Respekt och telefoner

Jag måste säga att jag har den yttersta respekt för de bloggare som lyckas hålla dagboksformatet på sina bloggar. Jag rinner ofta iväg mot blessay-formatet trots alla mina löften om att skärpa mig.

har köpt på mig en ny mobil nu när min gamla P800 hotat packa ihop helt unde ett par månaders til. Valet föll på HTC Touch Cruise ganska mycket av samma skäl som jag en gång köpte P800an. Telefonen packar i princip allt man kan efterfråga i fråga av elektroniskt bling. Precis som med P800an blev det även trubbel i himlen från start. TomTom navigator har nu krachat telefonen två gånger när jag försök installera det. Jag har startat en konversation med en trevlig man vid namn Jaan (tror jag) på HTCs support som jag skall återuppta för att se om vi kan lösa detta.

Jag har hört att Apples prylar funkar direkt ur paketet. Undrar hur det känns?

Att byta fackforbund. En pjäs i tre delar. Del tre.

Den här har legat i utkorgen länge nu...

När jag ringde upp SIs kansli igen fick jag efter en bra stunds väntan kontakt med en telefonist som redan från början lät lite osäker på rösten. Jag fick uppge mitt personnummer och hon frågade om jag var "Mikael Persson". Något förvånad svarade jag att, jo det var jag, men jag har bytt efternamn till Vikström och ändrat detta på hemsidan. Jag förklarade sedan att jag gått över till SI från SULF, men att jag för det första inte såg ut att vara ansluten till AEA genom SI. Här blev nu kanslisten jag talade med rejält förskräckt och försökte förklara för mig att jag kunde förlora min A-kassa.

I några minuter framöver fick jag försöka lugna kanslisten genom att påtala att jag ju faktiskt var medlem i AEA eftersom jag var direktansluten och hade betalat mina medlemsavgifter. Hon undrade nu hur länge jag hade betalt till och jag berättade att det visste jag inte eftersom jag lagt in fakturorna att betalas löpande från min internetbank. Nu blev kanslisten återigen nervös och förklarade att det var viktigt att jag visste hur länge jag betalt för det fick inte bli några glapp eftersom jag då... skulle förlora A-kassan!

Jag förklarade återigen att jag tänkte betala min medlemsavgift direkt till AEA till dess att SI lyckats fixa övergången och lyckades till sist lugna henne. Hon berättade då att hon inte jobbade på medlemsregistret så hon kunde inte fixa A-kasseärendet själv, men hon skulle meddela någon på registret. Dock visade det sig att hon kunde hjälpa till med att ändra mitt efternamn till det korrekta. jag fick också reda på att orsaken till att mitt namn fortfarande var "Persson" var att det "tar några veckor för data att flyttas från hemsidan till medlemsregistret". Lysande programmering...

Men, men... slutet gott allting gott. Något senare blev jag ansluten till AEA genom SI och betalar nu återigen mina A-kassepengar med autogiro.

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del två.

Efter att ha väntat en ganska lång tid (kändes det som i alla fall) började jag bli orolig och bestämde mig för att ringa till SIs medlemsregister. Jag möttes efter en bra stund väntan av en inte alltför glad medarbetare på medlemsregistret som berättade att de var mycket överbelastade och att jag skulle kunna få vänta många veckor till. Det skulle dock inte vara något problem eftersom datumet för mitt medlemskap skulle sättas efter när jag hade sänt in ansökan, inte efter när den blev behandlad. Någorlunda lugnad satte jag mig ned för att vänta igen och efter några veckor kom ett brev...

Glad i hågen öppnade jag brevet som jag givetvis trodde innehöll mina medlemsuppgifter. Däri fann jag en helt annan uppgift; mer som en hemläxa. I kuvertet låg en ny folder med en ny ansökningsblankett. På foldern satt det en liten post-it som talade om för mig att om jag ville bli medlem i SI så skulle jag fylla i ansökan. Som de som läste del ett kan förstå så blev jag inte vidare glad av detta besked, men eftersom jag var osäker på om detta betydde att man trattat bort min gamla ansökan, eller ville att jag skulle fylla i en ny med korrekta uppgifter om a-kasseanslutning så fyllde jag muttrande i ansökan igen. givetvis hade jag inte sparat en kopia av den gamla så det blev till att gräva fram alla uppgifter igen. Jag krönte sedan verket med att sätta på en egen post-it på ansökan med texten: 'Här är en ny ansökan. Tappa inte borde den här också, för jag fyller inte i en tredje.' innan jag stoppade ansökan på lådan.

En ny väntan följde nu innan ett nytt brev från SI damp ned i brevlådan. Den här gången var det mina medlemsuppgifter. Oh happy day! Jag fick nu en folder som talade om vilka förträffliga fördelar jag hade som medlem i SI, samt papper om medlemsförsäkringar som jag tecknats på och som var utan premie de första tre månaderna som medlem. Det fanns även ett papper med inloggningsuppgifter till SIs hemsida. Glad i hågen loggade jag in och möttes för det första av mitt gamla efternamn (antagligen en rest från min tid som studentmedlem tänkte jag och ändrade snabbt till mitt nya namn) och för det andra (och mer oroande) av uppgiften att jag inte var medlem i a-kassan via förbundet. Jag såg dock inte detta som en jättekatastrof eftersom jag visste att jag ju hur som helst var direktansluten, så det var ingen risk att förlora a-kassan.

