An ambush of tigers

Jag har sedan jag läste "The Parliament of Rooks" i The Sandman Fables and Reflections har jag fascinerats av de fantasifulla namnen på djurgrupper som engelskan har. Även de flesta svenskar har väl hört uttrycket "a pride of lions", men hur många känner till den (kanske något onödiga) termen för en grupp tigrar som jag refererar till i rubriken. Andra fantasieggande namn från den lilla Sandmanhistorien jag nämnde är givetvis "a parliament of rooks", men även "a murder of crows", "a tiding of magpies" och "an unkindness of raven" nämns där.

Jag har förstått att Concise Oxford English Dictionary innehåller ett appendix med namn för grupper av djur och dylikt och detta gör mig klart sugen att införskaffa det nämnda verket. Så länge kan jag bjuda på en onlineresurs jag hittade som kan fylla behovet så länge. En favorit från denna sida var "a thunder of hippos", men även den för oss mikrobiologer klassiska "a culture of bacteria" kan återfinnas.

Yes!

Mitt hårda arbete att ersätta AntiChrist har äntligen betalat sig. Jag skapade precis ett konto på Knol Stuff, Googles försök att konkurrera med Wikipedia. När jag loggat in möttes jag att detta meddelande " Welcome, Mikael Vikström! You are member #666 of Knol Stuff" (min emfas). Score!

Open ID

Nu kommer äntligen en öppen standard för identifikation (nu och nu, men det är nu jag upptäckte det och eftersom världen snurrar kring mig så). Open ID, en standard som stöds av bland andra Microsoft, AOL och Google. Open ID är knappast först. Flera har tidigare försökt samla in användares uppgifter under ett paraply, men då har det varit under ett företags kontroll (t.ex. microsoft Passport) vilket skrämt många användare (mig också).

Open ID är som sagt var en öppen standard och användare kan välja mellan en mängd olika försörjare som kan erbjuda ett Open ID. Tillsammans med OAuth, som är ett protokoll som beskriver hur användare kan ge begränsad tillgång till resurser åt sidor som behöver det, ger detta möjlighet till enkel och säker hantering av ID på nätet. Exemplet som används av OAuths skapare är ett fotolab som får tillgång till en användares foton lagrade på en annan sida under en begränsad tid utan att användaren lämnar ut sina kontouppgifter.

Jag gissar att det här kan bli stort, och det gör Wired också.

Rötsumpens vänner (RÖV)

För ett tag sedan sände SVT ett program vid namn Värsta Språket med Fredrik Lindström som programledare. Programmet som hylldes av kritiker och älskades av tittarna försökte bland annat introducera bland annat ett antal neologismer som mottogs mer eller mindre väl.

En av neologismerna som till mig glädje inte verkat fått fäste var "kompostjos" som skulle namnge den vätska som ofta samlas i botten av en sopsorteringskompost (en googling av kopmostjos/kompostjuice ger noll träffar). Jag tycker ordet kompostjos är en beskrivning som gränsar till felaktig då ordet jos har positiva, fräscha konnotationer för mig. Att notera i det här fallet är t.ex. att jos/juice ar skyddat i livsmedelslagen som en dryck som innehåller endast pressad saft från frukt.

I en diskussion med en kamrat (som jag inte nämner vid namn om personen i fråga inte meddelar mig att så önskas) kom ämnet upp och jag tog upp min invändning och ville lyfta ett ord som jag själv funderat över för den här obeskrivligt äckliga vätskan (ni som sorterat kompost vet vad jag menar): rötsump. Ordet rötsump låter lagom fräscht för denna vätska och sump har i svenskan (så vitt jag vet) två definitioner: en vätskefylld behållare i en båt där man kan hålla levande fisk och skaldjur, eller restprodukten efter kaffebryggning.

Hjälp mig hålla juicens fräschör levande i det svenska språket. Gå med i rötsumpens vänner nu!

Må internet göra Emma Clarke lycklig trots London Underground

Min källor informerar mig om att Emma Clarke, känd för sina röstmeddelanden i the Tube (Mind the Gap och så vidare) avskedats. London underground hävdar envist att detta inte har att göra med de i vissa fall hysteriskt roliga skämtmeddelanden hon lagt ut på sin hemsida (som när jag skriver detta ligger nere på grund av all trafik som genereras av dessa meddelanden).

Hur som helst finns ljudströmmar här nedan för den nyfikne.
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com
boomp3.com

För mina molekylärbiloghomies därute

Hittade via min chef en intressant wiki som jag gärna delar med mig av: OpenWetware samlar molekyklärbiologiska resurser och har bland annat en bra lista över genotyper hos olika E. Coli stammar.

Peace out, och glöm inte att stänga av thermocyklern innan ni går hem.

Supervillain Henchman Training Video

Join and die. Muahahahahahaha!

Bombardier

Varför handlar folk egentligen fortfarande med Bombardier? Deras tåg klarar inte kyla och nu visas det återigen att deras plan inte klarar av att landa. Om man frågar mig så är förmågan att landa faktiskt till och med viktigare än förmågan att lyfta hos ett plan. Bombardier själva har givetvis inga kommentarer.

Det är klart X40, SJs dubbedäckare som floppat totalt är ju inte byggd av Bombardier, utan av Alstrom och de har ju funkat... skall vi säga sisådär... Det kanske helt enkelt inte går att få tag på bra transportmedel längre.

LFHCfS

Jag skulle kunna låta mitt hår växa bara för det här. Jag har alltid haft ett tjockt och fint hår, men har kanske inte riktigt längden inne för att tävla med de illustra medlemmarna av Luxuriant Flowing Hair Club for Scientists™.

Å andra sidan är ju min favoritfysiker Richard Feynman hedersmedlem, så jag kanske skulle ha en chans ändå...



Richard Feynman från ett av hans bokomslag

Zeusaphone duett

En förklaring till det underbara namnet Zeusaphone jan återfinnas här

Nedläggningshot?

Jag håller visst snabbt på att lägga ned min egen blogg. Nu tar jag mig i kragen igen och försöker återigen lova mig själv att inte ställa sådana krav på mina inlägg. Usel kvalité ofta är bättre än låg kvalité sällan, eller hög kvalité aldrig.

Vi har vart på ett par uppträdanden den senaste tiden, så jag tänkte köra ett par snabbrecensioner på max en mening styck. Here goes...

Nanne Grönwall, Vild (Hamburger Börs): Årets mest innovativa användande av fyra jättelakan.

Lena+Orup (Chinateatern): Bad sound kills good music.

Miss Li (Katalin): Jag var euforisk i en halv vecka efteråt.

Fastighetsskatten slopas. Ersätts med... fasighetsskatt!

Det här är nog första lagrådsremissen som faktiskt fått mig att asgarva. Obetalbart, ja inte skatten alltså...

Svårigheten med att förstå ett system från utsidan

Vi gick på Stockholm Beer & Whisky festival i lördags. Mässan hölls precis som förra året på Factory vid Nacka strand. Till skillnad från förra året valde SL att inte sätta in extrabussar i år. Så medan vi stod i jättekön och väntade på bussen som gick en gång i halvtimmen roade jag mig med att räkna bussarna märkta "Ej i trafik" som susade förbi medan jag grät inombords.

När vår korta buss (till skillnad från ledbussarna som glatt körde förbi) hade lastat större delen av passagerarna som väntade hade inte mindre än 13 stycken passerat oss.

Det finns fortfarande gentlemen

Men de är få.

Känner mig lite krasslig idag så detta blir ett kort inlägg innan ett långt bad.

Cykelhärvan kring Uppsala C är värre än någonsin (ingen överraskning för de som liksom jag cyklar dit). Tidigare har det vart ett lätt ordnat kaos i cykelställen, men sedan en trekant på kanske 20 kvm blivit avspärrad för byggarbeten har den lilla ordningen som fanns lösts upp. Cyklar sår överallt, inklusive i gångarna som leder till de inre ställen, vilket ledar till att än färre platser blir tillgängliga.

I detta kaos försökte jag idag, trött och svårt förkyld lirka min cykel förbi de cyklar som stod mellan mig och friheten. Det gick mindre bra till dess att en äldre herre (omnämnd i rubriken) såg min utsatthet och hjälpte mig fösa undan de cyklar som var i vägen för mig tillfälligt.

Ett varmt tack till denna samarit vart han än kan befinna sig!

Sahara Hotnights

Konserten i onsdags var... okej skulle jag nog säga. Sahara Hotnights är ett bra band, men ett par saker tog ned upplevelsen. Showen började 25 minuter sent (jag har aldrig riktigt fattat varför man skall köra ljuschecken efter utsatt konserttid), ljudet i första låten (Visit to Vienna) var inte bra (enligt mig) och bandet hade valt att snabba upp tempot i de flesta nya låtarna, antagligen för att ge lite mer fart åt showen. Tyvärr var det ett par låtar som inte riktigt tålde tempohöjningen utan kom ut lite sämre efteråt.

Jag förlät dock det mesta efter tre låtar. Ljudet kändes bättre redan vid andra låten (Geting Away with Murder, en favorit från senaste skivan) och eftersom låt tre var ytterligare en favorit (The Lonliest City of All) så var jag med i konserten igen. Tillräckligt med för att tycka att ett förtiominutersset, med bara två extralåtar var lite väl kort.

