På allmän begäran

Eller åtminstone en persons begäran så publicerar jag nu statistik för mitt SJ-pendlande under andra halvåret 2007. Statistiken inkluderar inte förseningar orsakade av tunnelbanan.

Först presenteras statistiken enligt SJs definitioner och nedanför det i en mer Preussisk variant.

Månad	Punktlig (<5 min)	Lätt sen (<20 min)	Grovt sen (>20 min)
September	97%	3%	0%
Oktober	91%	7%	2%
November	95%	5%	0%
December	92%	8%	0%

Månad	Punktlig	Lätt sen (<5 min)	Sen (<15 min)	Grovt sen (>15 min)
September	75%	22%	3%	0%
Oktober	52%	39%	7%	2%
November	37%	58%	5%	0%
December	54%	38%	8%	0%

It's alive!

Jag borde väl kanske berätta om Sahara Hotnights-konserten vi precis kom tillbaks från, men det får vänta lite eftersom jag bara måste berätta om Frankensteins tåg.

Det skedde nämligen som så att jag blev sen i morse på grund av en punktering och fick åka med sjutåget istället för mitt vanliga tåg. Vilken syn det var... Först en förstaklassvagn, OK. Efter den kom en nymålad svart snygg vagn som var inredd i den äldsta varianten av pendlarvagn. Ni vet den med de bruna nedsuttna stolarna. Efter den vagnen kom en "kupévagn" av den äldre modellen. Sedan kom en bistrovagn, följd av en nyare variant av "kupévagn" med röda säten. Framför denna vagn fanns en familjevagn.

Det här tåget går direkt mellan Uppsala och Stockholm och tas ur trafik efteråt. En bistro och en familjevagn samt bara udda vagnar. Det kändes som om det krisat sig med det vanliga tåget så man sydde ihop ett nytt av likdelar från tågkyrkogården, gav det en rejäl stöt och hoppades att det skulle vakna till liv...

Hur många fel kan det bli?

I torsdags skulle jag som sagt ned till farsan för en segeltur. Jag hade tänkt åka med SJs tåg 261 mot Nyköping 15:55. När jag anländer till spår 11 som tåget skall gå från står fortfarande tåget mot Karlstad inne, kraftigt försenat.

Jag tänker allteftersom tiden lider mot 15:50 i mitt stilla sinne att vi nog lär få en spårändring då Karlstadtåget inte verkar ha lust att flytta sig. Mycket riktigt så annonseras en spårändring till spår 12 (på andra sidan perrongen till min lättjas glädje) samtidigt som en försening på tre minuter. Nu börjar cirkusen.
På spår 12 glider ett godståg in i sakta mak och jag tänker att de får svårt att hålla avgången 15:58 om de måste vänta till det tåget kommit förbi centralen innan de kan rulla in passagerartåget.

Döm om min förvåning när godståget bromsar in och stannar vid perrongen. Jag blir nu än mer överraskad då högtalarna sprakar till liv och glatt annonserar att "SJs tåg 261 mot Nyköping står inne på spår 12". Till och med konduktörerna från Karlstadtåget, som straxt efteråt (till sist) avgår, skrattar gott åt detta lätt bisarra besked. Efteråt väntar jag på en korrektion från högtalarna, men ingen sådan kommer. Istället så rullar godståget några minuter senare iväg, varefter högtalaren meddelar oss vid det tomma spår 12 att "Ss tåg 261 mot Nyköping straxt avgår från spår 12. Vänligen tag plats".

Ytterligare lite senare rullar (helt okommenterat av centralens högtalare, vars operatörer uppenbarligen saknar verklighetsförankring) vårt tåg faktiskt in till plattformen. Det är bara det att när jag tagit mig till min vagn (vagn 12) så möts jag av den kusligt bekanta skylten ´Uppsala-Stockholm Stockholm-Uppsala´. Styrkt av mina medpassagerare går jag ändå ombord och lugnas snart av internhögtalaren som försäkrar att detta tåg går till Nyköping.

Den 16:e augusti var tydligen en dålig dag att köra tåg på.

Jag var varnad...

Förhoppningsvis är det bara extrem otur, men av fyra färder med SL-pendel+Upptåg har jag kommit fram i tid en gång och kommit fram (utan att behöva byta färdmedel till SJ-tåg) två gånger. Ingen vidare statistik om man frågar mig...

Jag borde i och för sig vart förberedd. Alla som haft pendlingserfarenhet som jag pratat med (eller som skrivit på bloggen) har varnat mig mot Upptåget, men jag har också blivit varnad för att jag skulle börja hata SJ snabbt och de har faktiskt vart ganska duktiga med att hålla tiden (förutom under vintern).

