Agaton

Nu har vi haft Agaton i ett par månader och jag tänkte att jag kan ge en tidig recension. Vi har inte haft honom länge nog för att jag skall hinna börja se vad som går sönder först, men vi kommer nog dit...

Det första man kan nämna är att den som som vi tidigare haft en Roomba Discovery (eller likande modell ut vad som nu kallas 400-serien kan slänga alla därtill hörande prylar på en gång. Roomba 560 och dess gelikar svarar visserligen på de gamla virtuella väggarna, men inte alltid vilket inte direkt ökar användbarheten. Jag hade rejäla problem med att hålla Agaton där han skulle vara innan jag gav upp och kastade ut de gamla väggarna för att ersätta dem med fyrtorn.

Fyrtornen, ja. I de högre modellnummren i serien ersätter de de virtuella väggarna. De har samma funktionalitet, men med en ny egenskap. De spärrar av ett rum till dess att Roomban tycer den har städat klart rummet. Roomban sänder då ut en radiopuls som ställer om väggen till fyrläge. Den tänder då guideljus som leder roomban ut från rummet den är i in i nästa rum. När roomban passerat kvitterar den passagen och fyrtorndet ställer om sig i väggläge igen och spärrar passage tillbaka in i rummet. Genom att gå igenom denna process upprepade gånger (Agaton minns vilket torn han passerat tidigare) kan man få roboten att städa upp till fyra rum (tre fyrtornspassager). Det här systemet fungerar väldigt smidigt och är en stor hjälp, men det har sina begränsningar.

För det första så måste rummen ligga i fil. Om man har mer än en "utgång" från ett rum så kommer slumpen att avgöra vilken "utgång" roomban väljer. Den andra möjligheten kommer lämnas ostädad den vändan eftersom roomban minns vilka torn den passerat och på så sätt följer sina fotspår på väg tillbaka till basen. Basen, ja. Jag har haft en del problem med att få Agaton att starta när han inte står på basen. Efter ett rejält goddag yxskaft från iRobots kundtjänst erkände de sedan att 500-sereien måste stå på basen för att kunna starta från schema. Jag har sett att andra användare fått till det ändå, men jag har inte kunnat få det att fungera ofelbart.

Nu börjar det här låta ganska kritiskt, men jag har valt att ta upp mina klagomål först. I grund och botten är Roomba 560 en bra robot och när jag designat om vår plan för hur Agaton skulle köra och bytt ut alla gamla virtuella väggar så har Agaton fungerat klanderfritt (han började köra in på dass ett tag, men det var jag som missat att batterierna var slut i det fyrtornet). Agaton städar mer tillförlitligt än vad Agatha någonsin gjorde. Fyrtornen är en lysande lösning, men en dyr sådan. Jag har också förhoppningar på att Agaton skall vara slitstarkare än Agatha. 500-serien är modulärt uppbyggd, så det skall vara enkelt att byta ut en felande del. Om ett hjul börjar krångla kan man byta ut hjulmodulen genom några enkla grepp. Agaton har också en tätare design än Agatha hade och det borde ta längre tid för damm och gunk att ansamlas i elektroniken och de finmekaniska delarna. Om detta får dock tiden vittna. Jag återkommer när Agaton börjat uppvisa slitage.

StrUL

Jag måste skrapa med foten och be om ursäkt för allt dumt jag sagt om Brittiska transporter. Inget kan slå den svensk inkompetens när den är som bäst. Ett litet tips för Cambridgeresenärer i bekantskapskretsen (från, eller till): om ni mot förmodan tar bussen nästa gång ni flyger på Väserås så ligger inte hållplatsen kvar där den gjorde. Dock hade de inte plockat ned skylten, så efter en halvtimmes väntan såg vi den gula bussen dyka upp och köra ned på motorvägsavfarten. UL skylde på VL som skulle ha plockat ned hållplatsskylten och vi traskade ned mot Hälla köpcentrum på andra sidan rondellen för att fånga nästa buss en timme senare.


Hållplatsskylten som inte fanns.

