Slutet på ett förhållande

Dramatiskt va? Nej, jag skall inte skiljas. Förhållandet som nämns är ett annt och äldre, men mer lågintensivt.

Som liten parvel fick jag upp ögonen för ungdomsstjärnan i kycklinggult som välte Sverige över ända med Främling i melodifestivalen. Jag snackar förstås om Carola. Det var inte vidare tufft att gilla Carola, så det var inte direkt något jag skröt med, men Främling var nog det första skivalbum jag skaffade (och den enda LPn någonsin). Detta långt innan mitt musikintresse väcktes på riktigt. Jag kan inte påstå att jag var hennes största, eller mest trogna fan (jag skaffade aldrig några fler album), men ändock ett fan.

När jag träffade min fru visade det sig att hon var ett mycket större Carolafan än jag, så hon drog med mig på konserter och mitt intresse vaknade igen. Visst var hon religiös (vilket jag inte är) och visst kunde hennes mellansnack vara minst sagt märkliga, men hon har en röst och en energi som heter duga. Jag har sedan jag träffade Ann-Britt fortsatt gå på konserter med Carola. Kanske en, eller två per år, men nu är det nog. Det blir inga fler. Edit: Min kära hustru påpekade att jag överdrivit hur ofta jag varit med henne på Carolakonserter och påstod att jag inte varit på en konsert på tre år. Allt jag kan säga är jösses vad snabbt tiden går och hur fort minnet komprimerar tiden som förflutit. Troligen har hon rätt och de flesta av konserterna jag minns avverkades under tiden 2001-2003. Beklagar oriktigheten.

I lördags var vi på konserten på Södra berget i Sundsvall (vi har en kompis där som vi sov över hos och tyvärr drog med (sorry CH)). Jag hade fått intrycket av att konserten skulle ha ett rockigare tema, vilket var ett av skälen till att jag gick. Jag har redan tidigare börjat välja bort de konserter med mer religiös framtoning som t.ex. julshowerna (skumt ord att böja). Den rockiga framtoningen uteblev kan man milt sagt säga. Visst fanns det ett eller annat rocknummer, men balladrena stod främst bland musiken. Tyvärr stod mellansnacket ännu längre fram. Det var lite som att vara på ett pingstvänsmöte (något som Carola oavbrutet tjatade om att hon skulle på senare, nästan som om hon hellre ville vara där redan).

Det verkar för mig som om Carola har valt sin väg. Hon har hittat sin tro och hon vill gärna dela med sig av den till oss andra. Albumen har börjat få mer gospelframtoning. Konserterna blir (ganska usla) predikningar. Jag får nog. Tyvärr Carola. Våra vägar skiljs här då du för mig mer och mer blir en främling.