Ja, ja... jag har signat mig på en 30-dagars försöksplan och jag skall försöka undvika att dra några slutsatser innan den är klar. Det kan ju gå klockrent resten av maj. Just nu önskar jag dock att jag skrivit in en sekundär end-point, eller en säkerhetsklausul för att avbryta studien om det är uppenbart oetiskt att fortsätta.

E' man van nu?

Idag var tåget sent igen. vet inte varför och jag insåg det faktiskt inte förrän jag satt på tunnelbanetåget. Innan det var det bara som om det var något som var fel, oklart vad...

Jag borde nog ha fattat tidigare med tanke på att vi avgick fem minuter sent från Uppsala, men jag har vant mig av vid förseningar (annat än mina egna) efter att vintern tog slut. Nå ja, det var ju ändå bara tio minuter. Ingen jättegrej direkt.

Älska folk med humor

Fick höra två justa utrop på 07:40-pendeln idag (jag skall jobba sent, så jag tänkte starta lite sent också). Båda kom från en något trött kvinnostämma i tågets högtalarsystem:

Utrop 1 - 07:44

Ett meddelande. Detta tåg går till Stockholm. Vi kommer inte att kunna avgå riktigt än. På grund av en sen tågvändning samt problem med utfarten från Uppsala på grund av all snö på växlarna kommer tåget att avgå någon minut sent.

Detta lakoniska meddelande när tåget redan är fyra minuter försenat i relation till den normala avgångstiden.

Utrop 2 - 07:48

Vi kommer nu att avgå från Uppsala. Vi beklagar den sena avgången som beror på att när det snöar så blir det som alla vet totalt kaos på järnvägsnätet.

Do the inställda tåg conga

Det straffar sig att inte lyssna på sina vänner. Alla mina kompisar som har erfarenhet av att pendla som jag pratat mig har unisont hävdat att jag gjort ett bra val när jag valt att åka med 6:40-pendeln. Som Jesper sade: "Det är efter sju som problemen brukar börja". Hittills har jag inte haft mer problem med tågen efter 6:40 än vad jag haft med 6:40-avgången så jag har inte dragit mig för att dra mig om jag verkligen behövt det.

Jag får definitivt fundera på att omvärdera den policyn. Idag fick jag skjuta upp mina experiment till morgondagen eftersom det inte gick några tåg! OK, så det var lite av en överdrift, men det gick ta mig tusan inte många tåg inte...

När jag kom in på centralen möttes jag av en vägg av människor. alltid ett dåligt tecken, men en snabb blick på monitorn listade ingen försening av 7:10-tåget som jag ofta tar när jag inte hinner med 6:40. I enighet med detta gick jag ut till perrong 4 där tåget normalt står, men... inget tåg. Inte heller listade infoskylten det normala 7:10-tåget. När jag inspekterade monitorn i avgångshallen närmare såg jag det irriterande lilla tillägget "inställt" under 07:10-tåget. Nu tänkte jag man kunde testa något av alla de andra tågen som går efter sju (7:00-8:24 är den avgångstätaste tiden mellan Uppsala och Stockholm) så ingen större skada skedd.

Jag träffade på en kompis som jag småpratade lite med medan vi väntade på nästa tåg (Han tyckte också 6:40 var det problemfriaste tåget (fast man måste upp alldeles för tidigt om man skall med det)), och han tyckte vi skulle skippa 7:22-tåget till förmån för 7:30 eftersom 7:22 skulle bli så fullt. Det visade sig vara ganska tursamt eftersom SJ på något sätt lyckades dribbla bort 7:22 som skulle komma in till perrong 5 ungefär samtidigt som det försenade tåget mot Gävle skulle in till samma perrong. Infoskylten på perrong 5 listade tåget mot Gävle försenat till 7:20 när ett tåg norrifrån rullade in till perrongen. Vilket tåg det egentligen var förblev höljt i dunkel då vad vi trodde var vårt tåg (7:30) rullade in söderifrån.

Den långa näsan rullades dock ut då det visade sig att även 7:30 var inställd och tåget vi satt oss på var 7:40-tåget (dock fortfarande till Stockholm, pust). Givetvis var dessutom tåget 10 minuter sent till perrong i Stockholm vilket ledde till att jag kom till jobbet i flexramens absoluta slut vid nio, ungefär lagom till förmiddagsmötet som drog ut över lunch och därmed omintetgjorde alla förhoppningar att hinna pressa celler och tvätta inklusionskroppar denna dag. Bättre lycka imorgon (om det går några tåg över huvud taget då).

Kom-pen-sa-tion!

Två fel blev ett halvt rätt idag. Jag var väl någon minut sen till stationen (försov mig tio minuter och fick dominoeffekter från det under morgonen), men kunde se att inget tåg stod inne på plattformen (man kan se tågen från bron över Vaksalagatan). Kunde tåget vara sent? Det var ju ändå -17 imorse och med tanke på hur bra Svenska tåg tål kyla...