Vi hann med att käka och grabben på PizzaHut kunde dessutom peka ut var hållplatsen låg. Världen såg ljusare ut. Sedan gick tiden, bussen gick från sen till riktigt sen till jättesen och sedan berättade en av våra olyckssystrar (som också väntat vid första hållplatsen tidigare) att hon ringt Upplysningen och att den bussen var inställd. Jag skrattade uppgivet som är min vana vid stora frustrationer och min hustru var rasande. Hon fick faktiskt UL att gå med på att betala en taxi om vi tog en. De betalar dock bara max 400 kr per person (450 om de slipper betala kontant och kan ge en värdecheckar (som vide detta tillfälle snarast skulle känts som värdelöscheckar)), så vi skulle behöva dela taxi med några andra, lyckas splitta kvittot (alla skulle ha kvitto), hitta en taxi som ville ta en körning till Uppsala och så vidare. Nästa buss skulle komma om elva minuter så till sist tyckte vi det var det enklare alternativet.

Jävlar vad full den var! Vid det här laget hade pendlingen och skolåkandet börjat och UL körde en kort buss. Den var visserligen lyxigt inredd. Hade bra utrymme för väskor, luftkonditionering och trevliga stolar, men det var så trångt att det inte fanns utrymme att skjuva undan väskorna och vi fick istället stå till Enköping intill några charmerande unga damer som tuggade tuggummi och högljutt kommenterade folk som busen körde förbi. Mmm...

På slutet lite konsumentupplysning. Bilden nedan visar hur man tar sig från flygplatsen (A) till den befintliga hållplatsen (B). Den gamla, ej längre trafikerade hållplatsen är markerad med en röd pil.

Det SJ ger...

...kan SJ ta.

Den senaste veckan har SJ börjat köra på hösttidtabellen igen.
Givetvis har detta lett till en del strul och pendeln som under
våren/sommaren vart så punktlig att jag inte orkat upprätthålla min
förseningstabell har nu börjat vänta utanför station mer ofta än inte.

Idag sitter jag för första gången efter hösttidtabellens införande på
17:11-tåget som återigen avlastas av ett direkttåg 17:00. Under våren
gick detta tåg från spår 4 direkt över perrongen från den vanliga
Uppsalapendeln. Mycket praktiskt. Givetvis kunde detta inte tillåtas
att fortgå. Idag upptäckte jag att 17:00 retligt nog stod på spår 5.
En världs skillnad, särskilt om man som jag kommer ned till spåren
från Kungsbron.

En ominstallation senare

Jag hade ursprungligen tänkt förse mitt föregående inlägg med bildexempel, men blev stoppad av att min mobil plötsligt bestämt sig för att inte prata med datorn längre. Eftersom moderna prylar är så otroligt "användarvänliga" så fick man givetvis en massa användbar information om varför det inte funkade (d.v.s. ingen information) så det har tagit lite tid (och ett par ominstallationer av Windows Mobile Device Centre), men nu har jag äntligen fått tag på bilderna (WiFi hade också funkat, men mobben ville inte prata med hemnätverket heller; det lär bli nästa projekt).

Exempel på cykelparkering i Stockholm:


Exempel på cykelparkering i Uppsala:

Två städer -två själar

Vare sig Stockholm, eller Uppsala tycks älska sina cyklister för tillfället. I Stockholm har Stella Fares Stockholmsparti tvingat fram cykelleder och cykelboxar, men i farten tycks man ha missat att cyklar inte magiskt försvinner bara för att man inte cyklar på dem längre. Efter att ha cyklat runt i staden lite mer än bara fram och tillbaka till jobbet har jag hittat totalt tre cykelställ och det är små djäklar. Ett finns faktiskt vid centralstation i gränden bakom Absolut Icebar vid Vasaplan, ett finns bakom tekniska nämndhuset vid Fleminggatan och ett på Birger Jarlsgatan ned mot Nybroplan. I övrigt är de som bortblåsta. Kutymen här är tydligen att man låser fast sin cykel i närmaste broräcke.

Uppsala har istället satsat på att ha glaskross liggande över gator och torg. jag vet inte riktigt om det är så att folk krossar mer glas nu, eller om staden helt enkelt slutat städa efter sina borgare. Ett djävla otyg är det hur som helst och jag har tröttnat. Tekniken får som vanligt komma till undsättning, denna gång i form av kevlarbepansrade cykeldäck. Jag har redan ett fram sedan det råkat komma lite otumlat gruskross på vägarna i vintras och det har fungerat mycket bra. Nu är det dags för bakhjulat att få samma behandling.