Jag bestämde mig för att lösa problemet med ett ytterligare samtal till medlemsregistret...

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del ett.

Jesper och Ann-Charlott har varit vänliga nog att delge oss våndan av att interagera med nya okända myndigheter och människor i ett främmande land (särskilt Jesper). För att inte vara sämre (och för att visa att svenskar minsann också kan) tänkte jag redovisa processen för mitt byte av fackförbund. Historien är ganska lång, så jag delar den i tre inlägg (med option på flera a la klassisk fantasylitteratur).

När jag började doktorera bestämde jag mig för att gå med i Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Jag hade tidigare varit studerandemedlem i Civilingenjörsförbundet (CF), men SULF lockade med ett större engagemang för doktorander (de hade en underavdelning för just doktorander) och en klart lägre avgift för just doktorander. Efter att ha disputerat och hunnit med att vara arbetslös ett tag fick jag jobb på SBL Vaccines och det är här den egentliga historien börjar.

Eftersom SULF inte riktigt representerar vaccinarbetere kändes det som om det var dags att byta förbund igen. Jag visste att CF var representerade på SBL och har sedan studenttiden känt mig hemma i rollen som civilingenjör så CF fick det bli. nu var det så att i samband med att jag skulle börja så gick CF ihop med ingenjörsförbundet och bildade Sveriges Ingenjörer (SI). Detta fick jag veta skulle leda till längre handläggningstider ett tag efter sammanslagningen. Som grädde på moset skulle handläggningen saktas ytterligare av omställningen av a-kassan. Nåja, inget större problem tänkte jag och skickade in en ansökan.

Då SULF och SI (fd. CF) båda är anslutna till samma a-kassa (Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)) trodde jag att det inte skulle vara några bekymmer att byta förbund. Jag skulle ju vara kvar i samma a-kassa. En första antydan om hur fel jag hade kom när jag fyllde i min ansökan om medlemskap i SI. En ganska jobbig affär då de ville ha både mitt examensdatum (leta efter examensbevis) och min arbetsgivares adress, telefon, organisationsnummer med mera. Leta på nätet och gräva i företagsregister mutter, mutter. Här stötte jag på en fråga om övergångsbevis från a-kassan. Ett visst grävande gav vid handa att övergångsbevis skulle skickas när man bytte a-kassa. Mer grävande visade att när man bytte förbund, men inte a-kassa skulle ett databevis (ett förenklat övergånsbevis) skickas med. Varför i hela fridens namn man behövde ett databevis för att vara kvar i samma a-kassa berördes inte. Jag hade inget databevis så jag kryssade i rutan att jag skulle skicka ett senare och sände in ansökan.

Medan jag väntade på svar angående min ansökan kontaktade jag SULFs kansli för att begära ett databevis. När jag talade med dem fick jag reda på att de inte kunde skicka något databevis eftersom de inte gjorde så efter a-kasserfeformen. Dock lovade de att det inte skulle bli problem med a-kassan eftersom jag när jag gick ur SULF skulle kvarstå som direktansluten till AEA. Jag behövde alltså bara meddela SI att jag skrivit fel i min ansökan och borde ha kryssat i rutan "direktansluten till a-kassan". Jag skrev ned detta i ett e-brev som jag skickade in och sedan satte jag mig ned att vänta...

Cykeltjuven

Idag var allt tipp-topp med tåget och vi rullade in på exakt utsatt tid, vilket tar upp punktlighetsfrekvensen sedan jag började skriva till 40%. Eftersom jag inte har så mycket att säga mer om det tänkte jag berätta om en episod för några veckor sedan när jag praktiserade som cykeltjuv.

Det hela skedde när vintern just kommit. Det fans sen del snö, men som ni kanske kommer ihåg blev det framför allt kallt. Jag köpte ganska snart efter att jag började pendla en cykel som jag ställde vid tunnelbanestationen i Västra Skogen. För att få ha kvar cykeln låste jag fast den i stället med ett slanglås varje kväll. Det var bara det att när det blev kallt frös slanglåset och i min iver att öppna det lyckades jag bryta av nyckeln i låset. Efter en snabb svordomssalva insåg jag att det inte var mer att göra än att gå till jobbet den dagen. Dagen efter tänkte jag återkomma mer förberedd.

Armerad med ett kvitto (ifall någon otäck polis skulle få för sig saker) och en minibågfil skred jag till verket. Jag lyckades ta mig igenom ungefär en tredjedel av vajern innan bågfilsbladet gav upp mot det sega härdade stålet i vajern. Återigen fick jag gå till jobbet. Nu fick jag dock ett tips om att vi har en välutrustad verkstad i huset. Från den kunde jag låna en bultsax och en större bågfil. Med dessa över axeln traskade jag tillbaka till Västra Skogen och tillsammans gjorde de processen kort med det strulande låset.

Under hela denna tid som (ganska uppenbar) cykeltjuv så blev jag inte konfronterad en enda gång. Visst stirrade folk, men den enda som sade något var en yngre herre i kanske femårsåldern som vände sig till sin mor med orden "Mamma, farbrorn sågar sönder låset!". Den unge hjälten blev dock snabbt tystad av sin mor och de gick vidare. Jag vet inte omj det var min propra klädsel som gjorde susen, eller om det helt enkelt var så att folk inte ville bli inblandade ifall jag var våldsam, eller påtänd. Till den unga mannen skulle jag dock vilja säga: väl rutet! Stå på dig nästa gång så kanske ett riktigt brott kan avstyras!