Överlag så tycker jag studioalbumet (What if Leaving is a Loving Thing) var mer välpolerat, men då får man ju inte med pärlor som covern på Pet Shop Boys In Private. Stark trea, skulle jag väl säga.

Vad gäller lokalen (Uppsala Konsert och Kongress, sal D (multifunktionssalen på bottenplan)) så verkade den vara juste för rockkonserter. Över huvud taget gillar jag nya konserthuset hittills.

It's alive!

Jag borde väl kanske berätta om Sahara Hotnights-konserten vi precis kom tillbaks från, men det får vänta lite eftersom jag bara måste berätta om Frankensteins tåg.

Det skedde nämligen som så att jag blev sen i morse på grund av en punktering och fick åka med sjutåget istället för mitt vanliga tåg. Vilken syn det var... Först en förstaklassvagn, OK. Efter den kom en nymålad svart snygg vagn som var inredd i den äldsta varianten av pendlarvagn. Ni vet den med de bruna nedsuttna stolarna. Efter den vagnen kom en "kupévagn" av den äldre modellen. Sedan kom en bistrovagn, följd av en nyare variant av "kupévagn" med röda säten. Framför denna vagn fanns en familjevagn.

Det här tåget går direkt mellan Uppsala och Stockholm och tas ur trafik efteråt. En bistro och en familjevagn samt bara udda vagnar. Det kändes som om det krisat sig med det vanliga tåget så man sydde ihop ett nytt av likdelar från tågkyrkogården, gav det en rejäl stöt och hoppades att det skulle vakna till liv...

Kulturnatten

Årets kulturnatt inleddes med regn, regn och mer regn. Vi hade dock ett rätt späckat schema uttänkt och plågsamt hopsatt från programbladet. Big misstake!

Vi inledde hur som helst med att gå på föreläsning i Uppsala Konsert och Kongress där Johnny Svendborg, arkitekten bakom huset, skulle beskriva processen från första tanke till färdigt hus. Det var en i mångt och mycket intressant föreläsning på en timma där vi fick höra hur grundtanken (att koppla samman "nya" och "gamla" Uppsala genom ett hus man kunde se igenom) utvecklades till ett färdigt hus och hur man löste de problem som uppstod under vägen. Vi tog oss efter föreläsningen upp till "observationsdäck" och tog en bild över utsikten mot Carolina.

Efteråt drog vi oss ned mot stan förbi gamla torget där vi talade en stund med Humanisterna och feministerna som hade bokstånd där. Vi gick sedan förbi Amnestys ljusmanifestation (som fortfarande var liten så här tidigt på "kvällen" och tog oss upp till domkyrkan för att titta på vävutställningen.

Personligen tyckte jag inte vävarna var sådär jätteintressanta, särskilt inte som man hade ställt bordet med informationsfoldrarna längst in på utställningen. Försök själva fundera ut vad en grön fyrkant på en vit duk skall representera endast vägledda av en siffra så kan ni kanske föreställa er förvirringen. Intressantast var egentligen en väv som inte hörde till utställningen, utan är en del av domkyrkans permanenta föremål. Den svarta kalken som ses på bild här.

Efteråt hade vi en del tid över innan vi skulle till Upplands för lite Irländsk folkmusik, så vi gick till Orvars och åt, vilket givetvis ledde till att vi missade folkmusiken (Orvars är Orvars, och de vanliga lagarna kring tid och rum gäller inte i Orvars kök).

Inge större problem dock, vi hade gott om punkter kavr på programmet, eller? Det var nu det gick utför. Femivalen som skulle hålla till vid dombron var som bortblåsta. Domkyrkocentrum hade flyttat Bluegrass förställningen från kl. 19:30 till kl. 22:00. Ljusmanifestationen mot kvinnovåld på Nybron syntes inte till. Grand Hotel Hörnan hade föskjutit sin swingklubb till nya tider. Någonstans här gav vi upp och åkte hem. Jag kan reflektera över att de intressantaste kuturnätterna jag upplevt är nog när jag drivit runt utan mål, eller med bara ett evenemang som mål. All planering är av ondo i kulturens kaotiska värld...

Nytt pass i trappmaskinen

Enligt plan har jag nu lagt om till att åka med SJ igen innan det första lövet faller. Jag hade nästan glömt vilken allsidig träning man får av att trappa ned och upp från blå linjen, men det kom snabbt tillbaka.

Som utlovat publicerar jag nu statistiken samlad under ca. 55 resor med Upptåget. Märk väl att denna statistik gäller under sommaren och kan inte utan bekymmer utvidgas till hela året då andra förhållanden gäller.

	Punktlig	Lite sen	Grovt sen
Morgon	75%	20%	5%
Kväll	77%	8%	15%

Definitioner: En resa är punktlig om jag anlänt mindre än fem minuter efter utsatt tid till Karlbergs station, Lite sen om förseningen understiger 20 minuter och grovt sen om den överstiger 20 min.

Bussbekymmer

Vi har precis råkat ut för en svängom som jag inte kan låta bli att berätta om (en hel skrälldus med svängomer faktiskt, men den här var roligast). Vi planerade att besöka en kompis i Sundsvall i Oktober för att hylla honom i närheten av hans födelsedag. Förra gången åkte vi tåg upp, vilket var smidigt och eftersom vi var ute i god tid ganska billigt. När vi kollade biljetter denna gång gick de på 1600 ToR för oss två. Inte OK tyckte vi och Ann-Britt undersökte bussmöjligheterna.

Hon hittade ett juste alternativ och jag kontaktade vår vän för att kolla att han inte var bortrest. När jag pratade med honom kom han med förslaget att han kunde boka biljetterna genom sitt Y-Busskonto. Han skulle då få bonuspoäng som han väl behövde (han kommer och hälsar på söderöver ganska ofta). Jag tyckte det lät som en bra idé och han gjorde bokningen medan vi snackade i telefon.

Jag fick SMSbekräftelser på biljetter som kostade sammanlagt 900:-. Det här var lite förvånade för jag hade för mig att Ann-Britt sagt att vi skulle komma undan med ca. 400:-, men jag rationaliserade det som att hona hade menat per person, eller enkel resa. När jag talade om för Ann-Britt vad det skulle gå på fick jag reda på att jag hade för mig rätt, och mitt resonemang var fel. Jag fick en rejäl utskällning och fick lova och svära att boka om biljetterna.

Det visade sig nämligen att AB hade hittat ett bussbolag vi namn Diligensen som hade en deal liknande SJs Just nu pris. Ju tidigare du bokade desto billigare. Tyvärr kunde jag inte boka av biljetterna på en gång eftersom man måste tala med kundtjänst som bara har öppet vardagar. I morse ringde jag upp Y-buss och bokade av biljetterna. De skulle fortfarande ta ut en expeditionsavgift, men vi skulle få tillbaka större delen av pengarna. Jag begav mig nu till Diligensens hemsida där jag (som ni kanske också gjort om ni följt länken) möttes av en glad popup som berättade att Diligensen precis överlåtit hela sin expressbussverksamhet till... *drumroll*

Y-Buss!



Här gav jag upp. Vi tar bilen istället. Lustigt nog blir det antagligen billigare, vilket får mig att fundera lite över vilka marginaler transportbolagen egentligen har. Jag menar som vi kan slå kostnaden för att ta bussen mellan Sundsvall och Uppsala genom att vara två personer som delar på en bil...

Pendling återigen

Jag vet inte om det är det att bygget av resecentrum har för tillfället reducerat antalet spår norr om Uppsala C till ett, eller om det finns någon annan orsak, men Upptågsstatistiken håller på att försämras rejält igen. Just nu är min personliga mätning av punktligheten nere runt 75% och den verkar vara sjunkande. Till skillnad från förra gången det var dålig statistik är det lika mycket UL som SL som är sena nu.

Sista veckan med sommartidtabell efter att biltullarna återinförts var en mardröm med överfulla och sena pendeltåg, men det förbättrades faktiskt när hösttidtabellen kom. Tyvärr gällde förbättringen bara någon vecka och nu är tågen inte lika överfulla, men sen blir man hur som helst, antingen för att SL är sena med pendeln, eller UL med Upptåget.

Som tur är har jag sedan tidigare beslutat mig för att det är dags att byta till SJ igen nu inför hösten. 4:e September går mitt UL-kort ut och då publicerar jag den statistik jag samlat på mig under sommaren.

Gammal surdeg

Jag har äntligen lagt ut del tre i fackförbundsbytet här

Tidsoptimist? Snarare tidblind.

Kulturföreningen här på SBL Vaccines (Vaccinkulturen, he he...) ordnade idag en vernissage ett par trappor upp som jag tänkte gå på. Det är bara det att nu är klockan tre och vernissagen var halv tre. Jag önskar att det här var en engångsföreteelse, men jag har en tendens att försvinna in i min egen lilla värld när jag koncentrerar mig på något.

Ja, ja. Jag får väl titta på konstverken utan att konstnären är där och stör istället. Jag antar att de hänger kvar ett tag och konst som inte talar för sig själv utan att konstnären är i närheten är ändå inget att ha, typ...

En sjöfarares bekännelse

Eftersom jag är en sedan barndomen inbiten seglare (vilket betyder att jag tycker mycket om att segla, inte att jag är bra på det) så lyckades jag ta mig tid att åka ut med farsans båt i helgen (en OE36 för den intresserade). Vi hade god vind från sydväst när vi startade och seglade på torsdagskvällen upp till Ringsö. Vi kom fram hyfsar sen och det hade hunnit mörkna så den här bilden är faktiskt tagen när vi gick hem från Trosa senare (då för motor eftersom vinden fortfarande var sydväst).