Jodå. Tåget var fem minuter sent och jag kom ut på perrongen när det precis hunnit in och folk strömmade av. Vi blev lite extra sena på vägen ned sen eftersom det blev ett "tekniskt fel på ett av loken" (vad skrev jag som svenska tåg och kyla). Fortsatta dominoeffekter (översvämning på en tunnelbanestation framför oss) gjorde att jag blev tjugo minuter sen till jobbet ändå, men klart bättre än det kunde varit...

Egna förtjänster och andras brister

Visst är det märkligt att man själv är så perfekt, medan andra har så många brister. Eller nåt...

Imorse skulle man om man följde den egocentriska världsbilden som jag antyder ovan kunna påstå att SJs tåg var försenat igen, men låt oss se det ur ett annat perspektiv istället. Igår kväll spelade jag som jag nämnt spel med några vänner. Det blev som väntat ganska sent och när jag cyklade hem runt elvasnåret så hade det börjat snöa. När jag väl kom hem så hade jag en del jobb att ta tag i och kom således inte i säng förrän efter tolv.

Nästa morgon var jag givetvis extra trött och allt gick lite långsammare än vanligt. Ann-Britt påtalade när hon kom upp att det fortfarande snöade (något som jag inte märkt i mitt zombieliknande tillstånd). Om jag varit förutseende här hade jag insett att eftersom det snöat hela natten och jag var lite extra trött skulle det ta lite längre tid än vanligt att ta mig till stationen. Det gjorde jag inte.

Istället kunde jag glatt se att mitt vanliga tåg (06:40) hade avgått i tid när jag kom in till den tomma perrongen 06:41. Det är tyvärr så att efter 06:40-tåget är det ett glapp till nästa tåg som går 07:00. Dessutom var det tåget försenat den här dagen. Följaktligen kom jag på 07:10-pendeln istället och blev en halvtimme sen till jobbet helt av egen förtjänst. Så istället för att "rasa" mot försenade tåg så kan jag från detta upphöjda lugn konstatera att jag orsakade denna försening helt själv på grund av dålig planering.

Dessutom hade jag brötkul när vi spelade D&D så det får väl anses vara värt att komma hem lite senare dagen efteråt. Dum som jag är har jag dock tagit på mig än mer fritidsarbete så jag lär inte få tid att sova på tåget hem. Å andra sidan sov jag som en stock på tåget ned, så det jämnar väl ut sig i längden...

Så där ja

HTML fixad. Allt som behövdes var lite padding.

Tänk vad mycket några glada människor kan göra för humöret. Tåget var sent idag igen, men det gjorde väldigt lite då konduktören... jag menar tågmästaren... glatt förklarade att förseningen berodde på att de kört sönder det gamla tågsetet och fått byta till ett nytt som de hoppades skulle hålla lite bättre. När han kom förbi i egen hög person för att kontrollera biljetterna var han strålande glad och trevlig och det var inte bara en surmulen trött pendlare som drog på mungiporna när han gick förbi. Vi var dessutom bara fem minuter sena till plattform, så tack vara denne glade man fick jag en bra start på dagen.

Dessutom var Citykillen tillbaka på sitt vanliga strålande humör. Inte ens katten Gustav hade kunnat avsky denna måndag. Till råga på allt skall jag få rollspela ikväll. Hurra!

Jegn, jegn, jegn

Tåget var i tid, men jag kan inte säga att jag gillar det nya vädret i alla fall. Som tur var har jag haft möjligheten att dämpa min ångest (snacka om att vara melodramatisk) med öl på den eminenta GHuben. Det skall dock erkännas att även om GHuben är den främsta ölpuben i Uppsala så är maten lite sådär. Vi tog därför chansen att käka på Papparazzi som för en gångs skull var öppet. Vi har försökt gå dit ett flertal gånger, men det har alltid varit stängt. Nu verkar dock det problemet vara ordnat och jag kan stödja dem i deras påstående att maten ar god och genomtänkt. Jag har inte hunnit smaka av drinkarna än, men hoppas kunna lösa det vid ett senare tillfälle.

Filminspelningen var lite lagom spännande (gäsp). Mer om det och lite bilder senare. Nu måste jag nanna.

Cykeltjuven

Idag var allt tipp-topp med tåget och vi rullade in på exakt utsatt tid, vilket tar upp punktlighetsfrekvensen sedan jag började skriva till 40%. Eftersom jag inte har så mycket att säga mer om det tänkte jag berätta om en episod för några veckor sedan när jag praktiserade som cykeltjuv.

