Egna förtjänster och andras brister

Visst är det märkligt att man själv är så perfekt, medan andra har så många brister. Eller nåt...

Imorse skulle man om man följde den egocentriska världsbilden som jag antyder ovan kunna påstå att SJs tåg var försenat igen, men låt oss se det ur ett annat perspektiv istället. Igår kväll spelade jag som jag nämnt spel med några vänner. Det blev som väntat ganska sent och när jag cyklade hem runt elvasnåret så hade det börjat snöa. När jag väl kom hem så hade jag en del jobb att ta tag i och kom således inte i säng förrän efter tolv.

Nästa morgon var jag givetvis extra trött och allt gick lite långsammare än vanligt. Ann-Britt påtalade när hon kom upp att det fortfarande snöade (något som jag inte märkt i mitt zombieliknande tillstånd). Om jag varit förutseende här hade jag insett att eftersom det snöat hela natten och jag var lite extra trött skulle det ta lite längre tid än vanligt att ta mig till stationen. Det gjorde jag inte.

Istället kunde jag glatt se att mitt vanliga tåg (06:40) hade avgått i tid när jag kom in till den tomma perrongen 06:41. Det är tyvärr så att efter 06:40-tåget är det ett glapp till nästa tåg som går 07:00. Dessutom var det tåget försenat den här dagen. Följaktligen kom jag på 07:10-pendeln istället och blev en halvtimme sen till jobbet helt av egen förtjänst. Så istället för att "rasa" mot försenade tåg så kan jag från detta upphöjda lugn konstatera att jag orsakade denna försening helt själv på grund av dålig planering.

Dessutom hade jag brötkul när vi spelade D&D så det får väl anses vara värt att komma hem lite senare dagen efteråt. Dum som jag är har jag dock tagit på mig än mer fritidsarbete så jag lär inte få tid att sova på tåget hem. Å andra sidan sov jag som en stock på tåget ned, så det jämnar väl ut sig i längden...