Då vi känner familjen som äger Ringsö är det svårt (och lite ohyfsat) att inte gå förbi och hälsa på. I deras trädgård vandrade dessa vackra hjortar. Nästan helt oskygga (de matas med knäckebröd) för människor och tydligen också för hundar vilket jägarmästaren beklagade sig över. Det är tydligen svårt att jaga hjort som inte springer när man sätter hundarna på dem. Vi låg kvar på Ringsö över fredag dag eftersom det blåste nära på kuling och vi ville vänta på lättare vindar.

På lördagen hade vinden lättat något, men var fortfarande stark nog för att vi skulle kunna gå upp till Trosa med bara genuan (ett försegel (d.v.s. ett segel framför masten) för de av er som kanske behöver bildas i seglartermer). Vi hoppades sedan att vinden skulle vrida från sydväst till syd för hemfärden då det i så fall skulle kunna vara möjligt att segla sista biten (Ringsö-Oxelösund), men någon sådan tur hade vi inte. Då vi inte hade lust (eller tid) att kryssa blev det istället att åka motor hela vägen hem.

En mycket vilsam och trevlig helg som jag önskar jag kunde gjort längre, men min semester håller på att ta helt slut, så jag måste vara försiktig med de sista dagarna.

Hur många fel kan det bli?

I torsdags skulle jag som sagt ned till farsan för en segeltur. Jag hade tänkt åka med SJs tåg 261 mot Nyköping 15:55. När jag anländer till spår 11 som tåget skall gå från står fortfarande tåget mot Karlstad inne, kraftigt försenat.

Jag tänker allteftersom tiden lider mot 15:50 i mitt stilla sinne att vi nog lär få en spårändring då Karlstadtåget inte verkar ha lust att flytta sig. Mycket riktigt så annonseras en spårändring till spår 12 (på andra sidan perrongen till min lättjas glädje) samtidigt som en försening på tre minuter. Nu börjar cirkusen.
På spår 12 glider ett godståg in i sakta mak och jag tänker att de får svårt att hålla avgången 15:58 om de måste vänta till det tåget kommit förbi centralen innan de kan rulla in passagerartåget.

Döm om min förvåning när godståget bromsar in och stannar vid perrongen. Jag blir nu än mer överraskad då högtalarna sprakar till liv och glatt annonserar att "SJs tåg 261 mot Nyköping står inne på spår 12". Till och med konduktörerna från Karlstadtåget, som straxt efteråt (till sist) avgår, skrattar gott åt detta lätt bisarra besked. Efteråt väntar jag på en korrektion från högtalarna, men ingen sådan kommer. Istället så rullar godståget några minuter senare iväg, varefter högtalaren meddelar oss vid det tomma spår 12 att "Ss tåg 261 mot Nyköping straxt avgår från spår 12. Vänligen tag plats".

Ytterligare lite senare rullar (helt okommenterat av centralens högtalare, vars operatörer uppenbarligen saknar verklighetsförankring) vårt tåg faktiskt in till plattformen. Det är bara det att när jag tagit mig till min vagn (vagn 12) så möts jag av den kusligt bekanta skylten ´Uppsala-Stockholm Stockholm-Uppsala´. Styrkt av mina medpassagerare går jag ändå ombord och lugnas snart av internhögtalaren som försäkrar att detta tåg går till Nyköping.

Den 16:e augusti var tydligen en dålig dag att köra tåg på.

Hett just nu

Såg att det här spelet petat ned World of Warcraft från speltoppen. Jag vill redan nu hävda att det här ärett genidrag från H&M. Jag vet inte vad de fått betala för att EA utvecklat den här Sims 2 additionen, men jag kan nästan svära på att det var värt det. Snacka om att stärka och sprida varumärket.

Sammanfattning

Jag har under en längre tid inte skrivit något i bloggen. jag har haft en massa ursäkter inför mig själv för att låta bli. Framför allt så har min brist på bilder att publicera varit kritisk. jag tänker hela tiden att blogginlägg blir så mycket roligare med bilder så jag borde vänta till jag kommer hem och kan välja ut någon. När jag sedan kommer hem (från vad det nu är jag varit på) så är jag för trött för att agera, eller så sitter min kära fru vid vår (enda) dator. Well, no more...

Så nu startar jag mitt nya liv av bildlöst bloggande genom att dra en snabb sammanfattning av vad som hänt sedan sist.

Vi tog semester och for till Köpenhamn, men på vägen stannade vi till hos min far i Nyköping och gick på Parksommar. Säkert var suverän, Salem al Fakir var proffsig och Monetbrother var riktigt bra även om Ann-Britt fick dra sig tillbaka då hennes öronproppar inte var tillräckligt starka för att fixa Moneybrothers rejäla volympådrag.

Köpenhamn innehöll till en början en hel del leriga människor som räddats från gyttjan i Roskilde, men det gick över. Vi provade ett gäng bra Danska mikroöl och åt väldigt gott. Vi släpade även med oss en del mikroöl över gränsen till...

Malmö där vi hälsade på vår kompis Sara. Det största bestående intrycket gjorde BO01 med alla häftiga nyfunkishus. De bygger fortfarande på stadsdelen som tydligen blivit riktigt poppis. Vi kan rekommendera ett besök på Torso Twisted när man ändå är i Västra Hamnen (som stadsdelen egentligen heter). Vad gällde öl stod Malmös Bishops Arms till tjänst vilket gjorde att jag kan lägga till Malmö på min stormaktsporterlista.

Vi besökte sedan ytterligare en kompis, Karin, i Småland som drog med oss till Blå Jungfrun där jag lyckades åla mig in i jungfrukammaren (bilder hade vart bra här, men de är hemma och jag står vid mitt tidigare löfte, möjligen kan jag lägga till bilder i en uppdatering). Sedan åkte vi hem.

När vi kom hem fick vi reda på att Ann-Britts mamma var svårt sjuk och åkte till Värmland för att lägga in henne på sjukhus (hon vägrade åka in själv). Efter att ha passats runt mellan lite olika läkare lades hon in med dropp och vi slappnade av allt eftersom hon verkade stabiliseras.

Vi åkte hem igen bara för att nås av ett samtal söndag morgon där en sköterska förklarade att de inte trodde Kerstin skulle överleva dagen. Vi slängde oss i bilen, men kom trots detta fram för sent. Efter att ha sovit över hons Kerstins sambo i Värmland kontaktade vi en begravningsbyrå och hjälptes åt att ta tag i dödsboet innan vi for tillbaka till Uppsala igen.

För att få tankarna på annat så reste vi till Gävle och tittade på Nina Hemmingssons utställning på Gävle konstcentrum. Lysande utställning av en fantastisk konstnär. Vi besökte även stadens Bishops Arms innan vi åkte hem, men jag körde så jag fick ingen öl. :(

Kerstin begravdes i fredags i en vacker ceremoni som jag hoppas och tror hon hade varit nöjd med och nu är vi tillbaka i vardagen. Ikväll åker jag ned till Nyköping för att åka ut och segla med farsan över helgen.

Tack och hej.

Det här kan kanske bli kul...

Rövebrasking mamma!

I morse var Upptåget försenat så jag missade pendeln och get this... Jag fattade det inte förrän jag stått och väntat fem minuter. Så djävla van har jag blivit vid att tåget går i tid. Juni har faktiskt varit en nära nog exemplarisk månad vad gäller tåg.

I övriga nyheter såg jag att min kära fru lagt ut en lista över sommarhits, så jag vill inte vara sämre. Ingen sommarhit kanske (låten är inte släppt som singel än, vilket jag tror är ett krav), men bästa låten just nu: Sanningsdan med Säkert (Annika Norlin) och Martin Hanberg.

En del som inte är svenskar då också, eller?

DN har i ett spektakulärt scoop i sin nätupplaga idag berättat att så många som 2530% av de sjuka inte får den ersättning de är berättigade till. Jag vet inte hur stora sjuktalen är om man räknar med korttidsjukskrivningar, men torde inte denna siffra tyda på att fler än hela Sveriges befolkning ingår bland dessa förlorare.

Tro inte att du kommer undan bara för att du råkar vara Engelsman... (Med reservation för att DN när som helst kan fixa felskrivingen i länken. Screenshotet talar dock sanning.)

En ovanlig midsommar

Allt är upp och ned den här midsommaren. Det regnade inte på midsommarafton utan var bara mulet och idag på midsommardagen är det inte strålande sol så man får solsting utan det duggregnar och är perfekt sitta inne väder.

Vi har haft en underbar midsommar (med undantag för att jag lyckades med att tappa bort fyrahundra spänn som jag tog ut från ett hål i väggen igår (jag hoppas de hittas av någon som verkligen har nytta av dem)) med lugn och ro. En klart underskattad form av förströelse...

Katter kan också spela spel

Som stolt kattägare och kattallergker (fråga inte) är det alltid kul att se att husdjuren tar efter ens eget beteende. Här kan man se Chaplin (hon (ja det är en hona) är tyst och svartvit) hårt pluggandes Ars Magicareglerna. Troligen spelar hon och Penny på natten eftersom jag aldrig faktiskt sett dem spela, men ibland hör märkliga ljud på natten.