Det hela skedde när vintern just kommit. Det fans sen del snö, men som ni kanske kommer ihåg blev det framför allt kallt. Jag köpte ganska snart efter att jag började pendla en cykel som jag ställde vid tunnelbanestationen i Västra Skogen. För att få ha kvar cykeln låste jag fast den i stället med ett slanglås varje kväll. Det var bara det att när det blev kallt frös slanglåset och i min iver att öppna det lyckades jag bryta av nyckeln i låset. Efter en snabb svordomssalva insåg jag att det inte var mer att göra än att gå till jobbet den dagen. Dagen efter tänkte jag återkomma mer förberedd.

Armerad med ett kvitto (ifall någon otäck polis skulle få för sig saker) och en minibågfil skred jag till verket. Jag lyckades ta mig igenom ungefär en tredjedel av vajern innan bågfilsbladet gav upp mot det sega härdade stålet i vajern. Återigen fick jag gå till jobbet. Nu fick jag dock ett tips om att vi har en välutrustad verkstad i huset. Från den kunde jag låna en bultsax och en större bågfil. Med dessa över axeln traskade jag tillbaka till Västra Skogen och tillsammans gjorde de processen kort med det strulande låset.

Under hela denna tid som (ganska uppenbar) cykeltjuv så blev jag inte konfronterad en enda gång. Visst stirrade folk, men den enda som sade något var en yngre herre i kanske femårsåldern som vände sig till sin mor med orden "Mamma, farbrorn sågar sönder låset!". Den unge hjälten blev dock snabbt tystad av sin mor och de gick vidare. Jag vet inte omj det var min propra klädsel som gjorde susen, eller om det helt enkelt var så att folk inte ville bli inblandade ifall jag var våldsam, eller påtänd. Till den unga mannen skulle jag dock vilja säga: väl rutet! Stå på dig nästa gång så kanske ett riktigt brott kan avstyras!

Zzzz.. Eh? Va?

Nämnde jag att jag sover ganska bra på tågen? Senast vaknade jag av att någon petade på mig. Sedvanligt nyvakenförvirrad trodde jag vi var framme i Uppsala, men en blick ut på det snötäckta fältet bredvid oss påstod motsatsen. Under ett kort ögonblick fortsatte min förvirring tills en sträng röst kallade på min uppmärksamhet med orden "och har du någon biljett då?". Fortsatt yrvaken lyckades jag fiska upp pendlarkortet ur fickan och räcka över det mumlandes ett "Sorry" som antagligen mer lär som "Schrr". Lyckligt nog var min biljett i ordning, men det tog ett rejält tag att somna om.

Som vanligt nu för tiden (75% av gångerna sedan jag började blogga (ett mycket litet urval, jag vet)) var vi sena till målet. Denna gång åtta minuter som enligt vår lokförare berodde på ett signalfel. Jag antar att det betyder att man skall skylla på Banverket istället för SJ. Jag har en liten lös fundering på att kanske föra lite statistik över hur mycket extra tid jag tillbringar på tågen, men jag misstänker att om jag förde samma statistik över mitt spelande så skulle tågtiden blekna, så det är nog eljest.

Imorgon skall de spela in film utanför jobbet (Pyramiden, tror jag den hette (Wallanderfilm)). Skall försöka få med mig kameran och snäppa några bilder om det är möjligt.

Som smort

Tågen funkade bra idag och vi var på plattform ungefär en minut efter utsatt tid. Det kallar till och med jag punktligt. All hail the mighty SJ! På något outgrundligt sätt var jag ändå fem minuter senare än vanligt till jobbet. Jag måste sovit på cykeln, eller något. Trafikfara, moi?

Punktligt (SJ style)

Jag tror att tåget hem var punktligt (SJ style) eftersom vi bara var fem minuter sena in till plattformen. Det är lite oroande att lejonparten av alla förseningar jag råkat ut för (jag har bara pendlat i en månad än så länge) har inträffat dagarna efter att det blev kallt och snö. Vanligtvis gillar jag vintern, men innan den kom så var faktiskt tågen punktliga på riktigt...

Fast stolarna på tågen är i alla fall sköna. När jag försökte sova i bilen (som passagerare (lovar)) fick jag ont i nacken direkt. Mer skålade nackstöd åt folket!

Så trött

Jag var verkligen trött i morse efter Grammisgalan och bilresan hem. Som tur är så var SJ vänliga nog att ge mig tjugo minuters extra sovtid på tåget som visst inte kunde komma vidare eftersom luften inte gick ur bromsarna. Man tackar...

Samma sak kan inte sägas om styggingarna på SL. Tunnelbanans turtäthet gjorde att jag kom på ett tåg direkt som dessutom vägrade få problem med bromsar, eller annat kul utan var på tid till stationen.