Vardagsmat

Tillbaka från semestern och har till sist lyckats återfå mitt sömnmönster. Söndag, måndag och tisdag natt har jag haft svårt att somna så tidigt man behöver om man skall upp klockan fem nästa dag med påföljande stegrande trötthet genom veckan. Igår slumrade jag till framför datorn straxt innan det var dags att gå hem, men då kunde jag äntligen somna så snart jag släckt lampan på kvällen. En nödvändig färdighet för en pendlare som vill optimera sin sömn. Nu skall jag bara komma tillbaka till att kunna somna på tåget som vanligt också.

Eftersom SL stängt av blå linjen till T-centralen (vänder nu vid Rådhuset) så har jag börjat cykla från centralen till jobbet. Tar faktiskt inte längre tid än att ta tunnelbanan så länge man kan komma upp på uppgångarna till Kungsbron. Hornsbergs strand har faktiskt en del vackra cykelstråk också, men man tar ju risken att få sitta på tåget genomblöt av regn. Ja, ja... det är bra för kroppen att röra på sig.

På allmän begäran... köket

Jag har förstått att det efterfrågats en uppdatering av våran huvudsakliga semesteraktvitet, d.v.s. min ommålning av väggar och omläggning av golv i köket. Vi börjar väl med före och efterbilder på själva köket.



Och sedan före och efterbild på hantverkaren (före och efter han blev klar alltså).



Att noteras är att jag fick gräva lite i arkivet för före-bilden på köket, så det är gamla spisen som syns på det kortet.

Agatha

Så var det dags igen för vår lilla Agatha att börja krångla. Efter att ha kört ett diagnostikprogram kunde jag komma fram till att det centrala problemet var att huvudborstarna inte rörde sig. Efter att ha plockat isär stackars Agatha och avlägsnat den värsta uppbyggnaden av damm kunde jag konstatera att det fanns ström till motorkontakten (ca 17V för den intresserade) och att det inte verkade finns brott på ledningen från moderkortskontakten till motorn. Således torde det vara en trasig motor.

En ny motor klockar in på ca 30$ plus 20$ frakt. Så just nu sitter jag och funderar på om det är värt att byta motorn, eller om det kanske är bättre att skaffa en ny Roomba. Erfarenheten säger att ett antal fler delar kommer att ställa till problem med Agatha snart. Hjulmotorerna och tillhörande delar är t.ex. kända problembarn hos Discovery-serien. En ny Roomba klockar in på ca. 3500 SEK, så jag kan byta ett antal delar på Agatha innan det hade vart lönsamt att köpa en ny. Å andra sidan så vet jag ju att det första året med en ny Roomba är ganska problemfritt vilket skulle vara ganska skönt. Jag menar vi har ju Agatha för att slippa jobb inte generera mer jobba samtidigt som vi inte slipper dammsuga. Hå, hå, ja, ja... alla dessa beslut man måste ta...

Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?

För en vecka sedan publicerade Björn Ulvaeus en artikel på newsmill med denna titel. Jag har länge undrat detsamma, fast kanske med en annan betoning än herr Ulvaeus. För att förtydliga är mitt sentiment snarare: skall det vara så förbannat besvärligt att få betala för sig?

Ett sedelärande exempel kan hämtas från i julas. Stephen Fry hade i lagom tid till jul släppt en ljudbok där han läste Oscar Wildes korthistorier. Min fru älskar både Stephen Fry och Oscar Wilde, så det här var en given julklapp. Tyvärr såldes den bara via iTunes, men som en bonus så har iTunes en sorts gåvocertifikat man kan köpa (så jag behövde inte dölja filen för min fru). Ingenstans i iTunes kunde jag utläsa vilket format filen var i, eller om den var kopieringsskyddad, men det var så perfekt att jag slog till ändå.

Efter julafton laddade frugan ned filen och den visade sig vara i ett mp4-format som Apple utvecklat särskilt för ljudböcker. Detta var givetvis ett copyrightskyddat format som bara kunde läsas av Apples egna produkter. Gissa om frugan har en iPod? Nej just det...