PS. Ja det här är ett test om nyinstallationen av Picasa fixat bildproblemet (Picasa envisas med att länka bilder jag läggar upp till localhost, vilket gör det lätt att se dem här hemma, men svårt för alla andra). DS.

Madingly Hall och Cambridge

Jag var iväg till Cambridge på kurs för ett tag sedan och fick då förmånen att bo på Madingley Hall, ett 1500-talshus (renoverat ett antal gånger) vid den lilla byn Madingley. Madingley Hall köptes 1948 av Cambridges universitet och tjänar nu som bas för "the Institute of Continuing Education", en gren av universitetet som ger lättsamma kurser till människor som inte vill sluta plugga.

Jag var iväg till Cambridge på kurs för ett tag sedan och fick då förmånen att bo på Madingley Hall, ett 1500-talshus (renoverat ett antal gånger) vid den lilla byn Madingley. Madingley Hall köptes 1948 av Cambridges universitet och tjänar nu som bas för "the Institute of Continuing Education", en gren av universitetet som ger lättsamma kurser till människor som inte vill sluta plugga.

Hallen hyrs också ut av universitetet till grupper för vidareutbildning och annat. Till hallen hör hela byn Madinley (inklusive den lokala puben "Three horseshoes") och vill man bosätta sig gör man bäst i att distingera sig vid universitetet så man kan få en tjänstebostad som belöning.

Jag var där på en BARQA-kurs i GLP. För de av er som vet vad detta innebär kan jag berätta att de lyckades göra det hela långt mer intressant än vad man kunde tro. För er som inte vet: grattis, ni mår nog bäst så.

Upptågsanalys

Jag genomföre en analys av mitt Upptågspendlande för att se om jag skulle fortsätta trots den genomtänkta och mycket valida kritiken som framförts mot den. En punktlighets och tidförlustanalys (kompenserad för olyckor och annat som stoppat all trafik) ser ut som följer:

	Punktlig	Lite sen	Grovt sen	Tidsförlust
Morgon	79%	21%	0%	3.33 min/dag
Kväll	67%	0%	33%	8.89 min/dag

Detta giltigt vid 13:00 onsdagen den 30/5 2007. En intressant analys är att jag faktist "tjänar" (=sparar) mer pengar per minuts försening än jag tjänar per minut för mitt arbete. Med detta i åtanke har jag beslutat mig för att förlänga experimentet en månad trots det etiskt tveksamma i att bestjäla en människa på ca tolv minuter av dennes liv per dag (i snitt).

En ytterligare iakttagelse kan jag göra. Upptåget i sig har varit djävligt punktligt (trots sitt rykte). De flesta problemen har uppstått på grund av förseningar i Märstapendeln. En lite större buffert mellan Märstapendeln ankomst till Upplands Väsby och Upptågets avgång från detsamma skulle lösa mycket av detta. Just nu är bufferten enligt tidtabell 2 minuter och det är faktiskt lite i det minsta laget...

re: Awesome

Lite fusk med en YouTube video istället för en riktig post, men den här var ju helt lysande...

50% Wow!

Efter att ha åkt två turer till med min nya pendlingslösning så är nu punktligheten uppe i hela 50% (vilket med tanke på att den var 25% före dessa turer är en rejäl förbättring (vilket med tanke på stickprovets storlek kanske inte är så imponerande (provets storlek lämnas som en övning till läsaren))).

Jag fick också svar på begäran om ersättning från UL för den första gången jag inte kom fram alls (fortfarande 33% av tillfällena) utan fick hastigt ta ett SJ-tåg istället. ULs resegaranti gäller enligt det svaret ej för "...förseningar, ändringar och inskränkningar i trafiken orsakade av omständigheter utanför vår kontroll". Med andra ord skulle man kunna säga att ULs resegaranti gäller när tågen går i tid, eller försöker de antyda att de faktiskt kör för sent med flit ibland?

Jag var varnad...

Förhoppningsvis är det bara extrem otur, men av fyra färder med SL-pendel+Upptåg har jag kommit fram i tid en gång och kommit fram (utan att behöva byta färdmedel till SJ-tåg) två gånger. Ingen vidare statistik om man frågar mig...

Jag borde i och för sig vart förberedd. Alla som haft pendlingserfarenhet som jag pratat med (eller som skrivit på bloggen) har varnat mig mot Upptåget, men jag har också blivit varnad för att jag skulle börja hata SJ snabbt och de har faktiskt vart ganska duktiga med att hålla tiden (förutom under vintern).

Ja, ja... jag har signat mig på en 30-dagars försöksplan och jag skall försöka undvika att dra några slutsatser innan den är klar. Det kan ju gå klockrent resten av maj. Just nu önskar jag dock att jag skrivit in en sekundär end-point, eller en säkerhetsklausul för att avbryta studien om det är uppenbart oetiskt att fortsätta.

Igen, men fortare!

Jepp, försöket med Upptåget fortsätter. Den här morgonen tog jag tåget efter att ha vart hos min frisör (så det blev lite senare än vanligt). Upptåget var föredömligt punktligt just idag, men pendeln var ett par minuter försenad, så det blev fem minuters väntan på perrongen i Upplands Väsby. Känns rätt OK över huvud taget. Here's hoping it works as well in the future month...

Borde kanske se över cykeln i Stockholm lite också. Den överlevde utan problem att vara parkerad vid Karlbro station (till mina Stockholmskollegors förundran), men den lite längre cykelturen jag gör nu skulle vara trevligare om jag smorde kedjan och trimmade in växlarna som inte riktigt ligger rätt nu. Får plocka med mig lite verktyg i väskan.

Lite sådär...

Experimentet kunde ha gått bättre. Pendeln var en aning sen till Upplands Väsby så när vi kom fram hade Upptåget redan avgått. Gissa hur kul det är att sitta på stationen i Upplands Väsby i en halvtimme och vänta på nästa tåg...

För att strö lite salt i såren kunde jag studera hur de följande pendeltågen kom in precis på klockslaget. Nå ja, experimentet fortsätter. Förhoppningsvis var detta ren otur och kommer inte att hända alltför ofta. På den positiva sidan så kan jag räkna att jag tror att jag kommer kunna sova på pendeln och Upptåget så den oron kan jag lägga till ro i alla fall.

Nypendlarnervositet

Idag skall jag testa nypendlarkänslan igen. Jag byter färdplan och testat köra pendel till Upplands Väsby och Upptåget därifrån. Skall ta lika lång tid som min vanliga resväg, men jag har inte testat systemet än, så jag vet inte hur stresståligt det är...

Om det funkar så kan jag spara en rejäl slant per månad under den varma delen av året (lär nog byta tillbaka igen till vintern om det inte blir en hejdundrande succé).

Jag har fortfarande inte slutat skratta

Jag brukar inte skriva ett inlägg bara för att länka till en annan blog, men nibland måste man göra ett undantag. Kliv in på Tjuvlyssnat och din dag borde bli lite roligare.

Att byta fackforbund. En pjäs i tre delar. Del tre.

Den här har legat i utkorgen länge nu...

När jag ringde upp SIs kansli igen fick jag efter en bra stunds väntan kontakt med en telefonist som redan från början lät lite osäker på rösten. Jag fick uppge mitt personnummer och hon frågade om jag var "Mikael Persson". Något förvånad svarade jag att, jo det var jag, men jag har bytt efternamn till Vikström och ändrat detta på hemsidan. Jag förklarade sedan att jag gått över till SI från SULF, men att jag för det första inte såg ut att vara ansluten till AEA genom SI. Här blev nu kanslisten jag talade med rejält förskräckt och försökte förklara för mig att jag kunde förlora min A-kassa.

I några minuter framöver fick jag försöka lugna kanslisten genom att påtala att jag ju faktiskt var medlem i AEA eftersom jag var direktansluten och hade betalat mina medlemsavgifter. Hon undrade nu hur länge jag hade betalt till och jag berättade att det visste jag inte eftersom jag lagt in fakturorna att betalas löpande från min internetbank. Nu blev kanslisten återigen nervös och förklarade att det var viktigt att jag visste hur länge jag betalt för det fick inte bli några glapp eftersom jag då... skulle förlora A-kassan!

Jag förklarade återigen att jag tänkte betala min medlemsavgift direkt till AEA till dess att SI lyckats fixa övergången och lyckades till sist lugna henne. Hon berättade då att hon inte jobbade på medlemsregistret så hon kunde inte fixa A-kasseärendet själv, men hon skulle meddela någon på registret. Dock visade det sig att hon kunde hjälpa till med att ändra mitt efternamn till det korrekta. jag fick också reda på att orsaken till att mitt namn fortfarande var "Persson" var att det "tar några veckor för data att flyttas från hemsidan till medlemsregistret". Lysande programmering...

Men, men... slutet gott allting gott. Något senare blev jag ansluten till AEA genom SI och betalar nu återigen mina A-kassepengar med autogiro.

Vårproppen, äh vem bryr sig...

Jo jag gör i och för sig det, men å andra sidan så läste jag att de Japanska körsbärsträden slagit ut i Kungsträdgården och just nu känns det viktigare. Att gå i de små alléerna med körsbärsblommorna hängande över sig var en underbar känsla. Nästa gång jag plockar upp PS2-kontrollen för att spela Okami kommer den här bilden att finnas i mitt huvud. Härligt!

