkeringen på Vaksalagatssidan av centralstationen av. För oss som kommer norrifrån återstår nu endast en liten smal parkering som givetvis blir överfull. I fredags tvingades jag ta till det gamla studentknepet och bära ut cykeln på raka armar.

Eftersom jag är en lat människa ville jag inte gärna göra om detta trick, utan cyklade dödsföraktande över rondellen till en av de södra cykelplatserna där det fanns gott om plats, kanske för att väldigt få av det fåtal människor som bor söder och väster om centralen cyklar.

Det är inte utan att man längtar till 2011.

Att bygga en balkong

Så var det så dags att inviga balkongen för i år. Denna gång kör vi ett mycket mer ambitiöst tema än förra året då vi bara ställde ut bordet och klädde av buxbomen. Jag publicerar bilder på före och efter (ur blomsterperspektiv).

Jag var ganska hård mot buxbomen förra året. Den fick inte mycket vatten skick. Som tur är syns inte det på de här bilderna. Dessutom är det en härdig växt och den har redan börjat skjuta nya skott. Jag tänkte vara försiktig med att beskära den i år för att kunna ta ned den desto mer nästa år.

Vi fick ett par förgätmigejer över från balkonglådorna, så jag bestämde mig för att sätta dem i en låg bordskruka. De var klart motsträviga och jag var tvungen att riva rotsystemet ganska rejält för att kunna platta till jorden så den gick ned i krukan. Skall bli intressant att se om de klarade den omilda behandlingen.

Sällis

Träffade frugan utanför tåget. Trots att vi numer tar samma tåg händer detta mer sällan än man kan tro. Detta är i och för sig ganska bra, eftersom det inte ditrekt är gott om plats på tågen och vill man sitta två får man vara beredd att ta de uslaste av usla platser

His majesty's dragon

Först ut bland mina bokbetraktelser blir en gåva från min kära hustru: "His majesty's dragon" av Naomi Novik. Jag uppskattad den här boken enormt fram till slutscenen. Tyvärr måste jag säga att här föll boken i mina ögon platt. Inte egentligen för att slutet är dåligt, utan för att det bryter mot de förväntningar jag byggt upp genom denna ändock härliga resa.

Boken utspelar under Napoleonkrigen med den lilla additionen att författaren infört draken bland jordens djur. Drakarna är intelligenta, men människor har ändå lyckats tämja dem genom prägling vilket leder till ett tidigt luftvapen.

Det jag tycker är bokens styrka är att den lyckas etablera sig som närmare en historisk berättelse än en klassisk fantasy. Den tydliga hjälterollen som så vanligt återfinns i fantasylitteratur är härligt frånvarande. Huvudpersonerna beskrivs fortfarande som speciella, men inte mer än så. Det är denna känsla som jag tycker splittras i den deus ex machina som träder fram i berättelsens klimax.

Jag ger denna bok fyra bullar av sex möjliga och erkänner glatt att jag antagligen kommer läsa fortsättningarna för att se hur denna spännande författare utvecklas. Dock kommer jag att gå in i dessa böcker med en annan känsla än jag startade mitt läsande med.

Rehabilitering

Så var det dags att försöka rehabilitera mig till ett mer aktivt bloggande igen. Det verkar vara svårt, mycket beroende på att jag som jag nog nämnt tidigare inte anser mitt liv vara av så stort intresse för andra. Till viss del beror det också på att jag oftast sitter vid datorn på jobbet och inte hemma. På jobbet skall det till lite för att jag skall anse att det är ok att blogga. Jag hade planerat använda Blogger mobile för att kunna blogga på tåget, men har blivit dragen vid näsan då Blogger mobile inte vill funka ihop med mitt Tele2-abonnemang.

Hå, hå, ja, ja. Det första problemet tänkte jag lösa genom att försöka skriva lite löst om böcker jag läst och spel jag spelat. Det andra problemet får vi ser hur det blir med. Kanske kan jag använda GMail för att publicera till Blogger mobile. Kanske kan jag sova mindre på tåget. Vem vet...

Turkhits redux!

Det är inte bara svenskar som har Turkhits...

På allmän begäran

Eller åtminstone en persons begäran så publicerar jag nu statistik för mitt SJ-pendlande under andra halvåret 2007. Statistiken inkluderar inte förseningar orsakade av tunnelbanan.

Först presenteras statistiken enligt SJs definitioner och nedanför det i en mer Preussisk variant.

Månad	Punktlig (<5 min)	Lätt sen (<20 min)	Grovt sen (>20 min)
September	97%	3%	0%
Oktober	91%	7%	2%
November	95%	5%	0%
December	92%	8%	0%

Månad	Punktlig	Lätt sen (<5 min)	Sen (<15 min)	Grovt sen (>15 min)
September	75%	22%	3%	0%
Oktober	52%	39%	7%	2%
November	37%	58%	5%	0%
December	54%	38%	8%	0%

Warbiking

En intressant sak med nya mobilen är att den har WiFi-uppkoppling och är vänlig nog att ge från sig ett diskret pip när man kommer förbi ett nät som sänder ut SSID. Två sådana platser har överraskat mig. Det ena är mitt ute på det öppna fältet mellan Stenhagen och Berthåga. Det enda som finns därute är sorkar och en obemannad telestation, så antingen är det avancerade sorkar, eller så har Telia spännande saker för sig...