För att min fru skall kunna lyssna på sin bok kan hon nu antingen byta mp3-spelare (yeah likley!), lyssna på den hemma (inte direkt som det var tänkt), eller så kan vi ta oss till den olagliga sidan och knäcka filen, eller rippa den från datorn ljudström när den spelas upp (vilket betyder att jag måste lägga tid på att genomföra detta, en extra kostnad ovanpå den som jag redan betalt monetärt). Varför skall det vara så svårt att förstå att när jag som konsument betalat för en produkt så vill jag ha möjlighet att kontrollera den? Jag vill inte fastna i obskyra lock-in strategier som industrin genererar för att hålla mig till just deras och ingen annans produkter.

Oh no teh EBIL!

Jag är för lat för att lägga upp alla länkarna själv, men man kan klicka sig vidare ganska bra från den förts paragrafen i den här nyhetsuppdateringen från Penny Arcade. Tydligen kan vad som helst spränga huvudet på en del människor...

Mässing

Igår var vi på en trevlig inflyttnings/bröllops/inflyttningsfest för några vänner här i stan. Som lämplig gåva hade vi valt en mässingstsake från mitt förtida arvegods (inte min frus som jag felaktigt påstod tidigare). Vi hoppas att den skall passa bra i värdparets relativt nyinköpta stuga.

Mässingstaken var tyvärr något åldrad och fläckad, så jag försökte göra en insats och putsa upp den. Ett första försök med silverputs fungerade mindre bra, så efter att ha sökt på lite båtforum testade jag två knep till.

Först var det följande häxbryggd: 1 l kokande vatten, 2 msk syntetiskt tvättmedel, 2 msk syra (vinsayra, eller citronsyra). Det bubblade bra i bunken...

Det andra tricket var att blanda 2 msk salt med 1 msk 24% ättika och använda som putsmedel. Det första blandningen var den som funkade bäst. Svampen jag använde för att putsa ljusstaken blev alldeles gul och resultatet presenteras i före och efterbilden nedan.

Kanske inga mirakel, men ändå...

En trång morgon lätt saltad med lite statistik

Imorse var det trångt om saligheten på 06:39-tåget. Redan från Uppsala var det en, eller två personer som fick stå på grund av platsbrist. Givetvis blev det inte bättre i Knivsta. Ett tag var jag orolig att det här var vad man kunde förvänta sig framledes, men det visade sig att 06:09-tåget blivit inställt (en jobbarkompis till frugan skulle ha tagit det tåget och förklarade trängseln för oss när vi råkade på henne i tunnelbanan).

17:00 tåget från Stockholm direkt till Uppsala verkar ha blivit en succé. 17:11 har ingen trängsel alls längre och 17:00 själv verkar visserligen bli fullt, men utan att folk får stå. Får se om det håller i sig... Dock bör man vara försiktig då 17:00-tåget inte går fredagar (vilket jag till mitt förtret upptäckte förra veckan). Visserligen var det fortfarande ingen trängsel på 17:11 (det var ju fredag), men allt efter att folk börjat jobba i full fart igen får vi se om det håller i sig.

Till sist. 2008 års försenings- statistik som spiffigt stapeldiagram, curtsey of Google calc. På grund av begränsningar i nämnda program har jag fått nöja mig med att använda index för månaderna. I rött presenteras snittförseningen per dag under de tre månader jag reste med Upptåg+SL pendel och i blått samma siffror månadsvis för SJ+tunnelbana.

Ett gott nytt år

Vi hade i år turen att bli bjudna hem till ett par vänner med stort kulinariskt intresse. Deras bjudningar blir alltid fantastiska smaksymfonier med underbara rätter och gott vin.

Till nyåret 2008/2009 hade de dukat upp ett vackert bord och planerat en sexrättersmeny med ett nytt vin till varje rätt samt champagne som fördrink och vid tolvslaget. Givetvis blev dagen efter tung. Dock är det ett billigt pris att betala för så underbara saker som Oxfilé Rossini med Thomas Hardysås (baserat på ett Barley Wine kallat Thomas Hardy's ale), eller Blaxta vingårds utmärkta Vidal Ice Wine, vars tidigare årgångar både belönats med munskänkarnas trofé Guldflaskan och tagit silver i vin VM i Bordeaux.

För den som vill få inspiration kan menyn ses om man förstorar bilden av den vackra dukningen.