En mer representativ bild

 Som synts på ACs & Jespers blog så var vi ju i Leicestershire och hälsade på tidigare nämnda personer föra helgen. Vi hade efter den första besvikelsen över hur uselt BA behandlade sina passagerare när de haft sönder sitt eget plan mycket trevligt. Om man ser på bilderna på den andra bloggen kan man ju få för sig att vi var väldigt hurtiga, så jag tänkte publicera ett motbevis.

Wii wiisade sig waara wääldigt waanebildande så vi köpte ett eget när wii kom hem till Sverige. Intressant nog var det egentligen spelet Rayman raving rabbids som sålde in konsolen hos både mig och Ann-Britt. Jag insåg då att det faktiskt med ett fåtal (ett enda) undantag har varit så för mig med alla mina datorer och spelsystem. Det har funnits ett visst spel som fick mig att välja just den konsolen/datorn.

När jag som ung sparade till min första dator var det C64, eller möjligtvis C128 som hägrade. Sedan läste jag om spelet F/A 18 Interceptor till Commodores nya flaggskepp Amiga i DatorMagazin och blev såld direkt. På så sätt blev det Amiga som jag skaffade som första dator och inte något annat.

Att jag senare övergav Amigan för en PC var det enda undantaget. Härtill var jag nödd och tvungen och dessutom fick jag ta över en gammal PC från morsan gratis. När jag sedan träffade på StarCraft var det dags för en uppgradering av systemet...

Jag tyckte länge att det var helt onödigt att köpa en DVD-spelare till datorn (trots att de kostade typ 300 spänn) tills dess att Civ4 gjorde det till ett nödvändigt tillbehör.

PS2 köpte vi efter att ha testat SingStar på en fest hos en kompis och nu är det rabbids som sålt in Wiin på ett liknande sätt.

Jag vet inte om det finns någon sensmoral i historien om man inte är konsoltillverkare och de har redan lärt sig läxan att för att sälja din hårdvara måste du ha en killer app. De behöver bara lära sig att identifiera killer appen för de olika demografierna.

Inget slår flygförseningar

 
Man kan lita på att flyget kan bäst. När vi skulle flyga för att hälsa på en kompis och gammal kollega så lyckades Brittish Airways med att ha sönder sitt flygplan så vi inte kunde lyfta. Vi fick sitta i nära fem timmar och vänta på att planet skulle bli farbart. Till råga på allt vägrade BA att lyfta ett finger för att hjälpa oss att fixa vidaretransporten eftersom vi bara skulle ha anslutande marktransport och som flygbolag kunde de ju inte ta ansvar för sånt.

Tvi! All heder åt markpersonalen på Arlanda dock som verkligen försökte hjälpa oss men blev hindrad av huvudkontoret. Jag vet inte om jag är nymodig, eller så, men jag tycker att ett transportbolag har ansvar för att ta en passagerare från punkt A till B på utsatt tid. Vissa rimliga förseningar måste man acceptera, men när det skiter sig på riktigt så bör man ta sitt ansvar. Det är antagligen svårt att få rätt mot en flygjätte som BA, men djäklar vad vi skall sverka.

Nu är jag hungrig och trött, så nu går jag och tar en macka och lägger mig. Mer om besöket i Leicester senare.

E' man van nu?

Idag var tåget sent igen. vet inte varför och jag insåg det faktiskt inte förrän jag satt på tunnelbanetåget. Innan det var det bara som om det var något som var fel, oklart vad...

Jag borde nog ha fattat tidigare med tanke på att vi avgick fem minuter sent från Uppsala, men jag har vant mig av vid förseningar (annat än mina egna) efter att vintern tog slut. Nå ja, det var ju ändå bara tio minuter. Ingen jättegrej direkt.

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del två.

Efter att ha väntat en ganska lång tid (kändes det som i alla fall) började jag bli orolig och bestämde mig för att ringa till SIs medlemsregister. Jag möttes efter en bra stund väntan av en inte alltför glad medarbetare på medlemsregistret som berättade att de var mycket överbelastade och att jag skulle kunna få vänta många veckor till. Det skulle dock inte vara något problem eftersom datumet för mitt medlemskap skulle sättas efter när jag hade sänt in ansökan, inte efter när den blev behandlad. Någorlunda lugnad satte jag mig ned för att vänta igen och efter några veckor kom ett brev...

Glad i hågen öppnade jag brevet som jag givetvis trodde innehöll mina medlemsuppgifter. Däri fann jag en helt annan uppgift; mer som en hemläxa. I kuvertet låg en ny folder med en ny ansökningsblankett. På foldern satt det en liten post-it som talade om för mig att om jag ville bli medlem i SI så skulle jag fylla i ansökan. Som de som läste del ett kan förstå så blev jag inte vidare glad av detta besked, men eftersom jag var osäker på om detta betydde att man trattat bort min gamla ansökan, eller ville att jag skulle fylla i en ny med korrekta uppgifter om a-kasseanslutning så fyllde jag muttrande i ansökan igen. givetvis hade jag inte sparat en kopia av den gamla så det blev till att gräva fram alla uppgifter igen. Jag krönte sedan verket med att sätta på en egen post-it på ansökan med texten: 'Här är en ny ansökan. Tappa inte borde den här också, för jag fyller inte i en tredje.' innan jag stoppade ansökan på lådan.

En ny väntan följde nu innan ett nytt brev från SI damp ned i brevlådan. Den här gången var det mina medlemsuppgifter. Oh happy day! Jag fick nu en folder som talade om vilka förträffliga fördelar jag hade som medlem i SI, samt papper om medlemsförsäkringar som jag tecknats på och som var utan premie de första tre månaderna som medlem. Det fanns även ett papper med inloggningsuppgifter till SIs hemsida. Glad i hågen loggade jag in och möttes för det första av mitt gamla efternamn (antagligen en rest från min tid som studentmedlem tänkte jag och ändrade snabbt till mitt nya namn) och för det andra (och mer oroande) av uppgiften att jag inte var medlem i a-kassan via förbundet. Jag såg dock inte detta som en jättekatastrof eftersom jag visste att jag ju hur som helst var direktansluten, så det var ingen risk att förlora a-kassan.

Jag bestämde mig för att lösa problemet med ett ytterligare samtal till medlemsregistret...

Slutet på ett förhållande

Dramatiskt va? Nej, jag skall inte skiljas. Förhållandet som nämns är ett annt och äldre, men mer lågintensivt.

Som liten parvel fick jag upp ögonen för ungdomsstjärnan i kycklinggult som välte Sverige över ända med Främling i melodifestivalen. Jag snackar förstås om Carola. Det var inte vidare tufft att gilla Carola, så det var inte direkt något jag skröt med, men Främling var nog det första skivalbum jag skaffade (och den enda LPn någonsin). Detta långt innan mitt musikintresse väcktes på riktigt. Jag kan inte påstå att jag var hennes största, eller mest trogna fan (jag skaffade aldrig några fler album), men ändock ett fan.

När jag träffade min fru visade det sig att hon var ett mycket större Carolafan än jag, så hon drog med mig på konserter och mitt intresse vaknade igen. Visst var hon religiös (vilket jag inte är) och visst kunde hennes mellansnack vara minst sagt märkliga, men hon har en röst och en energi som heter duga. Jag har sedan jag träffade Ann-Britt fortsatt gå på konserter med Carola. Kanske en, eller två per år, men nu är det nog. Det blir inga fler. Edit: Min kära hustru påpekade att jag överdrivit hur ofta jag varit med henne på Carolakonserter och påstod att jag inte varit på en konsert på tre år. Allt jag kan säga är jösses vad snabbt tiden går och hur fort minnet komprimerar tiden som förflutit. Troligen har hon rätt och de flesta av konserterna jag minns avverkades under tiden 2001-2003. Beklagar oriktigheten.

I lördags var vi på konserten på Södra berget i Sundsvall (vi har en kompis där som vi sov över hos och tyvärr drog med (sorry CH)). Jag hade fått intrycket av att konserten skulle ha ett rockigare tema, vilket var ett av skälen till att jag gick. Jag har redan tidigare börjat välja bort de konserter med mer religiös framtoning som t.ex. julshowerna (skumt ord att böja). Den rockiga framtoningen uteblev kan man milt sagt säga. Visst fanns det ett eller annat rocknummer, men balladrena stod främst bland musiken. Tyvärr stod mellansnacket ännu längre fram. Det var lite som att vara på ett pingstvänsmöte (något som Carola oavbrutet tjatade om att hon skulle på senare, nästan som om hon hellre ville vara där redan).

Det verkar för mig som om Carola har valt sin väg. Hon har hittat sin tro och hon vill gärna dela med sig av den till oss andra. Albumen har börjat få mer gospelframtoning. Konserterna blir (ganska usla) predikningar. Jag får nog. Tyvärr Carola. Våra vägar skiljs här då du för mig mer och mer blir en främling.

Att byta fackförbund. En pjäs i tre delar. Del ett.

Jesper och Ann-Charlott har varit vänliga nog att delge oss våndan av att interagera med nya okända myndigheter och människor i ett främmande land (särskilt Jesper). För att inte vara sämre (och för att visa att svenskar minsann också kan) tänkte jag redovisa processen för mitt byte av fackförbund. Historien är ganska lång, så jag delar den i tre inlägg (med option på flera a la klassisk fantasylitteratur).