Det andra nätet som överraskade var gamla kytkogården i Uppsala. Snaacka om god service. Undrar vad en gravplats kostar?

Alla hjärtans hemmakväll

Vardagen kan ta en så underbart långt från de romantiska drömmarna som handeln serverar oss för att få sälja lite mer prylar. För en vecka sedan pratade jag och AB om att gå ut och äta på AHD, igår bestämde vi (efter att ha insett att alla trevliga restauranger var fulla) att göra middag hemma istället, idag åt vi fil och flingor för att vi inte orkade anstränga oss efter en lång pendlarvecka.

Till tröst har vi bokat bort på Peppar, peppar i helgen. Skall bli spännande att se om de är lika bra som de och UNT påstår (Elake Måns arvtagare är tuff titel att förtjäna).

En lite för spännande dag hittills

Idag har det verkligen vart upp och ned som en berg och dalbana. Sovmorgon = bra. Orsaken var tandläkarbesök = mindre bra. Upptäckte när jag var klar hos tandläkaren att jag inte hade mitt pendlarkort = klart obra. Hittade inte kortet hemma, eller i bilen heller = jätteobra. Hörde efter med SJ om någon hittat mitt kort och var beredd att slanta ut två och tre för ett nytt = okul. SJ hade fått in mitt kort och jag fick tillbaks det = jättebra!

Mobilen är förresten fortfarande inte på banan. Jag och HTCs hjälpsamma support kom igår fram till att det antagligen var en korrupt installationsfil och att jag borde prata med TomTom om det hela. Ringde TomTom (horribel pausmusik i telefonkön). Inget val att få tala med engelsk support och därmed omedelbart få svar som hos HTC (jag börjar snabbt bli bortskämd). När telefonkön tog slut svarade en man på engelska (i den svenska supporten... kortvarig förvirring). Han försvann och pratade med tekniker (det var den tekniska supporten jag ringde???) och lovade sedan skicka en länk till en ny installationsfil. Länken visade sig gå till en fil som verkar vara gjord för PalmOS. Lite förvånade med tanke på att jag uppgett att HTCn kör Windows mobile 6 och till och med gett supporten buildnumber. Mailade tillbaka om detta, men har inte fått svar. Ser nu fram mot mer horribel pausmusik. Suck...

Respekt och telefoner

Jag måste säga att jag har den yttersta respekt för de bloggare som lyckas hålla dagboksformatet på sina bloggar. Jag rinner ofta iväg mot blessay-formatet trots alla mina löften om att skärpa mig.

har köpt på mig en ny mobil nu när min gamla P800 hotat packa ihop helt unde ett par månaders til. Valet föll på HTC Touch Cruise ganska mycket av samma skäl som jag en gång köpte P800an. Telefonen packar i princip allt man kan efterfråga i fråga av elektroniskt bling. Precis som med P800an blev det även trubbel i himlen från start. TomTom navigator har nu krachat telefonen två gånger när jag försök installera det. Jag har startat en konversation med en trevlig man vid namn Jaan (tror jag) på HTCs support som jag skall återuppta för att se om vi kan lösa detta.

Jag har hört att Apples prylar funkar direkt ur paketet. Undrar hur det känns?

1500 Hårdiskar och allt för mycket fritid

Dominos With 1500 Hard Drives - Watch more free videos

Ett delikat ekosystem

Jag märkte att något var fel så snart jag klev på vagnen. Istället för den trånga trappan ledde mina fötter mig genom en rymlig rullstolshiss. Det stod snart klart att vagnen jag äntrat inte hörde till de vanliga pendlarvagnarna. Ett fåtal röda stolar kantade gången innan den vek av för att följa vagnens vägg förbi en stor kupé av något slag.

Plötslig kom en grupp förvirrade pendlare mot mig på väg bakåt i tåget Gången var inte bred nog att släppa förbi dem, så jag tog instinktivt några steg bakåt. Efter att ledaren passerat mig tog jag ett blixtsnabbt beslut och anslöt mig till gruppen.

Kaos och förvirring uppstod då vi arbetade oss ned i motsatt riktning mot det normala flödet av kroppar. Här och där stannade flödet upp i små virvlar när folk förtvivlat försökte kasta sig ned i lediga säten. Jag såg en öppning och mumlade den traditionella hälsningen "´schäktaärdstledigt", men innan jag hunnit få svar sveptes jag vidare i folkskredet. En ny stol visade sig och jag insåg att det inte fanns tid för hyfs utan hasplade ur mig kortformen "ledigt?". En snabb nick var allt jag behövde innan jag kastade mig ned i det slitna bruna sätet.

Redan efter Knivsta kunde jag se de stående dyka upp. Denna lägsta kast av pendlare tvingas genomföra den stora pendlarriten stående, istället för den traditionellt sittande ställningen. Kasten uppstår bara då det finns en resursbrist hos stammen, vilket nu hade inträffat på grund av den främmande vagnen.

För att ytterligare förarga pendlarstammen hördes dessutom efter Märsta det förhatliga utropet "omvisitering av samtliga biljetter!". Jag gissar att stammen inte blir att leka med då den anländer till jaktmarkerna i Stockholm.