När jag började doktorera bestämde jag mig för att gå med i Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Jag hade tidigare varit studerandemedlem i Civilingenjörsförbundet (CF), men SULF lockade med ett större engagemang för doktorander (de hade en underavdelning för just doktorander) och en klart lägre avgift för just doktorander. Efter att ha disputerat och hunnit med att vara arbetslös ett tag fick jag jobb på SBL Vaccines och det är här den egentliga historien börjar.

Eftersom SULF inte riktigt representerar vaccinarbetere kändes det som om det var dags att byta förbund igen. Jag visste att CF var representerade på SBL och har sedan studenttiden känt mig hemma i rollen som civilingenjör så CF fick det bli. nu var det så att i samband med att jag skulle börja så gick CF ihop med ingenjörsförbundet och bildade Sveriges Ingenjörer (SI). Detta fick jag veta skulle leda till längre handläggningstider ett tag efter sammanslagningen. Som grädde på moset skulle handläggningen saktas ytterligare av omställningen av a-kassan. Nåja, inget större problem tänkte jag och skickade in en ansökan.

Då SULF och SI (fd. CF) båda är anslutna till samma a-kassa (Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)) trodde jag att det inte skulle vara några bekymmer att byta förbund. Jag skulle ju vara kvar i samma a-kassa. En första antydan om hur fel jag hade kom när jag fyllde i min ansökan om medlemskap i SI. En ganska jobbig affär då de ville ha både mitt examensdatum (leta efter examensbevis) och min arbetsgivares adress, telefon, organisationsnummer med mera. Leta på nätet och gräva i företagsregister mutter, mutter. Här stötte jag på en fråga om övergångsbevis från a-kassan. Ett visst grävande gav vid handa att övergångsbevis skulle skickas när man bytte a-kassa. Mer grävande visade att när man bytte förbund, men inte a-kassa skulle ett databevis (ett förenklat övergånsbevis) skickas med. Varför i hela fridens namn man behövde ett databevis för att vara kvar i samma a-kassa berördes inte. Jag hade inget databevis så jag kryssade i rutan att jag skulle skicka ett senare och sände in ansökan.

Medan jag väntade på svar angående min ansökan kontaktade jag SULFs kansli för att begära ett databevis. När jag talade med dem fick jag reda på att de inte kunde skicka något databevis eftersom de inte gjorde så efter a-kasserfeformen. Dock lovade de att det inte skulle bli problem med a-kassan eftersom jag när jag gick ur SULF skulle kvarstå som direktansluten till AEA. Jag behövde alltså bara meddela SI att jag skrivit fel i min ansökan och borde ha kryssat i rutan "direktansluten till a-kassan". Jag skrev ned detta i ett e-brev som jag skickade in och sedan satte jag mig ned att vänta...

Dagens tidsförstörare

Jag har fastnat stenhårt för Okami. Ett mycket innovativt äventyrsspel till PS2n som alla bör ta chansen att prova om de får den. I Okami kontrollerar man Okami Amaterasu, en gudinna inkarnerad i vargform som kämpar mot ett mörker som lagt sig över världen i och med att det åttahövdade monstret Orochi vaknat ur sin dvala.

Det innovativa i spelet kommer ur att man när som helst kan hålla in R1 för att frysa spelet och plocka fram den himmelska penseln. Med hjälp av penseln kan man sedan teckna diverse symboler som aktiverar gudomliga krafter. Ett horisontellt penseldrag klyver t.ex. fiender och diverse annat med en "power slash". Den här funktionen är väl integrerad i spelet och passar bra med renderingstekniken som i sig är väldigt "tecknad".

Storyn är dessutom bra (och mycket Japansk (spelet lånar friskt från Shintomytologi och andra Japanske källor)) och till skillnad från flera andra spel jag spelar på senare tid så har jag hittills inte kommit till någon sekvens där jag måste gå ur spelvärlden och fundera över hur programmerarna tänkta att man skulle lösa det här problemet (flera av er som spelat roll och äventyrsspel på datorn känner nog igen känslan jag skriver om).

I helhet ett mycket bra spel. Spela det, innan det är för sent. Innovativa titlar som Okami säljer tyvärr alldeles för dåligt och vi får de spel vi förtjänar som Tycho och Gabe har påpekat.

Länge sedan

Det var ett par dagar sedan jag hade tid att slänga upp ett bloginlägg senast. Jag skyller på att jag äntligen kommit igång på jobbet. Kromatografi, efter kromatografi och elektrofores efter elektrofores har jag börjat återupptäcka hur kul det är med molekylärbiologi. Nu har jag dessutom fått klartecken att bygga ett nytt proteinlab nere hos oss i källaren. Hurra, nu skall jag bara ta mig tid att beställa pryttlarna också (visste väl att det fanns något skumt hinder).

Det är faktiskt skönt att vi fått vårvärme nu redan i mars. Jag är dock som vanligt skeptisk och tror nog att vi får minst en köldknäpp till innan den verkliga värmen är här (ingen särskilt imponerande spådom om man är svensk, men ändå).

Bilder upplagda

Till sist tog jag tag i det hela och lade upp bilderna. Permalink!

Vikten av ett glatt ansikte

Jag har varit dålig på att blogga ett tag nu eftersom jag plötsligt fått en massa jobb och därför varit görtrött när jag kommit hem. På den positiva sidan så har jag äntligen rett ut problemet jag hade med reningen (räknade fel på elueringsbufferten, vilket ledde till att allt protein satt kvar på kolonnen, vilket i sin tur ledde till stor förvirring).

Men det var inte det jag skulle prata om. Jag har ju tidigare skrivit om glada killen som ger en energiboost på morgonen. Nu kan jag till listan lägga glada konduktörer. Visserligen brukar jag försöka sova på tåget, men till och med vi slumrande blir glada när en skånestämma ropar ut superglada hälsningsfraser på morgontåget. Det blir liksom lite lättare att visa upp biljetten för en glad skånepåg, än för en surmulen kontrollant. Ett stort tack. Verkligen.

Fast det är en sak jag undrar, vad gör alla dessa skåningar på Uppsalapendeln? Blev det tråkigt i Skåne, eller är det bara så att SJ har sin tågmästarskola i Malmö?

Svensk country? Jojomän...

Jag fick äntligen utnyttja min julklapp och gå med Ann-Britt - en konsert med Jill Johnson. Jag har någon gång blivit imponerad av henne när hon gjort en låt i TV (t.ex. Redneck woman och jag får definitivt säga att konserten levde upp till det. Den svagaste punkten var tyvärr det första extranumret då Jill på begäran (inte från mig) uppförde Kärleken är. redan från början är det inte en av mina favoritsånger och som extranummer i en countryshow blev det bara fel.

Det skall dock påtalas att låten drog ned mycket jubel från resten av publiken, så jag kanske är ganska ensam om den här åsikten. En sak som imponerade (eller kanske två) vara att Jill tog emot personligen i dörren till aulan innan föreställningen och hon gick direkt till signeringen efteråt. Snacka om att vara tillgänglig för sina konsertbesökare. Mycket cred för det.

Vi tog lite bilder och när jag kommer hem skall jag försöka komma ihåg att slänga upp en, eller två av dem. Toodels....

Jag har tidigare loovat att komma tillbaka till författarna Jack Cohen och Ian Stewart. De har förutom ett antal böcker som jag ännu inte hunnit läsa (jag kommer dit) skrivit tre böcker (hittills) tillsammans med Terry Pratchett. Jag trodde först när Science of Discworld kom ut att det var en (ointressant) beskrivning av hur vetenskap skulle fungera i TPs Discworld. Jag hade fel. Mycket fel!

Science of Discworld är en mix av två böcker som skär in i varandra en del. Vartannat kapitel beskriver hur trollkarlarna vid Osynliga Universitetet i Ankh-Morpork av misstag lyckas skapa och utforska "Roundworld", en så märklig sak som ett universum där magi inte fungerar och planeter och dylikt och ting tycks vara klotformade istället för platta som ju alla vet att de skall vara. Vartannat kapitel är istället populärvetenskapligt och mycket välskrivet. Här utforskas byggstenarna i vår värld (roundworld, för den som inte fattat än) utifrån den moderna vetenskapshorisonten och med en blick på vad trollkarlarna hade för sig i det tidigare kapitlet. Boken är ett måste för Pratchettfans, och ett klart borde även för de som inte gillar Pratchett (man kan alltid hoppa över vartannat kapitel och läsa boken som en kortare populärvetenskaplig bok).

Uppföljaren Science of Discworld II, The Globe fokuserar mer på det mänskliga. Där Science of Discworld utforskar fysiken och biologin som bygger upp världen så utforskar The Globe hur vi människor uppfattar världen. Personligen tycker jag att det här är den svagaste av de tre böckerna, emn den är oerhört viktig eftersom den introducerar narrativiumet (ett fiktivt ämne som bygger upp sagor och historier) och Pan Narrens (den sagoberättande apan, ett alternativ och kanske bättre namn på Homo Sapiens Spaiens). Författarna driver starkt och skickligt tesen att för att vi människor skall förstå saker måste de byggas upp till sagor, eller historier för den som vill känna sig mer vuxen. Också en mycket rekommenderad läsning...

Den tredje boken i serien: Science of Discworld III: Darwin's Watch tar upp evolutionen och särskådar den ur ett vetenskapsteoretiskt perspektiv samtidigt som den förklarar evolutionsteorins uppkomst, evolutionsteorin i sig och dess effekter. Boken tar också upp diverse evolutionskritik som den bemöter på ett enkelt och bra sätt. De3nna bok är kanske min personliga favorit, men det kan ha en del att göra med att jag som molekylärbiolog ofta tvingas till gråtens rand av diverse misstolkningar och felslut som är så lätta att göra kring evolutionsläran om man inte sätter in sig i den ordentligt. Läs denna bok!

Älska folk med humor

Fick höra två justa utrop på 07:40-pendeln idag (jag skall jobba sent, så jag tänkte starta lite sent också). Båda kom från en något trött kvinnostämma i tågets högtalarsystem:

Utrop 1 - 07:44

Ett meddelande. Detta tåg går till Stockholm. Vi kommer inte att kunna avgå riktigt än. På grund av en sen tågvändning samt problem med utfarten från Uppsala på grund av all snö på växlarna kommer tåget att avgå någon minut sent.

Detta lakoniska meddelande när tåget redan är fyra minuter försenat i relation till den normala avgångstiden.

Utrop 2 - 07:48

Vi kommer nu att avgå från Uppsala. Vi beklagar den sena avgången som beror på att när det snöar så blir det som alla vet totalt kaos på järnvägsnätet.

Rätt tid och plats

I helgen var vi på Dansmuséet för att se på deras utställning: Alphonse Mucha - I virvlarna av Art Nouveau. Jag kan verkligen rekommendera de som är det minsta intresserade av konst att gå förbi och ta en titt. För er som inte orkar klicka på länkar så pågår utställningen 2 februari – 29 april 2007 och museet ligger precis vid Operan i Stockholm. Till vänster finns en bild av en av Muchas pannåer som jag fastnade för: morgonstjärnan. Den ingår (som så ofta med Mucha) i en serie av pannåer på samma tema, bland annat aftonstjärnan, polstjärnan och månen (det kanske faktiskt var alla, det verkade ofta vara fyra pannåer som hörde samman). Enligt utställningen var pannåerna en del av Art Noveautanken att göra konsten tillgänglig för en bredare allmänhet. Andra intressanta saker man kan se är tavlor från Muchas mer politiska period när han målar för att bygga Böhmens historia och stolthet.

Efter denna kulturella introduktion skall jag nu relatera en händelse som jag har haft mycket svårt att släppa eftersom jag fann den så utomordentligt humoristisk. Efter museibesöket bestämde vi oss för att ta något att äta. Valet föll på Chokladkoppen då vi gillar atmosfären och älskar deras varma vita choklad. Klockan var väl runt två, så caféet var fullt av lunchfikare. Det var mycket svårt att hitta ett bord så vi splittrade på oss och undersökte lite olika möjligheter. Ann-Britt och Åsa lyckades hitta ett tvåpersonersbord som stod skjutet intill ett fyrapersonersbord (så det blev i princip ett sexpersonersbord) vid vilket det satt en man, en kvinna och en liten pojke. Den tredje stolen vid det bordet var upptagna av en väska och lite kläder. Åsa och Ann-britt slog sig ned vid tvåpersonersbordet och jag frågade vänligt om jag kanske kunde få använda stolen som väskan och kläderna var på. Kvinnan svarade vänligt att det gick givetvis bra och flyttade sakerna till soffan på andra sidan bordet.

När jag började sätta mig så kvinnan mycket förvånad ut och sade: Jaha, vill du använda vårat bord också? Jag försökte då antyda att, jo jag hörde till samma sällskap som de båda damerna intill när hon fortsatte: Vi pratar nämligen om väldigt intima saker, så ni kanske kan flytta lite på er. Jag måste erkänna att jag blev helt handfallen och svarslös vid detta uttalande (som inte är helt korrekt citerat, men jag har fångat andemeningen så gott jag kunde). Vi gjorde vårat bästa för att flytta bort en bit från det intima paret (vi kom kanske fem centimeter längre bort), men som tur var blev ett fyrabord ledigt på en annan plats i lokalen så vi flyttade dit.

Efter flytten hade alla ett leende på läpparna. Jag måste erkänna att det inte korsat mitt sinne tidigare att om jag och Ann-Britt har något intimt att tala om så borde vi välja ett av stadens trängre och populäraste fik runt lunchtid en lördag. Jag antar att det är en bra strategi om man vill hamna på tjulyssnat, men då skall man kanske inte försöka mota bort eventuella tjuvlyssnare. Det är dock trevligt att se människor som har sådant förtroende för sin omgivning och som inte väljer att skärma sina barn (lillkillen var kanske runt fyra år) från de intimare delarna av mänskliga relationer. Fler bra tips kan fås från Handbok i barnindoktrinering som möjligen kan vara lite svår att få tag på, men jag vet en kompis som sitter på ett ex som han säkert för en rimlig penning kan låna ut.

Do the inställda tåg conga

Det straffar sig att inte lyssna på sina vänner. Alla mina kompisar som har erfarenhet av att pendla som jag pratat mig har unisont hävdat att jag gjort ett bra val när jag valt att åka med 6:40-pendeln. Som Jesper sade: "Det är efter sju som problemen brukar börja". Hittills har jag inte haft mer problem med tågen efter 6:40 än vad jag haft med 6:40-avgången så jag har inte dragit mig för att dra mig om jag verkligen behövt det.

Jag får definitivt fundera på att omvärdera den policyn. Idag fick jag skjuta upp mina experiment till morgondagen eftersom det inte gick några tåg! OK, så det var lite av en överdrift, men det gick ta mig tusan inte många tåg inte...

När jag kom in på centralen möttes jag av en vägg av människor. alltid ett dåligt tecken, men en snabb blick på monitorn listade ingen försening av 7:10-tåget som jag ofta tar när jag inte hinner med 6:40. I enighet med detta gick jag ut till perrong 4 där tåget normalt står, men... inget tåg. Inte heller listade infoskylten det normala 7:10-tåget. När jag inspekterade monitorn i avgångshallen närmare såg jag det irriterande lilla tillägget "inställt" under 07:10-tåget. Nu tänkte jag man kunde testa något av alla de andra tågen som går efter sju (7:00-8:24 är den avgångstätaste tiden mellan Uppsala och Stockholm) så ingen större skada skedd.

Jag träffade på en kompis som jag småpratade lite med medan vi väntade på nästa tåg (Han tyckte också 6:40 var det problemfriaste tåget (fast man måste upp alldeles för tidigt om man skall med det)), och han tyckte vi skulle skippa 7:22-tåget till förmån för 7:30 eftersom 7:22 skulle bli så fullt. Det visade sig vara ganska tursamt eftersom SJ på något sätt lyckades dribbla bort 7:22 som skulle komma in till perrong 5 ungefär samtidigt som det försenade tåget mot Gävle skulle in till samma perrong. Infoskylten på perrong 5 listade tåget mot Gävle försenat till 7:20 när ett tåg norrifrån rullade in till perrongen. Vilket tåg det egentligen var förblev höljt i dunkel då vad vi trodde var vårt tåg (7:30) rullade in söderifrån.

Den långa näsan rullades dock ut då det visade sig att även 7:30 var inställd och tåget vi satt oss på var 7:40-tåget (dock fortfarande till Stockholm, pust). Givetvis var dessutom tåget 10 minuter sent till perrong i Stockholm vilket ledde till att jag kom till jobbet i flexramens absoluta slut vid nio, ungefär lagom till förmiddagsmötet som drog ut över lunch och därmed omintetgjorde alla förhoppningar att hinna pressa celler och tvätta inklusionskroppar denna dag. Bättre lycka imorgon (om det går några tåg över huvud taget då).

Ka-ka-ka-kallt

Djäklar, men det var kallt imorse. Nu ligger ju solen på så förhoppningsvis har världen tinat till dess jag skall ge mig på den igen. Enligt Uppsala Universitets klimatstation Geocentrum så var det runt -18 grader vid sexsnåret och vår hemmatermometer höll för ovanlighetens skull med (annars brukar den visa lite kallare än vad det är inne i stan). Tursamt nog pälsade jag på mig rejält, men eftersom jag inte är så smart så tog jag ingen mössa utan förlitade mig på mina Ear Bags.

Under cykelturen in till stan så blev jag så kall om min lilla panna så jag kunde känna hur mina tankar förs till is, eller åtminstone till någon slags trögflytande smörja.

Förhoppningsvis kan jag komma igång igen med mina nya Girl Genius böcker som förhoppningsvis kommit från Amazon till sist och förhoppningsvis kan jag sluta skriva förhoppningsvis alltför många gånger i samma mening innan jag sätter nåt slags rekord.

Boktips

Jag har funderat ett tag på vad man kan ta upp här, men nu har jag bestämt mig för att det är dags för ett boktips. Nina, nina, ninana och så vidare.

För ett tag sedan så fick jag boken Figments of reality av Ann-Britt (min fru). Jag kan med glädje rekommendera denna bok till de som känner sig intresserade av frågeställningen om hur ett intellekt som människans egentligen kan uppstå evolutionärt. Författarna Jack Cohen och Ian Stewart lyckas väva ihop en intressant och övertygande tes om hur våra jag kan byggas upp från den basala materien (Stewart och Cohen är inga dualister direkt). Boken är inte helt lättläst då det krävs att läsaren är vaken för att hänga med i argumentationen, men skräms man inte av detta så är det här en mycket bra bok som lär väcka intressanta tankegångar hos de flesta människor.

För den som vill ha mer lättuggade saker finns det annat som paret Cohen & Stewart har skrivit, men jag återkommer till detta senare

Det blir sent ikväll...

Jorå, visst blir det det. Är äntligen klar med skörden av första fermentorbatchen, men nu måste jag sterilisera supernatanten (i fermentorn) och sedan köra igång ett CIP-protokoll som skall köras över natt. Skulle gissa att det inte blir tidigare tåg än 20:10 hem. Typiskt, jag hade ju tänkt att fixa reviewandet ikväll, men givetvis har jag inte med mig pappren, så jag kan inte göra det här.

Lär nog hamna en bit utanför flexramen. Undrar hur vi löser det? Den som lever får se...

En rättelse

Det var alltså Madrid som min sköna mö skulle åka till, inte Barcelona. Same, same but different (alla Katalonier som läser detta lär väl vilja ge mig en käftsmäll, men ändå).

Det ursprungliga inlägget är rättat så ingen skall kunna belägga mig med att ha fel. Mitt rykte som ofelbar står ju på spel...

För att parafrasera Arne Anka:

Att planera är som att torka sig i röven innan man skiter.

Givetvis har det tagit mycket längre tid än jag hoppats på att sterilisera fermentorn. Jag hade räknat med en massa extra tid eftersom jag inte gjort detta förut, men tog ändå i i underkant. Gissa vem som inte hinner med 16:40-tåget. Just nu ser även 17:10 segt ut, men jag kanske hinner 17:28.

Lär bli till att äta på tåget om jag skall hinna i tid till spelandet. Får se hur det funkar. Bäst att ringa och varna för att jag ev. blir sen hur som helst...

Uppdatering: Det skiter sig med 17:28 också. Fermentorn krånglade och ville inte avsluta steriliseringen. Efter en långsam omstart får jag nu sikta på 17:40, men även det kan bli tajt. Ja, ja... bäst att springa!

Just fan

Jag skulle ju ta chansen att peka på en blog som är oändligt intressantare än den här pendlarsmörjan. På ...ett lågtryck från brittiska öarna... kan ni höra de roliga historierna när Ann-Charlott och Jesper krockar med det Brittiska samhället.

Blogomställning

Den här bloggen har kommit att handla väldigt mycket om hur det är för mig att ta mig till och från jobbet. Även om det till en viss del var meningen, så var det inte min mening att detta innehåll så komplett skulle dominera. Jag skall därför försöka bredda mig lite. Detta innebär t.ex. att jag lägger ned min andra blog (den hemliga) där jag snackat lite rollspel och börjar skriva om det här istället.

I övrigt skall min vackra hustru åka från mig imorgon för att tillbringa några dagar i Madrid. Hon jobbar hårt för att få det att låta som en pina, men jag tvivlar lite om jag skall vara ärlig... Hur som helst så kommer jag sakna henne, men med lite tur kan jag använda min ensamhet till att göra klart mitt fritidsarbete (skall reviewa en artikel och modifiera en egen artikel så den kanske kan bli publicerad). Nåja, klart och klart, men mer klart än nu i alla fall.

Vad gäller resor så har de varit punktliga sedan sist och jag hoppas de fortsätter vara det. Skall försöka ta 16:40-tåget hem så jag hinner käka innan det är dags att spela Ars.

Rätt verktyg

Det visar sig att även vid pendling är det viktigt att ha rätt verktyg och underhålla dem väl för att jobbet skall gå smidigt. Det har vart lite trögt att ta sig till stationen i tid den senaste veckan och jag har avskrivit det som ovana med snön och trötthet från kvällsaktiviteter. Icke så!

När jag fixade punkan på cykeln igår kväll lade jag också märke till att hjulen var dåligt pumpade (inte bara framhjulet som av naturliga orsaker var rätt platt). Däck tappar ju alltid lite luft med tiden, men allmänna gaslagen säger också att ett däck som har rullat i 10 grader Celsius kommer att ha ett ungefär tio procent lägre tryck i -17. Hur som helst så tog jag tillfället i akt att pumpa bakdäcket på en gång och imorse kunde jag flyga till stationen på 15 minuter utan den där jobbiga trögheten som förföljt mina cykelturer den senaste veckan

Go figure...

Empiri

Jag har länge undrat om det går att ta 06:18 bussen hemifrån till centrum och hinna med 06:40 tåget och idag fick jag till sist tillfälle att empiriskt testa denna frågeställning. Det preliminära svaret verkar vara: ja, om man springer.

Varför då plötsligt ta bussen? Jag som så länge sjungit cykelns lov? Tja, hade jag haft något val så hade jag nog fortfarande cyklat. Tyvärr upptäckte jag när jag, efter att ha svirat med min gamla kursare Micke J, kom hem med sista tåget till Uppsala att jag hade fått punka. Eftersom klockan var runt ett när jag till sist (tack vare min kära fru) kom hem hade jag ingen lust att fixa cykeln direkt. Istället tog jag tillfället i akt att testa min frågeställning.

PS. Tåget var i tid, fast det var kallt imorse! DS.

En hjäretfråga

Hittade den här upplysande och underhållande låten samtidigt som jag försökte fundera ut hur man bäst lämnar ett blodprov i Stockholm. Nu måste jag dock till ett möte. Ha så kul med undervisningen/musiken.

Kom-pen-sa-tion!

Två fel blev ett halvt rätt idag. Jag var väl någon minut sen till stationen (försov mig tio minuter och fick dominoeffekter från det under morgonen), men kunde se att inget tåg stod inne på plattformen (man kan se tågen från bron över Vaksalagatan). Kunde tåget vara sent? Det var ju ändå -17 imorse och med tanke på hur bra Svenska tåg tål kyla...

Jodå. Tåget var fem minuter sent och jag kom ut på perrongen när det precis hunnit in och folk strömmade av. Vi blev lite extra sena på vägen ned sen eftersom det blev ett "tekniskt fel på ett av loken" (vad skrev jag som svenska tåg och kyla). Fortsatta dominoeffekter (översvämning på en tunnelbanestation framför oss) gjorde att jag blev tjugo minuter sen till jobbet ändå, men klart bättre än det kunde varit...

Egna förtjänster och andras brister

Visst är det märkligt att man själv är så perfekt, medan andra har så många brister. Eller nåt...

Imorse skulle man om man följde den egocentriska världsbilden som jag antyder ovan kunna påstå att SJs tåg var försenat igen, men låt oss se det ur ett annat perspektiv istället. Igår kväll spelade jag som jag nämnt spel med några vänner. Det blev som väntat ganska sent och när jag cyklade hem runt elvasnåret så hade det börjat snöa. När jag väl kom hem så hade jag en del jobb att ta tag i och kom således inte i säng förrän efter tolv.

Nästa morgon var jag givetvis extra trött och allt gick lite långsammare än vanligt. Ann-Britt påtalade när hon kom upp att det fortfarande snöade (något som jag inte märkt i mitt zombieliknande tillstånd). Om jag varit förutseende här hade jag insett att eftersom det snöat hela natten och jag var lite extra trött skulle det ta lite längre tid än vanligt att ta mig till stationen. Det gjorde jag inte.

Istället kunde jag glatt se att mitt vanliga tåg (06:40) hade avgått i tid när jag kom in till den tomma perrongen 06:41. Det är tyvärr så att efter 06:40-tåget är det ett glapp till nästa tåg som går 07:00. Dessutom var det tåget försenat den här dagen. Följaktligen kom jag på 07:10-pendeln istället och blev en halvtimme sen till jobbet helt av egen förtjänst. Så istället för att "rasa" mot försenade tåg så kan jag från detta upphöjda lugn konstatera att jag orsakade denna försening helt själv på grund av dålig planering.

Dessutom hade jag brötkul när vi spelade D&D så det får väl anses vara värt att komma hem lite senare dagen efteråt. Dum som jag är har jag dock tagit på mig än mer fritidsarbete så jag lär inte få tid att sova på tåget hem. Å andra sidan sov jag som en stock på tåget ned, så det jämnar väl ut sig i längden...

Så där ja

HTML fixad. Allt som behövdes var lite padding.

Tänk vad mycket några glada människor kan göra för humöret. Tåget var sent idag igen, men det gjorde väldigt lite då konduktören... jag menar tågmästaren... glatt förklarade att förseningen berodde på att de kört sönder det gamla tågsetet och fått byta till ett nytt som de hoppades skulle hålla lite bättre. När han kom förbi i egen hög person för att kontrollera biljetterna var han strålande glad och trevlig och det var inte bara en surmulen trött pendlare som drog på mungiporna när han gick förbi. Vi var dessutom bara fem minuter sena till plattform, så tack vara denne glade man fick jag en bra start på dagen.

Dessutom var Citykillen tillbaka på sitt vanliga strålande humör. Inte ens katten Gustav hade kunnat avsky denna måndag. Till råga på allt skall jag få rollspela ikväll. Hurra!

HTML

Jösses, jag måste verkligen uppdatera min HTML/CSS-kunskap. Förra inlägget ser ärligt talat ut som skit. Just nu måste jag dock snarare ta tag i att gå och lägga mig. Får se om jag kan fixa till inlägget senare.